måndag 4 juni 2012

Shin splints

Eller benhinneinflammation som det heter på svenska. Nu har jag kört upptrappning i tre veckor. Jag har sprungit 2-3 pass i veckan. Jag vet att jag bör springa 3-4 pass egentligen, men jag är van vid att vila minst två dagar mellan varje pass sedan förut när benhinnorna gjorde förbaskat ont efter varje pass. Jag fegar lite. Är skiträdd för att få sådär ont igen.

Efter snabba pass i skogen (snabbt för mig just nu är 6:40-tempo) känner jag små spänningar runt smalbenen och det ömmar när jag klämmer. Jag bedömer smärtan ligga på en 1:a på en 10 gradig skala. Det känns alltså mycket mycket svagt och kan lika gärna vara normal träningsvärk. Snackade med en fellow Akelit och han hade alltid lite ont i benhinnorna vid tryck.

Jag har under den här tiden sprungit med dämpade löparskor; ett par Saucony Kinavara 2. De är väldigt lätta och har bara 4 mm heal-toe-drop. Jag gillar skorna, men jag gillar mina FiveFingers bättre. Jag vill gärna springa med dem igen, men jag vet inte när det är tillfälle att springa med dem.

söndag 3 juni 2012

Upptrappningen fortsätter

Töntigt korta sträckor fortfarande. Den här veckan har jag avancerat till 2,5 km.

Ikväll sprang jag bort till skogen. Det var kul att springa lite uppför med rötter och stenar som en slags naturlig trappa. Råkade springa lite fel och kom ut ur skogen för snabbt, men jag hade hunnit springa för långt så det var ingen idé att vända och springa tillbaka genom skogen igen (nackdelen med att bara springa 2,5 km). Så jag sprang hem genom ett villaområde och insåg vilken skillnad det är mellan att springa på asfalt i stan och i skogen.

Jag har nästan aldrig några dåliga pass i skogen, även om det ibland varit jobbigt och gjort ont har jag alltid befunnit mig i en fantastisk miljö. Den är stimulerande bara som den är.

Anmäld till Göteborgsvarvet 2013!


Jag har höga förväntningar för hösten 2012 och våren 2013! En halvmara vore najs att klara av nästa år, även om det blir asfaltstuggande som jag i hemlighet avskyr. Sist jag sprang Göteborgsvarvet var jag så jädra otaggad och hatade ungefär varenda meter. Hur kan jag INTE ta mig an den här utmaningen?!

onsdag 30 maj 2012

Snabbdistans i terrängen

Efter ett varv i elljusspåret i Ryd känner jag mig som en ny människa!

I'm back!

Det var länge sedan jag skrev här senast, ja faktiskt nästan ett år sedan. Jag har känt att jag saknat den här plattformen, det finns så mycket minnen samlade i den här bloggen.

Det var i samband med att jag kom i kontakt med minimalistisk/barfota löpning som jag startade den här bloggen sommaren 2010. Jag har sprungit många mil i mina Vibram FiveFingers Speed.

 Ni som läst här tidigare vet också att jag haft problem med mina benhinnor. Att de efter varje löppass gjort ont. Det har begränsat mig och min utveckling. I höstas tog jag därför en 6 månader lång vila från allt vad löpning hette och även annan träning som kunde belasta benhinnorna.

Jag började springa igen i mars och trots korta distanser fick jag ont igen.

Nu i vår har jag varit hos Naprapaterna här i Linköping och fått regelbunden stötvågsbehandling. En behandling jag valt som sista utväg. Jag trodde aldrig att jag ett par månader senare skulle sitta här och kunna skriva att jag med stor sannolikt blivit kvitt mina besvär! Jag har sprungit regelbundet i tre veckor nu utan smärta. Jag har trappat upp väldigt försiktigt. Jag började med 1,5 km 2-3 gånger i veckan vecka 1 och sedan har jag ökat med 0,5 km per vecka. Töntigt långsam upptrappning alltså.