onsdag 29 september 2010

Sög ur den sista musten ur benen!



Kände direkt hur det skulle bli ett tufft pass. Benen darrade i inlinesen. Känner mig fortfarande inte i topp, men jag ville ut och stavåka och då gör jag det! Punkt.

Kom upp i hög puls direkt, låg inte under 190 många gånger (88% av max). Var till och med uppe i 204 en gång då jag sneglade ner på klockan. Herregud vilken bra träning det här måste vara! tänkte jag. Det tänker jag nu med. Fy farao vilken pärs! Sitter och skriver medan svetten fortfarande rinner ner från pannan.



Det var underbart väder ute! Soligt, lite kyligt och lite blåsigt. Jag försökte ta en bild på bilvägen förbi kolonilotterna vid universitetet, men att plocka fram mobilen med stavar i händerna kan vara förenligt med dödsfara så det gick väl sådär.. :) Den här biten har dock en av Linköpings bästa asfalt. Det är synd att den bara är några hundra meter.



Byggarbetarna som gör i ordning gården kommenterade nyfiket min tveksamma gå-åkning bland grus och sten som de grävt upp. Det är kul att det drar till sig uppmärksamhet. Fler borde åka inlines med stavar. Eller inlines i allmänhet. Eller rullskidor.. För det är fantastiskt kul!

Men jag har inte sett en enda tjej åka inlines med stavar i den här staden. Och då har jag ändå åkt i 14 år. Fast det kan hända att jag inte minns.. Nåja, fram med stavarna tjejer!



Glad och svettig Dessi! Bakom mig ser ni köket som vi snart ska renovera.

Fredrik gör ett maxpulstest

Vi cyklade bort till Campushallen strax innan kl 18 för att träffa Fredrik Wandus på Wandus idrott & hälsa som utför en rad olika tester för idrottsmänniskor och vanliga dödliga. Idag var det Fredrik som skulle stickas i fingret och springa allt vad han hade. Laktattest (för mjölksyratröskel), VO2 max test (maximal syreupptagningsförmåga) och maxpulstest stod på schemat.

Jag hade varit på en av Wandus föreläsningar om pulsträning tillsammans med Coyntha för ett par år sedan och det kom han minnsann ihåg. Inget dåligt ansiktsminne som jag sa!

Testet började med att Fredrik fick gå på löpbandet och sen tog Wandus ett blodprov från fingret. Bandet ökade med 1 km/h och i slutet av varje ökning fick Fredrik hoppa upp på sidorna av bandet så Wandus kunde ta mer blod. Det här var för att se vid vilken hastighet som mjölksyra bildas. För att bli en bättre löpare är det rätt bra att veta sin mjölksyratröskel eftersom man då kan lägga in pass där man springer precis på tröskeln. På så sätt höjer man tröskeln och man kan ta i mer och mer innan mjölksyra bildas.

 

Testet därefter var ett maxpulstest. Fredrik fick springa på bandet och hastigheten ökade från 7 min/km till 5 min/km och därefter ökade lutningen på bandet med 1% för varje 3:e eller 4:e minut. Maxpulstest utförs lämpligtvis i uppförsbacke annars får man inte ut det sista. Vidare springer man med en mask för näsan och munnen för att mäta syreupptagningsförmågan.

Fredrik sprang tills han nästan stupade och pulsen nådde en topp på 210 slag. Syreupptagningsförmågan låg på 65 vilket är extremt bra. Det klassas som "elitmotionär". Män i hans ålder ska ligga på 52 eller mer för att klassas som "utmärkt". Om man skulle översätta det till Coopers test skulle det innebära att han kan springa 3 km på 10 min eller 10 km på 33 min. Vad stolt jag blev! :)



Så här var det inte syreupptagningsförmågan (VO2 max) som satte stopp, utan mjölksyratröskeln. Så den måste han nu jobba upp. Vi gick igenom siffrorna och graferna tillsammans och Wandus skissade på ett enkelt springschema som Fredrik kan träna efter i höst.

Nån gång är det min tur. Men jag får nog lov att vänta en månad eller så.

2,5 timme senare var vi hemma. Vi åt mat, tittade på Thintervention och myste :) Det blev dock inte särskilt långvarigt för jag blev helt inspirerad av dagens tester så jag smet ut på en kort springrunda trots manglade ben. Ja träningsvärken med stort T håller i sig, och det skulle minnsann inte bli lätt! 3 km orkade jag med innan benen lade av i total protest.

Man KAN springa med träningsvärk, men inte långt.

tisdag 28 september 2010

Träningsvärk & XC-race

Jag får sällan träningsvärk. Kanske för att jag varit rätt bra på att inte låta det gå för lång tid mellan träningspassen? Men igår.. och idag. Träningsvärk så det heter duga! Framsida lår, baksida lår och vader. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag haft uppehåll i löpningen och inte sprungit så långt som jag gjorde i söndags sedan Midnattsloppet.

På lördag är det XC-race i Linkan, som Tjurruset i miniformat. Jag och sambon har årsdag så det passar oss perfekt att få kräla i diken tillsammans. Jag är lite osäker på distansen bara, 5 km är egentligen perfekt men 10 km känns mer hardcore. Vad hade ni valt?!



Ikväll ska vi iväg till Campushallen och träffa Fredrik Wandus. Min sambo ska utföra maxpulstest och mjölksyratest. Jag vill själv gärna göra ett maxpulstest men det får vänta ett tag.

måndag 27 september 2010

Sön 26/9: 8,19 km asfalt

Igår kväll funderade jag på hur jag skulle kunna göra dagen bättre. Jag hade tänkt springa i lördags men det regnade och blåste så pass mycket att det inte alls lockade. Igår var vädret bättre.

Det var bäcksvart, och knappt en själ ute och jag hade siktet inställt på 7 km. Det är en mellandistans som jag tänkte skulle fungera bra. Tillräckligt långt för att det ska kännas, men också tillräckligt kort för att klara av under timmen.

Med musik i öronen gick det väldigt lätt de första kilometerna. Jag märkte inte ens att jag flåsade förrän jag tog ur ena snäckan för att höra efter om jag verkligen tyckte det var jobbigt. Det är ett rätt smart sätt att lura kroppen, att lyssna på musik så man inte hör sitt eget flåsande. Den senaste tiden har jag inte velat lyssna på musik alls när jag sprungit. Delvis beror det på att jag springer mestadels i skogen och där måste man ha koll. Det går mountainbike-spår tvärs över stigarna jag springer på och ser man inte upp kan man bli nermejjad av en cyklist eller varför inte av ett gäng orienterare?

Nu var gatorna helt öde och jag var helt inne i min egen värld. Det var länge sedan jag upplevde detta. Det var bara jag och Ultravox, just där och då. Strax innan kilometer fem kände jag hur det började bli jobbigt för benmusklerna. Jag kände hur baksida lår och vadmusklerna drog ihop sig, men jag fortsatte. Lyrisk över hur kroppen orkade arbeta, kilometer efter kilometer.


En av världens bästa låtar! (kommer igång ca 2 min in)


Lambohovsleden


Nya brandstationen

Efter 7 km var jag hemmavid, men tog ett extravarv runt i området för att skrapa ihop en extra kilometer. Än var jag inte riktigt färdig!

Kilometertider:

  • 1 km: 07:07 min
  • 2 km: 06:34 min
  • 3 km: 06:28 min
  • 4 km: 07:04 min
  • 5 km: 06:50 min
  • 6 km: 07:06 min
  • 7 km: 06:55 min
  • 8 km: 06:33 min

Ett riktigt skönt och bra springpass!

Något som inte är lika härligt är ömmande benhinnor nu såhär efteråt.



Mitt mål framåt är att försöka att inte ligga över 7 min per kilometer utan alltid ligga på 6-nånting min. Kan jag pusha kroppen och få den att vänja sig kommer jag bli snabbare och snabbare med tiden. Vid långpass (över 10 km) kan jag tillåta mig själv att springa lite långsammare men jag ska alltid kämpa för att springa så fort som möjligt även på de långa passen.

fredag 24 september 2010

Nike Free 3.0 version 2

Jag blev lite lätt kär i de här skorna när jag testade dem på Löplabbet idag!



Tyvärr är ovansidan gjord av mesh så det kommer bli kallt och blött i höst för dem som springer i dessa. Men sköna och snygga är de.

Inlines med stavar!

Eufori kan det kallas med ett annat ord! :) Vilket superpass jag nyss varit ute på!

Hade varit sugen på inlines sedan igår, men igår kväll regnade det vilket försvårade mina planer. Idag har det däremot varit fint väder hela dagen. Jag hämtade ut min rosa key cuff från Röhnisch och invigde den på passet. Snörade på mig mina nya inlines med jättehjul och greppade stavarna. Jag köpte dem i somras någon gång men bara använt dem en gång. Det är svårt att ha kontroll över dem och Fredrik som hängde på bakom med cykeln fick nog ducka minst ett par gånger. Men jag fick bra tekniktips från honom.



Det är inte så enkelt som det låter att åka inlines med stavar. Man måste ju hålla ut armarna tillräckligt långt från kroppen och vinkla stavarna rätt. De ska liksom bara "klicka" i backen och inte skrapa eller släpa. Trixigt kan jag säga! Men för att vara min andra gång med stavar måste jag säga att det gick ganska bra. Jag log flera gånger och tyckte just där och då att livet var underbart. Två cyklister kommenterade min åkning och jag mötte två andra som åkte rullskidor.

Med stavar kan jag åka upprätt vilket skonar ryggen och framsida lår. Stavarna hjälper till med balansen och jag blir inte så mördande trött i benen efter en stund. Jag blir mer lagom trött i hela kroppen. Efter strax över 13 km med en snittpuls på 88% av max var jag ganska trött i kroppen och jag kom hem till en färdiglagad middag. Fredrik hade åkte hem efter 6 km för att laga mat lagom tills jag kom hem. Det blev vitlök- och chilimarinerade tigerräkor. Supergott!


Hjälmfrilla, check!

Här är ett gäng som har koll på sina stavar:

onsdag 22 september 2010

Trek Sport & KSO Trek Flow (aka Trek tex)

De här modellerna ovan har jag gått och trott är samma. Men det är två skilda modeller varav den ena har de egenskaper jag söker senare i höst/vinter. KSO Trek Flow (eller Trek tex som de också kallas) har en ovandel i neopren som är vattentätt och värmeisolerande. Neopren används annars i t.ex. våtdräkter.

Trek Sport är gjorda i ett annat material som inte är värmeisolerande eller vattentätt. Men båda har den grova mönstrade sulan som ska ge bättre grepp på våta väglag.

Så, det är alltså KSO Trek Flow (nedan) som jag tänkt köpa innan vintern kommer och inte Trek Sport som jag skrivit tidigare. KSO Trek Flow kommer in på northsport.se i oktober.


FiveFingers KSO Trek Flow


FiveFingers Trek Sport

Snabba intervaller i skogen

Taggad för en löptur joggade jag och Fredrik bort till Gurkans livs där jag hade fått paket från Röhnisch. Men jag får vänta tills imorrn på min rosa key cuff, avin hade skickats ut i förväg för något paket hade de inte fått än.

Så då joggade vi bort till skogen och sprang tills benen inte ville vara med längre. Vi gick en bit och varvade sedan löpning med gång och sprang snabba intervaller på 200 m och gick tills pulsen sjönk till ca 160 slag. Så höll vi på om och om igen. Skogen var ganska lerig och vi fick hålla undan för ett gäng orienterare. När vi sprungit vårt varv i skogen promenerade vi en bit innan vi körde lite löpteknik.

Jag tror kroppen är lite förvirrad just nu. Den har inte haft något bränsle att gå på den senaste månaden och helt plötsligt ger jag den kolhydrater som den kanske inte heller vet vad den ska göra med. Det var rätt segt att springa idag, men det gick absolut lättare än under min månad nästan helt utan kolhydrater. Hur som helst var det otroligt skönt att få springa av sig och att springa snabba intervaller är tufft men jäkligt skoj! Att få springa rakt genom lerpölar, över rötter, stenar och parera för en och annan hög med hästbajs är bland det roligaste jag vet. Då tänker man inte på att pulsen är uppe på 90% av max utan kör bara på. Jag ska fram! Jag ska genom! Jag ska upp! Underbar känsla!

Så 6 km blev det totalt, och en snittpuls på 81% av max. Det är jag grymt nöjd med för idag har jag haft rejäl mensvärk och inga tabletter har hjälpt. :(

Det här gjorde mig grymt sugen på Linköping XC-Race! Som jag förstått det är den obanad terräng hela vägen och ett och annat vattenfyllt dike att hoppa i! :D







tisdag 21 september 2010

Frisk Sport & Fitness och träningskläder



Jag traskade ner på stan idag och besökte Frisk Sport & Fitness tillsammans med Fredrik. Det har tidigare legat ett annat gym där så det var lätt att hitta. Entrén var fräsch men pytteliten. Man gick en trappa ner där gruppträningssalen samt omklädningsrummen låg. Vi fick en guidad tur runt i gymmet av en jättetrevlig tjej. Omklädningsrummen var ganska små vilket kan bli jobbigt om det är många som ska klä om och duscha samtidigt, men då jag gärna tränar gym på dagtid kommer det problemet sannolikt inte att uppstå. Skåpen har elektroniska lås som man öppnar och låser med sitt gymkort. I duscharna fanns det schampo och balsam från Redken att tillgå = stort plus!

Styrketräningssalen låg ytterligare en trappa ner och tack vare glasgolv på våningen över släpptes ljus in från entrén. Allt var nytt och fräscht. Alla maskiner var grå/svarta och klädda i rött läder. Det fanns en ganska stor avdelning för fria vikter (större än Actic inne i stan) och det fanns även kettlebells att tillgå.

Förutom det fanns även läsk- och vattenautomater där man genomför sitt köp genom att dra sitt gymkort som man laddar på med pengar innan. Likadant är det med solarierna.

Nästa vecka börjar gruppträningspassen och jag kommer testa att träna två veckor gratis från och med senare denna vecka eller nästa vecka. Är grymt sugen på att lyfta vikter nu! :)

Efteråt besökte vi Intersport och Stadium. Gillar att Stadiums eget märke Soc kommer med fler och fler grymma löparplagg som inte kostar skjortan. Här provade jag två väldigt sköna löpartröjor!


Höstens lopp!

Jag har tagit ett beslut. Så nu frossar jag i höstens lopp!

Dels har vi ett äkta terränglopp vid namn Linköping XC-race som liknar Tjurruset här i Linköping den 2 oktober.



Och dels har vi Höstmilen som går i Kolmården den 26 oktober.



Vi får se om jag deltar i det förstnämnda, men Höstmilen blir det garanterat! :)

Vidare har ett nytt gym öppnat i Linköping; Frisk Sport & Fitness. Jag tänkte cykla ner dit imorgon och kolla läget. De är ganska dyra (iallafall dyrare än Actic) men de har klippkort som man kan köpa. Något som direkt tilltalade mig var spinningklasserna. Man kan välja 30, 45, 60 eller 75 min långa spinningpass. Det skulle passa mig utmärkt eftersom jag sällan går på spinning för att jag tycker att 60 min är för länge. Dessutom har de rätt många pass mitt på dagen som skulle passa mig bra.

måndag 20 september 2010

Post från Göteborgsvarvet!



söndag 19 september 2010

Jag hade all tid i världen!

Idag har jag nog tagit den längsta promenaden någonsin, iallafall i FiveFingers. Jag är inget fan av promenader, det händer för lite. Det tar för lång tid för att det ska ge effekt. Promenader har inte de avstressande egenskaperna som löpningen har. Men ändå. Jag kan inte springa längre stunder, så jag har tagit tre ordentliga långpromenader den här veckan varav två i mina FiveFingers.

Och jag kan lätt säga att promenaderna får en helt annan dimension med fothandskarna än med dämpade skor. Har man inte upplevt det kan man inte förstå det. Ni måste testa! :)

Först gick jag en timme i skogen, varvade med lite löpning och sprang uppför nästan varje backe jag konfronterades med. Jag ville få upp pulsen och jag ville känna löpsteget. Fredrik var med mig :) När vi gått det vanliga varvet i skogen ville jag gärna fortsätta att gå (hade mycket energi!) så Fredrik traskade hem och jag fortsatte bort mot sjukhuset. Där gick jag förbi mina favorithus på Lilla Tinnerbäcksgränd, där jag en dag drömmer om att få bo. Jag gick längs ån bort till ett bostadsområde och så gick jag på andra sidan ån tillbaka till sjukhuset. Gick upp till Belvederen och ner mot Trädgårdsföreningen och så till slut hem. Två timmar hade gått förbi, en hel mil hade jag avverkat.



Fötterna ömmade. Man använder samma muskler i FiveFingers som när man går barfota, men generellt använder vi inte dem när vi stänger in våra fötter och tår i skor. Förutom att mina fötter mår bra av detta, förbättras även min hållning.

Jag önskar att jag året om, vart jag än ska, kunde använda mina FiveFingers. Men med hösten kommer även regnet och Speed är inte vattentäta för fem öre. Så jag får ändå ha joggingskor när jag går promenader ibland av den anledningen. Helst skulle jag vilja komplettera med ett par Terra Plana Evo (de är väl vattentäta?!), men just nu har jag inte råd med ett par.

6,5 timmar har jag motionerat den här veckan. Det har mestadels varit lågintensiv träning av förklarliga själ. Tre långpromenader (dit räknar jag promenader som varar längre än 60 min), en lite kortare rask promenad, ett cykelpass och ett tufft inlinespass. 40 km på dessa sju dagar, varav 30 till fots.





Magnesiumtillskott

Bra för
Benstommen, behövs för kalksättningen och proteinsyntesen, muskel- samt nervfunktionaliteten, cellernas funktion, leverns funktion, immunförsvaret, hormonsystemet och matsmältningen. Behövs för omsättningen av kalcium, produktionen av ett flertal enzymer och proteinsyntesen, se proteiner. Är en antioxidant.

Symptom vid brist
Symtom kan vara: huvudvärk (migrän), muskelsvaghet, kramper, hämmad tillväxt, nervproblem, beteendestörningar, störningar i hjärtfunktionen, trötthet, irritation, dålig aptit och för högt blodtryck. Övervikt genom störd insulinkänslighet, se insulin.

Rekommenderad dagligt intag (RDI)
Vuxna 300 mg
Barn 50 - 200 mg

Rekommenderat optimalt dagligt intag (ODI)
500 - 750 mg

Terapeutisk dosering:
300 - 800 mg

Symptom på överdosering:
Ovanliga. Lågt blodtryck, diarré, illamående.

Källa: hälsosidorna



Jag har hört att tillskott av vitamin D och magnesium kan skynda på omställningen till fettdrift och det verkar logiskt för mig. Muskelsvaghet är en symptom vid magnesiumbrist och det är verkligen någonting jag känner av. Eftersom brist på magnesium är vanligt vid LCHF har jag köpt tillskott.

fredag 17 september 2010

Snart 1/4 av tiden!

Jag kämpar på med omställningen. Snart är fyra veckor till ända. Den tiden känns mer som en vecka, för det är den senaste veckan som varit påfrestande. Det kanske tar tre månader till. Det gäller att dela upp tiden i delmål. Ungefär som jag gör när jag springer och det är tufft. "Nu har jag snart sprungit hälften, bara hälften kvar sen!" "Nu är det bara 2 km kvar.., 1 km kvar" "MÅL!!!".

Jag har klarat av 1/4 av tiden, och jag håller hela tiden en liten tumme för att det ska gå något snabbare :)

Jag kommer bli en starkare människa av det här och jag kommer vara väldigt stolt över mig själv när jag lyckats.

Annars tycker jag att den här bloggen är värt ett besök. Författaren löptränar på LCHF och har skrivit om vad han äter och lite om hur omställningen till fettdrift fungerade. Så klicka runt bland flikarna!

måndag 13 september 2010

Långpromenad med hästinslag

Var ute tidigare idag och åkte inlines. Jag älskar verkligen den motionsformen och även om jag vet att jag ska ta det lugnt just nu kunde jag inte låta bli. Jag blir galet nere av att inte träna.

Det var tufft att åka, men det är inte alls lika illa som med löpningen. Jag swishade nerför min favoritbacke i nära 35 km/h och åkte om en cyklist. Efter en halvtimme kom jag hem med darriga ben. Jag varvade ner och drack lite vatten. Blev tokigt sugen på att ta en promenad. Tog på mig mina FiveFingers och jackan från H&M. Vädret har varit varmt och ljummet hela dagen. Att få vara ute och promenera i naturen kändes som ett privilegium. Jag hade kunnat vara ute hela kvällen, men då jag inte tagit med mig någon mobil tänkte jag att Fredrik kanske skulle bli orolig så jag gick hem efter 1:20 timme.

Det var ett tag sedan jag bara tog en promenad i mina FiveFingers, och det märktes för som jag tyckte om det! Jag hade inga strumpor i och det är en enorm skillnad mellan fothandskarna och t.ex. mina Nike air Pegasus som jag ibland promenerar i. Det var en sån frihetskänsla att inte ha en tjock sula mellan mig och marken. Det var som om jag hade ett extra sinne närvarande. Känseln under fötterna. Oslagbart!

Kameran och Garmin var med mig under promenaden. Det gör det ännu lite roligare att promenera :)







Carpe Vita's tips!

Håhå! Nu ska ni få höra! Vilken kanonblogg jag har hittat (eller snarare återfunnit då jag hittade en gammal kommentar i ett inlägg från april)!



I det här inlägget skriver författaren Michel om omställningen till fettdrift och vad man bör tänka på. Han har skrivit de sakerna i punktform och en sak tyckte jag var lite kul. Temperaturen i armhålan kan skvallra om ifall du äter för lite eller för mycket protein. Jag plockade genast fram termometern.

Såhär blev resultatet:



Har man 36 grader eller lägre bör man öka proteinintaget. Har man 36,8 grader ellet högre bör man minska. Jag hade mitt emellan och alltså äter jag nog en bra mängd med protein. Härligt! :)

Vidare skriver han att det tar minst fyra månader(!) innan man kan träna som man gjorde innan. Phew! Det är 16 veckor det! Jag har betat av tre.

Såhär skriver han bland annat:

Träna inte alls den första månaden (oavsett om du är elitidrottare eller ej). Promenader och lätt vandring är OK, men undvik cykelpendling om du har svårt att ta det lugnt - ta bussen istället. En hel månad är lång tid, varför ska man vänta så länge? Att ställa om sig till en helt animaliskt väldigt kolhydratfattig kost kräver mycket av kroppen, du kommer att använda system som du antingen aldrig använt eller använt mycket sällan - ge det den tid det krävs annars riskerar du att bli sjuk och/eller utbränd. Se det från den positiva sidan istället, du kommer förmodligen att märka ett antal hälsoförbättringar under tiden - för att prestera bra krävs en god hälsa så se det som en investering, inte som ett tråkigt träningsuppehåll.

En dag i taget Dessi! En dag i taget.

söndag 12 september 2010

Att byta bränsle

Jag har läst lite trådar på LCHF.se's forum om träning utan kolhydrater och Frank Nilsson som skrivit boken Istället för doping verkar vara en aktiv skribent där.

Det finns fler personer vars tålamod ibland tryter då de inte upplever någon skillnad i ork efter att ha ätit LCHF i flera veckor. Det är tungt och jobbigt, precis som jag själv upplever det. Frank Nilsson som jag anser vara en expert på området, råder motionärer att inte träna under anpassningen eller iallafall de fyra första veckorna. Därefter ska man träna lågintensivt.

Han skriver att anpassningen tar längre tid om man pressar kroppen, eftersom kortisolet då ökar, frigör blodsocker ur leverns glykogen, höjer insulinet och minskar fettförbränningen.

Så det blir inte många knop i spåret framöver. Kanske lite tråkigt när det här är en blogg om löpning, men jag kommer ändå skriva om nyheter inom barfotaträning och även kanske några inlägg om min anpassning till fettdrift.

Det här ÄR tufft. Det är inte många som skulle ge upp sin favoritsyssla i flera månader, speciellt de som inte tror på LCHF till fullo.

Här är en bra artikel om vardagsmotion av Frank Nilsson:
http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/1290/Nyarsloften-Tips-om-vardagsmotion.aspx

Nu ska jag läsa Michels blogg om träning och LCHF. Carpe Vita heter den!

Om det finns någon sko...

...som skulle kunna få mig att gå ifrån mina FiveFingers då och då så är det dessa från Nike:



Nike Free 3.0 version 2

Men de räknas knappast som barfotaskor utan faller under kategorin "Wherefoot" på birthdayshoes.com. Där finns ett jättebra inlägg om olika skomodeller och i vilka kategorier de tillhör. Check it out!

Annars är ju Terra Plana evo ett hett alternativ!

Min killes målgång, Bysjöloppet 11 km

lördag 11 september 2010

Bilder från Bysjöloppet













Åtvidaberg är verkligen fint!






Sen körde vi lite movnat! ;)