Nyårslöpning i skogen

Jag och Fredrik gav oss ut och sprang i skogen innan frukost idag. Ett fint sätt att inviga nyårsafton på och ger oss energi att fixa inför festen vi ska ha ikväll.

Stoppade fötterna i Trek Flow (barfota) och så satte vi av mot skogen. Glad i hågen över att jag fått i alla tår. Det är betydligt lättare att gå än att springa där i skogen märkte jag. Stigarna som var upptrampade kändes plötsligt så mycket smalare och det fanns inget utrymme att parera. Men fötterna kändes riktigt bra, lite kall den första kilometern men sen var jag varm.

Det var tufft i snön och jag är fortfarande förkyld så vi varvade löpning med gång. Jag fick ett skavsår på vänster häl mot slutet, måste komma ihåg att tejpa där nästa gång.

Vallaskogen bjöd från sin bästa sida idag och jag påmindes om hur härligt det är att dela detta med min sambo.









Gott Nytt År på er!

Tåträning

Jag och Fredrik tävlade om vem som kunde få i en bunt pennor snabbast i en skål.

Fredrik vann på 28 sekunder (med bästa foten) och jag tog hela 5 minuter på mig, och då fick jag inte ens i de två sista! :O Det är tydligt att jag måste träna mer på detta. Jag har verkligen ingen som helst gripförmåga.

Här har jag filmat mitt försök och Fredriks andra försök med hans sämsta fot. Det skiljde bara ca 10 sek mellan hans försök. Orättvist!

Fredrik:



Jag: Ni behöver inte titta på hela, det är väldigt trist :P

Allt går med våld och vaselin!

Eller?

Fast mitt bästa medel just nu är kroppspuder och inte vaselin. Tåfickorna på Trek Flow är grymt trånga. Med tåstrumpor får jag inte i varken lilltårna eller de som sitter bredvid. Men det går att springa ändå.

Barfota med ett halvt kilo kroppspuder får jag i alla tår förutom vänster lilltå. What's up med det Vibram?

Tanken är att jag och sambon ska ta en morgonjogg i skogen imorgon och det vore skönt att få in en bra teknik hur jag ska få på mig dem ordentligt. Förkylningen är inte så farlig, jag är mest snorig och harklig. Känner mig inte slö och orkeslös och har ingen feber. Det ska bli intressant att få uppleva känslan av att vara nästan 6 kg lättare jämfört med sist jag sprang i skogen.



Men jag undrar hur jag ska undvika att snön kommer in på huden om jag kör utan strumpor? Några benvärmare har jag inte.. Hmm..

2010 - året då jag skippade löparskorna

I juli 2010 fick jag mina allra första FiveFingers, ett par Speed. Det var då jag startade den här bloggen.

Jag började med att gå promenader i skogen och sen sprang jag ca 1 km 2-3 pass i veckan och ökade med 1 km för varje vecka. I början hade jag en väldig träningsvärk i vaderna och var lite konfunderad om fotisättningen. På mitt första löppass sprang jag enbart på framfoten, men nu springer jag med hela fotbladet.

Så småningom kom jag upp i mina normala distanser, vilket är runt 5 km. I augusti sprang jag Midnattsloppet i Göteborg i mina Speed och jag sprang milen på min snabbaste tid hittills.

Jag har mestadels sprungit i skogen med mina FiveFingers, eftersom jag tycker att känslan är bäst där. Jag får känna naturen under fötterna, stenarna, rötterna. Det är en underbar känsla.

I oktober sprang jag ett riktigt terränglopp här i Linköping - XC-Race. I obanad terräng och genom kärr försökte jag få fäste med mina stackars Speed. Det tog tid, men jag kom i mål och det var något av det tuffaste jag gjort, i dubbel bemärkelse.

Jag är inte på något sätt smidig och smärt. Jag har under min invänjningsfas vägt ca 10 kg för mycket. Galet att springa utan skyddande löparskor, kan man tycka. Moderna löparskor med uppbyggd häl är inte bra för våra fötter, eller våra knän. Ju tyngre man är och ju hårdare underlag man springer på desto viktigare är löptekniken. Desto mer försiktigt och lätt måste man springa. Barfotaliknande skor främjar detta, men inte uppbyggda sådana. Man får ingen känsla för underlaget i moderna och klumpiga löparskor och maler på oavsett underlag. Gissa varför det uppstår så många skador?

Moderna löparskor har bara funnits i 45 år och det är befängt att tro att en sko är bättre än våra egna fötters konstruktion.

I år har jag sprungit 353 km varav 157 km med FiveFingers speed, 14 km med FiveFingers Trek Flow och 23,6 km i Inov-8 x-talon 212.

FiveFingers-året som gått:

Vallaskogen om vintern

Jag har inte promenerat i skogen sedan i höstas. Sist jag sprang var det barmark och lite lite is på vattenpölarna.

Jag är förkyld och har varit det i snart en vecka nu, och jag kan därför inte springa. Men jag gjorde det näst bästa och tog en promenad i skogen för att se om det är springbart eller inte.

Det var upptrampat hela vägen, så nu kommer jag springa där i mina FiveFingers så fort jag blir frisk! Längtar :)

Jag skulle nog fnittra som en liten tonåring

Jag tror Colting är min nya idol. Jag läser ett kapitel ur Den nakna hälsan för min sambo de kvällar vi är lite piggare och det är svårt att lägga ner boken.

Att han sedan framträder mer i media och har återupptagit bloggandet gör honom än mer intressant tycker jag.

Det skulle vara hemskt kul att delta i någon av hans workshops i framtiden. Jag skulle nog fnittra som en liten tonåring.

Hur länge varar en förkylning?

Jag är förkyld. Det tillhör inte vanligheterna så jag har till och med glömt hur länge en förkylning varar. Hoppas på en vecka. För sen tänkte jag börja springa igen. Hajja att jag är rastlös efter det grymma passet jag sprang i onsdags.

Har börjat läsa Coltings nya bok "Den nakna hälsan". Jag och sambon råkade köpa den till varandra i julklapp. Det är kul hur filosofierna går hand i hand. Minimalistisk löpning och ursprunglig föda. Colting behandlar ju båda ämnena i nya boken. Han vet ju vad han snackar om liksom ;)

Persade utan kolisar!

Ja jag har basunerat ut det lite överallt, förutom här.

I somras sprang jag Bysjöloppet i Åtvidaberg. 5 km terräng och jag orkade 1,5-2 km innan jag fick total soppatorsk. Jag hade fått gå i varenda uppförsbacke och sprungit på vilja. Benen kändes som bly redan efter 200 m. Sen gick jag 2 km och sprang den sista på enbart vilja. Det var mitt sämsta lopp någonsin. Kom i mål på min näst sämsta tid på 5 km. Sedan dess har jag tragglat med fettdriften, försökt springa utan kolhydrater men misslyckats gång på gång. Jag lyckades aldrig komma över tröskeln.

De senaste veckorna har jag inte ätit mer kolhydrater men ökat på proteinet, markant. Jag går ner i vikt och jag har massor av energi.

Igår sprang jag på löpband. För första gången utan kolhydrater i kosten dog jag inte på direkten. Jag var inte ens i närheten av någon vägg! Jag tog till och med personligt rekord på 5 km! Mitt PB var förut 30:01 min och idag är det 27:58!

Visst är det skillnad att springa på löpband och inomhus, men jag hade 1% lutning och bristen på vind gjorde att jag svettades brutalt. Det kan också vara jobbigare mentalt att springa på ett löpband. Man kommer ju ingenvart och miljön är inte det minsta omväxlande. Så på ett sätt tror jag det jämnar ut sig.

Jag är sjukt glad över mitt nya rekord och att jag orkade ta i så hårt fastän jag inte äter kolhydrater.

Det är en stor seger för mig.

Med det önskar jag er läsare en riktigt god jul!

Nya böcker

Är det någon som läst de här böckerna? :)

Vinterpass med Trek Flow

Hej på er!

Nu har jag sprungit igen, fast utomhus den här gången och med mina FiveFingers Trek Flow. Gick jättebra! Däremot tycker jag det är knepigt att skriva på två bloggar och har inte riktigt bestämt mig hur jag ska göra med den här bloggen. Under tiden jag funderar får ni läsa på dessismat.blogspot.com om min löpträning och dagens pass.

Jag har sprungit!

Inte utomhus och inte långt. Men snabbt och utan att få ont i foten. Lycka! :)

Läs mer på dessismat.blogspot.com

Test av foten

Jag tänkte jag skulle transportlöpa lite idag. Foten har känts väldigt stabil de senaste dagarna, och i det här snöovädret vill man varken cykla eller ta bussen (risken för att den inte dyker upp är stor). Det var bara 3 km dit jag skulle.

Efter 1,2 km med hög puls i snön fick jag ge upp. Fick känningar i foten. Absolut inte så det gjorde ont, det bara kändes. Jag gick den sista biten och jag kände ingenting. Kul att den sträckan jag sprang var oplogad och osaltad medan den biten jag gick var det. Men jag fick ut det mesta av biten jag sprang :)

Foten är trots allt inte helt bra även om det går att promenera på den. Så jag tror jag kommer ha uppehåll till Lucialöpet den 11:e december.

Foten mår bra!

En vecka efter senaste inlägget och jag kan glatt meddela att min fot mår bra! :) En sån glädje att kunna åka och storhandla utan att behöva halta sig fram efter fem minuters gående.

Fotstatus igen

Idag är tån blåare men den gör inte ont alls. Är lite stel men annars mår den helt OK :)

Hålfoten känner jag fortfarande av, det gör inte ont men det känns. Jag borde kanske ha kollat upp det men nu är det på väg bort så det känns inte lönt. För ca 1,5 år sedan fick jag ont på precis samma ställe efter en längre springtur, iklädd ett par Nike löparskor som är väldigt lika de jag hade när jag skadade foten nu senast. Så jag tror det hänger ihop med skorna. För jag har aldrig känt av något i FiveFingers eller andra skor.

Sist tog det några veckor för foten att läka, så jag förväntar mig inte att kunna springa under november.

Olycksfågeln framme igen

Igår var jag och Fredrik och tränade på Frisk sport & fitness ihop. Jag körde bröst/axlar/rygg. Vid hantlarna låg och stod ett gäng slagträn i metall och jag skulle givetvis på och pilla på ett. Lyfte upp ett slagträ som var alldeles för tungt så jag slant och tappade det rakt på foten. I FiveFingers speed som inte har något skydd kan ni ana hur ont det gjorde. Så nu har jag inte bara ont i sidan av hålfoten utan även tån. Det kanske var tur att jag skadade samma fot?

Nu kan jag absolut inte springa så jag håller mig till styrketräning tills foten läkt på båda ställena.

Inspiration eller galenskap?!

Båda såklart! Grymt coolt och galet!



Hittade den hos autotompa

Styrka på Frisk sport & fitness

Idag får ni gå in på min andra blogg Dessis mat och läsa om dagens träning :)



Nu ska jag fila på inlägget om Jätten Bule-löpet som Fredrik sprang igår.

Speed på torkning

Tänkte att de skulle få bli mina nya fotbeklädnader på gymmet :-)

Published with Blogger-droid v1.6.4

Varma fötter i skogen

Jag tog en promenad i skogen med min mamma idag. Kände ingenting i foten den första halvtimmen, sen började det göra ont. När jag och Fredrik var och handlade mat gjorde det riktigt ont.

Sist jag hade ont på samma ställe tog det iallafall två-tre veckor att bli bra, så jag räknar med samma tid nu också. Det blir absolut ingen löpning på ett tag, och Jätten Bule-löpet imorgon får jag återigen agera hejjarklack åt min sambo.



Fötterna höll sig iallafall varma med Flow Trek och tåstrumpor :)

Fotstatus

Det gör fortfarande ont, men bara när jag promenerar. När jag går runt hemma känner jag inget alls, inte heller när jag trycker på området.

Jätten Bule-löpet på söndag är nog bara att glömma.

Ingen energi (uppdat!)

Blä! Jag känner mig vek. Jag orkar bara inte träna bort 1000 kcal idag, jag har ingen energi. Jag har en konstig diffus känsla i magen som berättar att allt inte står rätt till. Allt jag vill göra idag är att springa en sväng i skogen.

Jag får hoppas att det går bra för efter gårdagens powerwalk på löpband i uppförslut i vanliga joggingskor fick jag ont i foten. Det känns inget när jag går barfota, men när jag tar på mig skorna trycker det mot det onda.

UPPDAT: Jag cyklade iväg till Ryd för att springa elljusspåret (kortaste slingan på 2,5 km). Började springa. Allt kändes bra. Men efter ett par hundra meter kom smärtan under foten krypande. Och efter bara några sekunder kändes det så pass mycket att det inte vart värt att fortsätta.

Jag har haft ont där tidigare för ungefär två år sedan. Då hade jag sprungit en långrunda i mina första löparskor från Nike och fått ont. Det gjorde ont i flera veckor. Lät mig luras att köpa fotinlägg med förstärkt hålfot till mina skor och visst, smärtan höll sig borta. Men jag tror ju inte att det är bristen på stöd som gör att jag får ont.

Igår gjorde jag misstaget att gå i väldigt rask takt på löpband i mina skumgummiliknande löparskor och fick ont efteråt. Jag vet inte vad exakt det är som gör att jag får ont, men det gör även ont när jag går. Suck!


Smärtan sitter ungefär längs den röda linjen. På insidan vid hålfoten på höger fot.

Som en missil i elljusspåret

Med tanke på inläggets längd kan man ju tro att jag sprungit marathon, men dagens tur i skogen berörde mig. Det var ett viktigt pass för mig, för min självkänsla och för min löpglädje.

Jag skulle ha åkt till gymmet och kört styrka, men jag hade dumt nog använt de joggingskor jag använder på gymmet utomhus så de var riktigt skitiga. Försökte göra rent dem i duschen men meshen blev såklart dyngsur. Inga skor att använda, alla var skitiga.

Så jag fick tänka om och då kom jag på att jag kunde cykla bort till elljusspåret i Ryd. Det var nu mörkt ute och i Vallaskogen där jag annars springer finns ingen belysning, så Ryd var mitt enda alternativ. Tog 10 min att ta sig dit. Ställde min cykel bland en hel drös av andra cyklar och det stod löpare och stretchade mot träden. Kul med så mycket rörelse fastän det var kolmörkt ute. Många vill nog gärna hellre vara inne en sån här dag.

Började springa i ett ganska högt tempo. Det gick ovanligt lätt, kanske för att jag är van vid betydligt mer kuperad terräng. Det kommer en seg backe mot slutet av elljusspåret som jag alltid tyckt varit lite jobbig, men idag undrade jag nästan vart backen hade tagit vägen. Det är kul hur definitionen av "jobbigt" ändrar sig.

Det kändes som att skogen slöt om mig där i mörkret, för även om det var upplyst var det ändå lite svårt att se då och då. Jag älskade varje steg jag tog. Jag kände mig som en missil!

Jag sprang i mina Inov-8 x-talon 212 och de var som gjorda för det här. De kändes lätta och hade bra grepp. Kunde glatt plaska mig igenom lerhögarna som kom i min väg. Känns skönt att kunna ha ett par vanliga skor att springa med, utan hög sula och som inte tvingar mig till hälisättning. Jag är helt kär i de här skorna.

Väl framme vid cykeln igen stoppade jag klockan som visade 15:28 min, bara ca 30 sek långsammare än min bästa tid på 2,5:an. Jag sprang samma spår på Rydssprånget förra året på strax under 15 min. Då ungefär 10 kg lättare. Jag vågar inte drömma om hur snabb jag skulle kunna bli om jag bara gick ner de där kilona.

Jag hoppade på cykeln och cyklade hem. Överlycklig. :)




Överlycklig över att jag fortfarande har lite jävlar anamma trots att min löparkarriär totalt sett var bättre förra året. Överlycklig för att jag kände mig stark och snabb och att jag inte kände mig helt utmattad efteråt trots den höga pulsen.

Löpning, terräng
Sträcka: 2,4 km
Tid: 15:28
Medelpuls: 195 (91% av max)
Maxpuls: 206 (96% av max)

För mig är det här bra siffror, kanske inte den höga pulsen men tiden är jag väldigt nöjd med.

Det känns som en god idé att korta distanserna för att få tillbaka motivationen. Det är inte ofta jag får känslan jag hade efter den här rundan. Känslan av att känna mig stark när jag springer. För jag hinner oftast krokna innan jag ger mig. Att känna mig helt utmattad efter varje pass ger oftast ingen vidare motivation, utan verkar snarare nedbrytande. Det är bara mitt envisa pannben som gör att jag fortsätter att springa på det viset.

Så för motivationens skull ska jag springa 1-2 x 2,5 och 1 x 5 km i skogen nu ett tag. 5:an i Rydsskogen håller mig kär, jag har inte sprungit den många gånger i år men förra året sprang jag den regelbundet. Mitt rekord där ligger på 31:49 min och så snabbt sprang jag i somras under Rydssprånget.

Just ja! LOK-milen måste jag springa innan snön kommer. Den går i samma skog som XC-Race hölls, dvs i Vidingsjö.

---

När jag kom in hade Fredrik planerat att ta en springrunda. Kaxig som jag var ville jag hänga på. Så det blev 4,5 km i mitt tempo. Det gick lätt de första 2,5 km men sen började fötterna göra lite ont. Sprang ju med x-talonsen som har dobbar på asfalt vilket kanske inte var det smartaste. De hör hemma i skogen. Vi gick hem den resterande biten. Jag svor en del på vägen. Löpning i stadsmiljö är verkligen inte inspirerande för mig. Ibland kan det vara det, men det är i skogen jag vill vara mest :)



När vi kom in lagade vi middag och efter middagen lade jag mig på mattan och körde 30 min core. Är hemskt dålig på att träna bålstyrkan nuförtiden, men jag behöver det. För jag får lätt ont i ländryggen.

Så utmaningen går ganska bra, jag har gjort av med ca 950 kcal idag. I helgen blev det inte lika mycket träning. Ingenting i lördags och ungefär 500 kcal i söndags. Men det gör inget, för jag undvek inte träningen av lathet. Jag kände kroppens signaler att den ville vila. Så jag kommer fortsätta köra på mycket på vardagarna och ha helt träningsfria helger, utan dåligt samvete.

Träning v. 43

Vilken rekordvecka det varit!

Tid: 551 min
Antal pass: 13
Sträcka: 63,18 km

2 styrketäning
3 cykling
2 löpning
1 crosstrainer
5 promenader

Träning under oktober

Nu är oktober månad slut. Idag börjar november, månaden som ingen verkar gilla.

OKTOBER 2010

Tid: 1299 min
Antal pass: 35 st
Sträcka: 141,4 km

Oktober slutade som den näst bästa månaden träningsmässigt. Maj leder fortfarande med sina ca 1600 min. Ska jag lyckas slå det nu i november?

Tappat motivationen lite

Hej på er!

Styrkan gick bra i fredags, jag kunde höja vikterna på nästan varje maskin. Men jag körde efter "Nautilus-metoden", dvs ett set så tungt jag bara kan (8-12 reps). Jag har inte bestämt mig för annat upplägg för jag trivs rätt så bra med det. Hon som hjälpte mig tyckte att jag körde upp vikterna lite för snabbt så jag fick göra allt lite långsammare än vad jag är van vid. Vad det kändes! Och vad jag kved och tog i!



Så nu känner jag mig lite mer inne på styrkan än löpningen för tillfället. Känner av en dipp i motivationen. Jag hoppas den snart kommer tillbaka. Så länge kanske jag springer på bandet på gymmet bara för att inte tappa för mycket kondition. Mentalt känner det lättare att springa på bandet för jag vet att jag kan kliva av när jag vill.

I onsdags kom jag på den briljanta idén att förbränna 1000 kcal per dag i en hel vecka. Så jag började i torsdags och körde på i fredags. Igår, lördag, orkade jag inte lyfta en fena. Det var som att tröttheten från torsdagens och fredagens träning kom då i en smäll. För det blev några timmars träning de dagarna.

Idag har jag förbrukat 670 kcal genom en långpromenad. På den långpromenaden mötte jag en fjäderlätt tjej som tog fjäderlätta löparsteg och hennes hästsvans dansade i luften. Hon såg inte det minsta ansträngd ut. Funderade på om jag någonsin kommer bli den tjejen, som kan springa utan att svettas, pusta och stånka?

Sitter just nu och klurar på vad jag skulle kunna göra härnäst. Ett springpass lockar faktiskt på något konstigt vis, kanske mest för att det är det enklaste sättet för mig att nå mitt mål idag..

Jag var och styrketränade igår..

Körde hela kroppen så tungt jag orkade, 1 set precis som Actic tycker att man ska göra. Förr tyckte jag att det kändes knäppt, för man ska ju köra 8-12 reps x 3 set för att det ska ge något. Men jag har läst in mig lite på andra sidor och det finns en del därute som säger att man ska köra 1 set så tungt man bara orkar. Orkar jag 12 reps eller mer höjer jag vikten till nästa gång. Enkelt att hålla reda på.

Men, det konstiga är att jag inte har någon träningsvärk. Jag körde tungt för benen igår! Såg i mina anteckningar att jag inte tappat någon styrka alls i benen sedan i januari, men i armarna däremot. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag aldrig tränar dem.

På fredag ska jag dit igen för att göra om mitt träningsschema. Vill få mer fokus på ben och bål.

Invigning av Trek Flow

Det var lite lättare att få på sig dem idag än igår. Jag tejpade också hälen med silvertejp för att motverka skavet. Det verkade hjälpa. Iallafall till en början. Så länge jag sprang kände jag ingenting, men så fort jag började gå skavde det. Aja, det är egentligen ett mindre problem.

De kändes väldigt mjuka när fötterna blivit varma och trots kylan var jag hela tiden varm om fossingarna. Det blir inte riktigt lika skön känsla att springa som med Speed eftersom Trek Flow har en tjockare sula. Jag känner inte underlaget lika tydligt och mycket av tåkänslan försvinner. Men, de känns mer robusta och det är ju viktigt nu när vintern närmar sig. Jag sprang på ispölar och frusen mark utan att halka eller bli kall.

Northsport var förresten schyssta och skickade med ett par varsina tåstrumpor som plåster på såren för att vi fått vänta så länge på leveransen. De ska användas senare i år när termometern visar minus.



Om vi ska prata löpningen så kände jag från början att mina ben inte ville samarbeta idag. Vid nästan varenda pass känner jag hur framsida lår kämpar när jag springer. Jag får inget riktigt frånskjut eller driv i steget. Det är lite störigt att inte känna sig stark i spåret. Så därför packar jag gymväskan och drar till gymmet ikväll. Det ska bli liggande lårcurl och sittande benspark för hela slanten!

Trek Flow har kommit!

Kärlek vid första ögonkastet. Ingen tvekan om att de är riktigt snygga! :)



Däremot var de svåra att få på, upplevde dem som mycket trängre i tåpartiet än Speed. Sulan går upp bak på hälen och på vänster fot trycker den delen mot min hälsena. Det upptäckte jag efter ett jag haft på mig dem ett tag. Det gör ont som tusan så något måste jag göra åt det. Silvertejpen åker fram!

Första provningen:

Paket!

På Gurkans livs väntar ett litet paket på mig och min sambo. Vad kan det vara? :)

Fredrik sprang, jag satt i bilen..

Två timmar innan start tog han bussen till starten en mil bort. Själv satt jag kvar i bilen och surfade på mobilen. Fick sätta igång motorn en gång för att höja temperaturen i bilen. Det var kallt och det har regnat precis hela dagen.

Strax efter kl 12 gick jag till starten. Det var ca 1 km dit och det var bara uppför. Det tog alltså lite längre tid än det var tänkt och jag var skitorolig för att jag skulle ha missat Fredriks målgång. Mindes inte när starten skulle gå, var det 11:15 eller 11:30?










Det var fullt av folk i skogsmynningen och de snabba elitlöparna hade redan sprungit i mål. Jag stod i ca 5-10 min och väntade och där borta kom han! Jag fipplade med kameran men innan jag hade bestämt mig för att om jag skulle sekvens-fota eller filma var han i mål. 55:38 på 10,6 km tuff terräng. Hans Speed var genomblöta och leran stod upp till knäna.





Vi stannade och hade koll på prisutdelningen samt tittade när en farbror som sprungit samliga Höstmilen (40 st) kom i mål. Han fick många hejrop. Det var många från Linköpingsklubben IK Akele som hamnade i toppen. Kul!


40 st Höstmilen, inte illa!


Damtoppen. Cecilia Kleist från IK Akele (t v) vann med 42:35.

Det var mycket folk och de flesta verkar ha tyckt att det var ett tufft lopp, men alla hade leende på läpparna. Jag hade gärna sprungit. Men jag sparar på krutet till Jätten Bule-löpet om två veckor.

När vi sedan traskade bort mot bilen frågade två killar oss om de kunna få åka med oss till starten eftersom de glömt några bilnycklar. Självklart hjälper vi löpare i nöd :) Vi pratade om löpträning och FiveFingers. De var väldigt nyfikna på dem.

Höstväder

Fredrik ska springa i det här vädret. Det är strongt. Jag väntar i bilen så länge.

Published with Blogger-droid v1.6.0

Inställt!

Nä, idag har jag fortfarande ont i benhinnorna så jag kommer inte springa idag. Även om det bara är 5 km kommer jag säkert få ont under själva loppet och även efteråt. Jag känner mig själv. Benen behöver vila.

Men Fredrik ska springa milen så jag ska hejja på honom! :)

Banprofil, Höstmilen 5,2 km

Upp, upp, upp och sen ner.

Jag tar nog X-talonsen imorrn. Det kommer säkert vara kallt och blött. Jag gillar inte att vara kall och blöt om fötterna.

Höstmilen imorrn!

Herregud, det ska regna hela dagen. Usch! Jag gillar inte att springa när det är kallt och blött. Jag har ingen direkt vattentät löparjacka jag kan använda, men jag antar att jag får springa så snabbt så inget vatten fäster? ;)

Nåja, jag tror jag springer halvmilen imorrn. Milen är den värsta distansen för mig. Jag vet många andra som tycker likadant. Men det finns en halvmil, på Höstmilen.. Tjejfemman heter den. Klingar hett eller hur?! Ehm..

Skogen är mitt andra hem

Det är kallt ute nu ni! Har nyss kommit hem och det är 2 grader ute. Nya löpartröjan är precis lagom värmande. Jag frös om händerna och fötterna till en början, men snart hade jag fått upp värmen.

Egentligen var jag väldigt trött eftersom jag sovit mindre än vanligt av olika anledningar de senaste dagarna och varit mer igång och iväg än vad jag brukar. Men löpning är en så enkel träningsform och det krävs inte mycket övertalning för att få ut mig själv. Det enda som avskräcker lite är den kalla blåsten.

Sprang vanliga rundan med en liten twist. Man kan springa hur långt eller kort man vill i Vallaskogen. Idag ville jag vara ute lite längre och rundan landade på 40 minuter.



Tyvärr började jag känna att det ilade på insidan av underbenen ungefär 10-12 cm upp. Det gjorde inte jätteont, men jag kände av det. Jag borde kolla upp det. Det känns inte tillräckligt ofta så då hinner jag glömma bort det, men det återkommer och det tyder på något. Jag har känt av det här till och från i 1,5 år och det kommer oftast när jag inte fått vila tillräckligt mellan springpassen. En dag är tydligen inte tillräckligt, två dagar är nog bättre.

Det var kallt, blött och lite geggigt i skogen. Vatten läckte in i mina Speed. Längtar efter mina Flow Trek!

 

Jogging och tempohets

Kul att se er syn på löpning och jogging! En del verkar tycka att långsam löpning är jogging medan andra kallar det löpning oavsett tempo. Kan hålla med om att ordet "jogging" klingar lite illa. Ibland kan det däremot vara ett bra ord att använda om man vill belysa att det gick lite långsammare i spåret utan att för den sakens skull behöva avslöja några tider.

Det känns som att folk automatiskt tolkar "löpning" som 4-5 min-tempo och att man är lite kaxig som kallar sig löpare om man inte är så snabb. Fast det kanske bara är mina egna hjärnspöken och fördomar? Det är mycket tempohets i löparvärlden, tyvärr. I en träningsbloggvärld full av konkurrens förstår jag dock om folk känner sig pressade. Kanske klingar det bättre att skriva vilken tid man sprang passet på istället för hur det kändes? Själv försöker jag skriva tiden och medelpulsen istället, för den visar hur mycket jag tog i under hur lång tid. Hur snabbt jag sprang är egentligen oväsentligt.

Skönt att det finns fler som springer långsamt iallafall. Hejja oss!

Vad kan man kalla löpning?

När det går långsamt för mig vill jag gärna kalla det jogg eller lunk. För att säga att man springer är ju en överdrift när det går i 8 min-tempo. Det är mer lunk. Går det något snabbare så jag hamnar runt 7-tempo är det mer jogg. När det ligger på 6 min-tempo är det löpning. För mig.

Jag powerwalkar i 9 min-tempo, jag lunkar i 8 min-tempo, joggar i 7 min-tempo, springer i 6 min-tempo och kutar i 5 min-tempo.

För andra ser siffrorna helt annorlunda ut. Hur ser siffrorna ut för dig?

Fina nyheter från Northsport!

Det blir ingen invigning på Höstmilen nu på söndag alltså, men på Jätten Bule-löpet så!

Lite jävlaranamma i skogen!

Jag insåg det inte, men det var bara 3 grader när jag hade gett mig ut för att springa. Kaaallt med andra ord!

Är rätt dålig på att kolla termometern och kikar mer ut genom fönstren om det är mulet, om det blåser eller regnar. Det såg mulet ut så jag satte på mig en tunnare långärmad tröja med krage och min tunna löparjacka utan foder från H&M. Störde mig lite på den dock, den prasslade när jag sprang. Hade mina Inov-8 X-talon 212 idag. Misstänkte att det skulle vara blött och geggigt i skogen.

Jag hann inte märka hur kallt det var för jag började springa utanför porten och stannade inte under hela rundan som landade på en halvtimme. Det var tungt för benen, men jag gav mig tusan på det! Jag sprang med en medelpuls på 190 slag, vilket är 88% av max. Högt! Det var mest tungt för benen och fokuserade på att hålla dem springandes och brydde mig inte om flåset särskilt mycket.

Ändå känns det som att jag tränar grundträning just nu. Konditionen är inte som den var förr, inte heller styrkan i benen. Jag tror ändå att det är syreupptagningsförmågan (aka konditionen) som är dålig och inte mjölksyratröskeln som är för låg. Extrakilona gör ju sitt också. Jag får aldrig mjölksyra när jag springer, kommer helt enkelt inte upp dit. Det enda som satt mina begränsningar är konditionen och det faktum att jag får kramp/mjölksyra i mellangärdet när jag maxar. Jag flåsar något enormt när jag är i sluthampen av ett lopp och kommer lätt upp i maxpuls. Har man en bra kondition ska det vara svårt att pressa sig så hårt.

Kände mig iallafall stark och snygg i skogen där jag sprang nästan helt ensam. Jag såg ingen annan löpare ute, det var mest studenter som gick eller cyklade på en cykelväg till universitetet som korsar mitt spår. Det var skönt att jag kunde pusha mig där jag annars hade gett upp. Det här var ett sådant springpass som man ler åt efteråt. Det gjorde jag, jag log när jag hade slutat springa.

Promenerade i ca en halvtimme efter passet och kände av lite skav på höger lilltå. Det var länge sedan jag upplevt något skav eftersom jag sprungit i FiveFingers. Jag har inte fått något skav av dem, inte ens en liten blåsa. Ännu en anledning att prova och förstå hur bra de är.