tisdag 31 augusti 2010

Sugen på löpning & tålamod

Nu har det hänt under mina två senaste promenader att jag tar några löpsteg rent spontant. Det känns skönt att kunna ta promenader som sedan resulterar i lite löpning än att gå ut med inställningen att man ska springa men tvingas promenera. Det blir en positiv vändning istället för en negativ.

Jag & Fredrik gick runt i skogen i tåstrumporna och fothandskarna. Konstaterar att Speed inte är till för höstlöpning i skogen. Det var gott om lera och vatten på en stig vi gick på och det läckte in. Jag längtar tills addnature får in Sport Trek i sitt sortiment så jag får hem ett par. Jag har förhandsbokat ett par 38:or och modellen väntas komma in under oktober månad.

Jag tränar lågintensivt just nu som jag skrivit tidigare för att ställa om till fettdrift. I en sådanhär ganska tuff period är det viktigt, iallafall för mig, att läsa om andra som lyckats bra. Jag läste lite om fettdrift på Calle Robertssons hemsida. Enligt hans träningsschema under omställningsperioden tog det fyra veckor för honom att kunna träna normalt igen. Det gäller att ha tålamod och verkligen tro att det kommer bli bättre.

Jag tror på konceptet att använda sig av fettet i kroppen som bränsle istället för att äta kolhydrater för att orka träna. Vilket annat djur kolhydratladdar? Vilket annat djur går in i väggen? Vi har ett stort fettlager av en anledning, och det känns bortkastat att inte använda sig av det.

Mina första tåstrumpor

Ok, så jag var nere på stan idag och köpte mig ett par tåstrumpor. Det är alldeles för kallt att gå barfota i fothandskarna nu.

Dessa är ganska tjocka, och har förstärkning på främre fotdynan och runt hälen. De är väldigt sköna men drar snabbt till sig smuts.



Gilla H&Ms löparkläder

Nu är det höst. Det fastställdes via eftermiddagens långpromenad. Det var kyligt minnsann!

Det är nu det roliga börjar. Det är nu fler som börjar springa igen efter sommarens varma dagar. Jag såg fler löpare i skogen idag än vad jag sett hittills. Så underbart att se! Jag ville springa jag med! Men jag tar en period av lågintensiv träning just nu eftersom jag håller på att avsockra mig. Det är en omställning för kroppen som innebär sämre energi för en tid framöver. Men hösten är perfekt för fotopromenader så jag klagar inte. :)

Det är också en tid då alla ska ha nya löparprylar. Kanske är det dags för en ny pulsklocka, nya skor, nya långa tights som ska ersätta sommarens trekvarts-tights men framför allt är det nu många går i jakt på en tunn vindskyddande löparjacka. Jag hade en från Soc som jag använt några gånger, men den var för kort i livet och resåret för tight runt höfterna så den bullade upp sig när jag sprang. Den jackan skickade jag iväg till Myrorna. Kanske någon med en kortare mage och mindre höfter kan få glädje av den?

Jag tycker om H&Ms löparkläder. Samtliga löpartights jag använder är en och samma modell - från H&M. De har skönast material av alla tights jag provat och har en perfekt resår i midjan som inte skär in och inte är för brett så det viker sig.

För några veckor sedan såg jag att H&M kommit med fler löparkläder, bland annat en vindjacka med hög krage (snyggt och funktionellt!), reflexdetaljer samt TVÅ fickor för mobil och nycklar. En ficka på bröstet och en på överarmen. Bröstficka är ett måste för mig, jag har alltid min mobiltelefon där. Bästa platsen enligt mig.

Så nu lade jag äntligen en beställning på jackan och med lite rabattkoder betalade jag bara 261 kr för den som annars kostar 349 kr.



Det är lite knepigt att beställa kläder, speciellt löparjackor online. Men jag hoppas den passar. Har besökt Linköpings två H&M-butiker men ingen har den inne.

Har du testat H&Ms löparsortiment?

lördag 28 augusti 2010

En blogg om mat

Hej!

Ni kanske undrar jag vad pysslar med när jag inte tänkt springa den här veckan. Svaret finner ni här. Välkommen!

Ps. Glöm inte svara på min omröstning till höger -->

New Balance minimus videos

Hittade ett par snygga videos på birthdayshoes.com och publicerar dem här:



fredag 27 augusti 2010

Inget Allianslopp

Det blir inget Allianslopp för mig i år.

Jag var nyss ute på en formchecksrunda och hela jag kändes som en spaghetti. Det var ingen rolig upplevelse. Har inte skrivit så mycket om Alliansloppet eftersom ju mer det närmat sig desto mindre har jag sett fram emot det. Det känns inte kul att åka inlines i det här skicket. Jag har ingen lust att gå upp tidigt, sitta flera timmar i en bil för att genomföra mitt livs sämsta prestation.

Din tåstrumpa!

Kroppen och orken känns inte helt hundra. Eftersom jag inte är ett fan av att tvinga sig till träning tar jag det piano den här veckan tills energin återfinner sig. Jag har perioden just nu också och det bidrar ju med sitt.

Medan jag alltså inte tränar passar jag på att maila Jonas Colting och leta efter tåstrumpor. Det finns på VFF-återförsäljarna men de med mellanhögt skaft verkar vara slut i min storlek överallt. På Ute Liv nere på stan säljer de tåstrumpor för whopping 175 kr paret. Undrar om det får vara värt det?

Annars kan man ju beställa ett par i regnbågens alla färger. Jag minns när sådana var "inne" på mellanstadiet. Då skulle man helst ha färgglada tåstrumpor med ditsydda små ansikten och kalufser på varje tå. Undrar om man kan få tag på sådana idag?

59 kr på roligaprylar.se

Använder du tåstrumpor?

torsdag 26 augusti 2010

Bansträckning & banprofil Ombergslöpet

Nu kan det bli så att det inte blir något inlineslopp för mig på lördag då det ska regna över hela Sverige, så jag har siktet inställt på Ombergslöpet som är lördagen den 4:e september. Alltså om 1,5 vecka.

Det finns två distanser: 8 och 15 km.

Såhär ser bansträckningen ut:



Såhär ser banprofilerna ut:


8 kilometer


15 kilometer

Ingenting att leka med alltså!

onsdag 25 augusti 2010

Tre andra böcker

Jag är en sucker för faktaböcker. Nästan det enda jag har i bokhyllan är faktaböcker av alla dess slag. Allt från kost, hälsa och träning (främst löpning) till tidskriftsdesign och typografi. Snart anländer tre nya böcker hem till mig:



Imorgon tänker Fredrik ge sig på lite backträning. Jag ska följa med och peppa honom, han har nämligen storslagna planer med sin VFF-löpning och jag vill stötta honom allt jag kan. Förmodligen kommer jag springa backe upp och backe ner jag med. Backträning må vara tufft, eller, det blir så tufft man gör det till och mentalt känns det bättre att ge sig på några backar än att ta den vanliga rundan som inte alls lockar just nu.

tisdag 24 augusti 2010

Jag fick Fredrik Nyströms bok

Jag fick en bok av (min) Fredrik när jag kom hem från en god vän idag.

Fredrik Nyström är lite av en lokalkändis här i Linköping. Han har bl.a. gjort en Supersize me-studie på ett gäng studenter som bara fick äta snabbmat under en viss period. Det visade sig att de som åt mest mättat fett fick bäst blodfetter medan de som åt mest kolhydrater fick förhöjda levervärden. Sånt är oftast dåligt.

En annan studie han gjort visade att om man äter jordnötter istället för smågodis varje dag ökar man sin basalförbränning (dvs sin energiåtgång), vilket alltså skulle kunna leda till att man kan äta fler kalorier utan att gå upp i vikt. Det kan vara vettigt att veta om man är fettskrämd. Fett är gott, nyttigt och håller dig mätt. Så det så.



Här kan ni även se en föreläsning med Nyström om dessa studier.

Video: Spänstigt i skogen

Hann med en kort runda i skogen idag. 30 min promenad inkl. 12 min löpning i skogen med svala höstvindar (gud vad härligt det är!) och ett varv runt en fotbollsplan med högt oklippt gräs. Jobbigt värre! Rubriken är därför skriven med en smula ironi.

Bloggstatistik

Sedan jag startade den här bloggen fredagen den 2:e juli har jag skrivit 72 st inlägg (läs första inlägget här), haft 1526 besökare och fått 144st kommentarer. Den här kommentaren fick jag efter jag sprungit Midnattsloppet:

VFF for life! Provsprang för första gången i mitt liv både mina nyinköpta fivefingers, och att springa 5 km i ett sträck. Jag har tidigare ansett mej helt okapabel att springa, och efter 2 års trubbel med benhinneinflammation kändes det som sista chansen med VFF. För jag har liksom alltid tänkt på löprundorna med heldämpat att "jag känner mej inte smidig, det blir ju bara spänt och gör ont, jag skulle vilja vara barfota, men ändå inte".

Jag är så jävla impad av de här skorna, för andra gången i mitt liv har jag ont i VADERNA, och inte benhinnorna. Första gången var efter en barfotad strandjogg på semestern förra sommaren. =) Det gick att springa på asfalt, i bra fart, med ett leende på läpparna!

Gött jobbat, och kul att läsa lite om andra VFF-frälsta. Lycka till i framtiden!

// Maria
Det är underbart att läsa sånt här! :)

Tack ni som läser och skriver! Om ni har lust får ni gärna svara på frågan om du är tjej eller kille till höger. Om en vecka kommer det en ny fråga som ni gärna får svara på.

Gårdagens middag - baconinlindade kycklingfiléer

Två små kycklingfiléer med en skiva vitmögelost på, omvirad av bacon som steks en stund i stekpanna på varje sida innan de åker in i ugnen. Till det kokt sparris och de tomater som var kvar som Fredriks mamma odlat i sitt växthus. De godaste tomater jag ätit :)

Mat för hjärtat. Mat för magen.

måndag 23 augusti 2010

Tips: Egg & Milk i Göteborg


Det har tagit sin lilla tid att besöka Egg & Milk, men i helgen hände det äntligen!

Fredrik och jag skippade hotellfrukosten och hoppade på spårvagnen mot Seminariegatan för att äta brunch. Utanför det lilla matstället med äkta 50-tals feeling var det full rulle! Kön gick ut på gatan. Lyckligtvis skulle inte alla äta där och vi fick en plats kring ett runt bord. Fredrik ställde sig i kön och beställde en varsin omelett. Hans med ost och skinka, och min med ost och svamp.

Den brunchen stod vi oss sedan hela dagen på, inkl den fyra timmar långa bussresan hem.

Välformade vader med VFF

Igår och idag har jag inte ont någonstans direkt, men jag är något stel i benen när jag går.

Inga skav och inga blåsor vilket är en av fördelarna med VFF tycker jag. Lite småsten hade satt sig innanför men det var ingenting jag kände av. Det kommer relativt lätt in småsten och annat i Speed-modellen.

Jag springer med en ganska platt isättning av foten där mittenfoten sätts i först och hälen snuddar i innan foten fjädrar tillbaka. Aldrig sätter jag i hälen först, vi saknar naturlig dämpning i hälen av en anledning.

Träningsvärken i vaderna efter ett lopp känns som om man gjort 500 tåhävningar på raken. Egentligen är ju varje steg utan skor en tåhävning för kroppen, så jag hoppas på välformade vader i framtiden.

Här är en frän video från Midnattsloppet i Stockholm:

We Run Midnattsloppet from J Dubs on Vimeo.

söndag 22 augusti 2010

Midnattsloppet Göteborg 2010

Vill börja med att tack för alla lyckoönskingar och fina ord de senaste dagarna!

Jag har befunnit mig i Göteborg hela helgen och har haft fullt upp så jag har inte hunnit svara på era kommentarer, men jag hoppas ni förstår att det betyder massor att ni hejjar på mig på min nya resa.

Vi hoppade upp ur sängarna innan kl 10 och åt hotellets frukostbuffé, det blev ägg, prinskorvar och köttbullar samt några skivor gurka och tomater för oss båda.



Sedan hoppade vi på en spårvagn in till Brunnsparken och vi gick i några butiker, bl.a. NK, Löplabbet och Shock där jag köpte ett par nya Dr Martens. De har bra med utrymme för tårna och passar utmärkt som höst- och vinterkängor.

 Vi hoppade på ännu en spårvagn som tog oss ut till Härlanda där vi besökte Bagaren och Kockens fysiska butik och därefter Bengans skivbutik.



Allt som allt hade vi traskat och fart runt i 4-5 timmar innan vi åter igen tog oss till hotellet. Vi åt middag på restaurang och sedan hann vi vila upp oss några timmar innan starten för Midnattsloppet. Jag hade sovit dåligt natten innan och passade på att vila i 1,5 timme. Blev väckt av en motiverad Fredrik som inget hellre ville än att gå bort till Heden och vänta på starten. Eftersom sömn är mitt favoritintresse hade jag hellre legat och sovit just då. Men jag visste att jag skulle ångra mig och det var ju faktiskt därför vi hade åkt till Göteborg - för att springa.

 Då upptäckte jag också att min Garmin hade laddat ur. Den var stendöd. Jag har alltid fullt batteri i den och stänger av den när jag inte använder den. Men nu hade den tydligen inte stängt av sig själv efter jag stängt av datorn som den var inkopplad i, som 305:an gör.



Kände mig lite trumpen och absolut inte i form för att springa en mil egentligen. Men så gick vi bort till Heden som låg ett par hundra meter från hotellet. Det var mängder med gulklädda löpare på det stora fotbollsfältet. Det kändes genast bättre. 

Vi lämnade in vår medhavda ryggsäck och gick på toaletten och ställde oss sedan i sista startgruppen. Fredrik sprang med mig i Stockholm förra året och tiden för honom blev då också +65 minuter. Något som var till fördel för mig men som tyvärr hindrade Fredrik lite under loppet då många var ”i vägen”. 






Ett turarmband?

Startskottet gick kl 22:25 för oss och vi pussades hejdå och önskade varandra lycka till. Jag kom in i en bra rytm från start och kunde se mig omkring medan jag sprang. Visst sprang jag om folk lite då och då, men jag tyckte mycket om att springa bland människor som var lika snabba som jag. Jag hade glada tjejer och killar runt omkring mig hela tiden.

Vi närmade oss Centralstationen där en vitklädd kör stod och sjöng i UV-ljus. Det var väldigt vackert :) Här hade tydligen Bella och hennes kille stått och ropat på mig men det hade jag inte hört. Jag hade fokus på annat håll.

Eftersom jag sprang utan pulsklocka hade jag ingen aning om hur fort det gick, men det kändes bra och jag flåsade bara i de två uppförsbackarna som Göteborgsbanan bjöd på.

 Jag hade egentligen inga intentioner om att ta personligt rekord, eller, klart jag ville springa på min bästa tid. Men vad skulle oddsen för det vara utan pulsklocka, utan koll på tider? Jag hade bara min egen känsla att gå på och jag sprang för upplevelsens skull.

Jag ville klara mig runt och för en gångs skull försöka njuta av folkfesten. Och det kunde jag, varenda sekund. Jag höll blicken högt, det var ett måste för att hålla koll på allt och alla. Jag kände mig avslappnad, lät axlarna falla ner och händerna pendla något fram och tillbaka. Den enda kroppsdel som fick arbeta under loppet var vaderna och fötterna.



Vi sprang på kullersten, på trottoarkanter och över spårvagnsspår. Jag kände att jag hade en fördel i att springa i FiveFingers. Efter loppet läste jag i GP om att många hade stukat fötterna.





Foton: Isabella Westblad

Det var en lätt bana att springa, men det fanns två ganska tuffa backar som banan bjöd på. En var rejält brant och jag fick flash-backs till Sofia kyrka i Stockholm. Nu tror jag ju iochförsig att den här backen inte går att mäta sig med den, men just då kändes den tung. Jag ville att den snabbt skulle vara över, så jag tog några snabba kliv uppför och sprang om både springandes och gåendes personer i backen. Jag må inte vara så snabb, men jag tror jag har en liten fördel i backarna då jag lätt kan lägga in en extra växel och resonera att ju snabbare jag springer uppför backen desto snabbare är den över. 

Midnattsloppet ska ju vara känt för jippon och tillställningar längs med banan, men Göteborg bjöd dessvärre inte på mycket på den fronten. Kören i början var häftig, sedan såg jag ett liveband med trummor och gitarrer som inte spelade. What’s up med det?

Jag väntade hela tiden på något extra, att något spännande skulle inträffa. Men det hände inget, och det var faktiskt lite synd. Publikens stöd var däremot stort och överallt där vi sprang hejjade folk och klappade i händerna.

Vid kilometer 8 kände jag mitt trött i vaderna. Nu var det jobbigt med minsta lilla medlut. 

Sista kilometern fick jag bita ihop för att få benen att röra sig snabbare, men när jag såg vårt hotell visste jag att jag var mycket nära mål så jag la in en högre växel och spurtade förbi 10-15 pers. Tittade på målklockan och med lite snabb huvudräkning kunde jag räkna ut att jag hade sprungit in på 1:09-nånting. Var dock inte helt säker så jag tog inte ut vinsten i förskott.



Jag fick min medalj, tog en banan och hällde i mig vatten. Mötte upp Bella och hennes kille, och snart hittade även Fredrik oss. Han hade sprungit in på en jättefin tid och kommer starta i en snabbare startgrupp nästa år. Dessutom hade han sprungit på en annan person med FiveFingers som han passade på att prata lite med.


Foton: Isabella Westblad

Vi tittade på utlottningen av maskeradtävlingen och det var två tjejer utklädda till ett X2000-tåg som vann :)


Foto: Isabella Westblad

Jag sprang inte allt jag hade, jag sprang för upplevelsens skull utan att för den sakens skull få en sämre tid än vanligt.

 Jag ville inte behöva springa allt jag hade och att all energi skulle gå åt till det, för då missar man så mycket annat. Jag är jätteglad att jag ställde upp! Nu har jag ännu en medalj i min samling.

Jag tror det är min 10:e medalj. Minst :)



Pers på Midnattsloppet: 1:09:37!


Är väldigt stolt över den här medaljen. Den symboliserar styrka, att jag klarar av mer än vad jag tror och att det mesta sitter i huvudet.

Jag gjorde det! Jag sprang min första mil i FiveFingers trots att många var skeptiska till den långa distansen så snart efter att jag skaffat dem. Jag persade dessutom med drygt en halv minut.

Kroppen var inte återställd sedan Cityloppet. Efter en dålig nattsömn och allmän omotivation kände jag mig inte på topp.  Det räcker inte med fyra dagars vila för att suget efter ett till lopp ska finnas där. Jag fick tänka om, nu skulle det snarare handla om att ta mig runt istället för att persa.

Vidare hade Garmin laddat ur på något konstigt sätt så jag sprang utan pulsklocka. Fick springa på känn, och det visade sig gå bättre än väntat. Det var dessutom ett roligt lopp med en bra bana.

Träffade Bella efter målgång och hon tog lite bilder under kvällen som jag återkommer med tillsammans med en mer detaljerad beskrivning av loppet :)

fredag 20 augusti 2010

T-shirtsen uthämtade!


Och god mat i magen på Hard Rock café på avenyn





Jag har hemsk träningsvärk i vaderna som jag hoppas ger med sig till imorrn kväll. Det kanske inte var en vidare smart idé att köra superhårt på Cityloppet i onsdags.

Vi ska äta frukost här på hotellet innan vi går in till stan och kikar på lite saker med Isabella som ska möta upp oss.

Klockan 22:20 går min start. Håll en tumme är ni snälla! 1:10:01 is the time to beat! :)

Cityloppet 2010

Här kommer historien om mitt första Cityloppet och mitt första lopp i FiveFingers.



Jag och Fredrik cyklade ner på stan lite innan och besökte lite sportbutiker. Vi träffade Coyntha och hennes man Göran vid lilla torget. Hon sken upp och önskade mig grattis på födelsedagen! Vi gick gemensamt till Feel good och bytte om och gick på toaletten.

Kl. 19:15 började uppvärmningen utanför Feel good som jag deltog i. Det var jättetrångt på gatan och det var svårt att ta ut rörelserna ordentligt. Ändå blev jag ordentligt uppvärmd. Pratade lite med Coyntha om vilken tid jag siktade på, och jag trodde det skulle bli mellan 45 och 50 minuter. Förmodligen närmare 50 eftersom jag hade tänkt ta det lugnt första halvan. 45 minuter hade jag som mål, men jag trodde inte att det skulle gå.

Några minuter senare gick starten och vi önskade varandra lycka till. Både Fredrik och Coyntha försvann snabbt i folkvimlet. Vi sprang längs med Stångån största delen av loppet och det var verkligen fint. Jag drogs med i tempot. Vid kilometer två tog jag rygg på en äldre kvinna med krut i benen. Hon blev dock trött ganska snabbt så jag tog rygg på hennes tjejkompis istället som fortsatte springa och höll ett bra tempo. Kilometer 1 och 2 höll jag det näst högsta tempot under loppet. Det var flackt och det lutade nog till och med lite neråt. Underlag: grus.

Vi sprang mot Tannefors slussar och jag började bli trött. Jag undrade hela tiden när vi äntligen skulle få springa över till andra sidan så loppet kunde få börja på hemvägen igen. Det kändes som en evighet tills vi efter ca 3,5 km äntligen sprang över bron nedanför cafét vid Tannefors slussar. Vi sprang nu på andra sidan av Stångån och det lutade något uppför vilket jag märkte direkt på drivet och tempot. Underlag: asfalt. Kilometer 3 och 4 gick i något långsammare tempo än tidigare men fortfarande ganska snabbt. Efter kilometer 4 svängde vi av vänster upp mot Folkungavallen upp på S:t Larsgatan och sen förbi Hotell Ekoxen på Klostergatan. Kilometer 5 blev min långsammaste, men tjejen jag hade tagit rygg på hade jag nu sprungit förbi.

Sprang vidare vänster upp på Drottninggatan och sedan höger in på Apotekaregatan förbi Systrarna Grön. Höger ner på Storgatan (nedförsbacke, underbart!) en kort sväng, in vänster på Stora Torget förbi Hotell Radison, ner höger på Ågatans (Linköpings partygata) kullerstenar. Vi sprang över bilvägen (stackars bilister!) förbi Bishop's arms och till slut höger, vänster och ner på Storgatan igen. Phew! Fick jag med allt?!

Det kändes som mycket kringelikrokar på slutet för att rundan skulle bli just 7 km. Jag var nu rejält trött men peppades av att vara så nära målet. Det var ganska mycket folk vid målet och till höger såg jag några bekanta glada ansikten. Det var Fredrik som redan sprungit i mål och hans familj som stod och hejjade med en stor banderoll. Jag blev så glad att jag spurtade in i mål och kom före två farbröder!

Mannen som hade pratat i högtalarna under hela loppet vid mål kom fram till mig och frågade om det var jag som kallades "Dessan" och ställde lite frågor till mig om hur loppet hade känts. Det enda jag kunde få ur mig var "Det var asjobbigt". För det var det! Jag har aldrig sprungit så snabbt så långt tidigare. Han gratulerade mig på 25-årsdagen och några fotografer tog bilder på mig. Vart sedan de bilderna tar vägen vet jag inte. Men kul var det! :)


Foto: Göran Sedvall :)


Fredrik, jag, Coyntha och Fredriks mamma med sonson. Fredriks syster har fotat.


Det här blev distansrekord i FiveFingers. Det gick utmärkt att springa i dem, känner mig nära marken och risken att trampa snett eller något annat läskigt minskas.

I mål såg jag också Coyntha som hade sprungit på imponerande 37 minuter. Fredrik hade sprungit på 33 minuter. I FiveFingers. Jag är väldigt imponerad av honom!

Minglade lite med nära och kära innan det blev prisutdelning. Det var inga dåliga priser, presentkort och gymkort värda flera tusen kronor. Tyvärr vann jag inget. Men det gör inget, för jag sprang in på en drömtid på 45 minuter och jag hade fina vänner som stod och hejjade på mig.

Det hade inte kunnat bli bättre. Vilket underbart sätt att fira min 25-årsdag på! :)

Kilometertider:
  • 1 km: 6:14
  • 2 km: 6:16
  • 3 km: 6:40
  • 4 km: 6:40
  • 5 km: 7:05 (jobbigt med ett par backar)
  • 6 km: 6:55
  • 7 km: 5:55
Medeltempo: 6:33 min/km

Maxpuls: 213 bpm
Medelpuls: 200 bpm (93% av max)

Jag tror jag måste göra ett mer utförligt maxpulstest. Jag har gissat mig till att min maxpuls är 215 slag, men jag tror jag får höja den.



onsdag 18 augusti 2010

45:24:00!

Lopp på min födelsedag

Idag fyller jag 25 år. För varje sekund kommer jag närmare 30 än 20, som Fredrik sa haha!

Ikväll står Cityloppet på tapeten. Det är 250 st anmälda. Jag blir alltid lite nervös av mindre lopp. Jag funderar över hur fördelningen ser ut. På Blodomloppet i våras var det över 11 000 st som sprang eller gick.

Merrell + Vibram = sant (och andra minimalistiska löparskor)

Jag har läst lite om Merrells kommande minimalistiska skor med Vibram sula. Jag tycker det är underbart att skotillverkarna hänger på den här trenden, ingen uppbyggd häl och ingen "heel-toe-drop" (kommer inte på någon bra svensk översättning här) dvs högt hälparti och lågt tåparti så foten sluttar som i en högklackad sko.

Här är två skor från Merrell som kommer släppas våren 2011:


Merrell trail glove, herr. Terrängsko.


Merrell pace glove, dam. Löparsko.

Se fler modeller på birthdayshoes.com

Jag hoppas i och för sig att det här inte kommer vara en typisk trend som kommer tyna bort innan årsslutet utan att minimalistiska skor kommer få en fast plats på marknaden för löparskor. Med Vibrams samarbete med Merrell kommer vi förhoppningsvis närmare det.

Terra Plana Evo
Andra minimalistiska skor som jag tycker verkar intressanta och värda att nämna är Terra Planas Evo som är ungefär så platt en löparskor utan tåfack blir. De finns i olika färger och i Sverige kan man köpa dem på gemenskapgron.se.


Asics Piranha SP2 och SP3
Vidare har vi Asics Piranha SP2 och efterföljaren SP3 som också kan bli en konkurrent till vanliga uppbyggda löparskor, speciellt om de kommer säljas i fysiska butiker som t.ex. Löplabbet.

Asics Piranha SP3

Läs recension av SP2 hos runblogger.com

Priset i snygghet vinner nog iallafall Nike med de här modellerna:


Nike Jana Star Waffle IV, dam.


Nike Zoom Waffle Racer VII, herr.

Att fler och fler minimalistiska skor kommer ut på marknaden är bra dels för att många löpare kanske vill springa i mindre dämpade skor men som av olika anledningar inte vill köpa ett par Vibram FiveFingers. Kanske tycker många att det är extremt med FiveFingers, att de är fula eller helt enkelt kanske de inte vill skapa någon uppståndelse kring vad de har på fötterna.

Det finns en jättebra guide med många olika minimalistiska löparskor hos runblogger.com:

"Runblogger's guide to minimalist running"

Jag skulle definitivt kunna tänka mig ett par Merrell när de släpps nästa år. Synd bara att man måste vänta så länge bara. ;)

Benhinnorna

Jag har haft problem med benhinnorna sedan våren förra året då jag började träna aerobics med mycket hopp.

Förra hösten hade jag total vila från löpningen i två månader för att det skulle läka. Det hjälpte inte alls. När jag började springa igen kom det tillbaka. Ibland har det gjort så ont att det smärtat när jag gått ner för trappor, men mestadels har det bara smärtat då jag tryckt på skenbenen med händerna.



Bild från Wikipedia

Efter senaste springpasset i söndags kände jag inget speciellt i benhinnorna. Det ömmade lite grann när jag tryckte och det var inte alls så farligt som det brukar vara. Oftast har det gjort ont bara någon kommer emot.

Jag funderar på vad jag gjort annorlunda den senaste tiden, och det enda jag kan komma på är att jag inte sprungit i skogen en enda gång utan hållt mig till asfalt. Man kan lätt tro att den hårda asfalten inte är skonsam att springa på, men för barfotalöpare finns det mycket som tyder på att det inte är sant. Det finns teorier som säger att mjukare underlag är "sämre" än hårda eftersom fötterna får jobba mer med balansen i nedslaget. Jag läste om en studie som visade olika gymnaster som testade att hoppa ner på olika mjuka mattor för att se hur belastningen blev. Det visade sig att den högsta belastningen inträffade på den mjukaste mattan.

Tidigare då jag använt vanliga löparskor har underlaget inte spelat någon roll för benhinnorna, jag har alltid fått ont. Jag kan inte låta bli att hoppas att mina besvär är påväg bort tack vare mer naturlig löpning. Förutom att det är mentalt påfrestande att få ont efter löpningen, så har det också inneburit att jag sällan kan springa två dagar på raken. Helst 1-2 dagars vila mellan passen för hålla det i schack och inte få jätteont i benhinnorna.

Jag håller tummarna för att jag ska kunna springa mera :)

måndag 16 augusti 2010

Måndag - vilodag

Det är måndag. Jag har vilodag. Det har blivit så automatiskt. Jag tänker inte så mycket på det. Jag har trots allt tränat 7 timmar den här veckan, och nästan alla pass har varit medel- eller högintensiva. 

Vilken skillnad det är jämfört med förr. Då var jag tjock (väger iofs inte så jättelite nu heller, men så länge jag kan springa måste jag få vara nöjd) och extremt lat. Tog bilen till affären som låg 10 minuter bort. Sedan två år tillbaka har jag inte haft många veckor som varit slappa. Träningen känns inte som någonting jag måste tvinga mig till, det är lika naturligt som att borsta tänderna och jag springer för att jag vill bli bra på löpning.

Intressant egentligen. Det är få gånger jag under tiden jag springer känner annat än "fan vad jobbigt det är". Det är skönt efteråt, istället. Det finns många saker som är sköna efteråt, att gå till tandläkaren till exempel. Skönt att ha det gjort, men inte tusan går jag till tandläkaren tre gånger i veckan för det. Kanske för att löpningen är "gratis" och tandläkaren inte.

Intressant är det iallafall. Att man vecka för vecka, månad för månad, år för år kan ägna sig åt någonting så hängivet.

Backträning i gröna t-shirts

På något underligt vis går det att övertala mig med backträning istället för ett vanligt springpass.

Motivationen att ge sig ut och springa efter söndagsfilmen There will be blood var nästan obefintlig, men Fredrik övertalade mig och beskrev rundan han hade tänkt ut; upp för en backe, nerför backen, uppför samma backe vi just sprungit nerför och sen ner för den vi först sprang upp för. Man springer alltså upp och ner för en kulle genom ett skogsparti. Första backen är lång och ganska brant, sedan går det svagt nerför uppe på "kullen" innan det går brant nerför.

När vi kommit nerför sprang vi en omväg för att sedan ge oss på den uppför. Detta upprepade vi två gånger och det blev fyra stycken backar vi sprang uppför. Jag fick upp pulsen rejält på den sista korta uppförsbacken då jag spurtade och försökte pressa ner pulsen på hemvägen som nedvarvning men den ville absolut inte sjunka under 180. Till slut fick jag springa så långsamt att det blev olustigt och jobbigt. Hade såhär i efterhand hellre sprungit snabbt hem och sen joggat ett varv runt huset.

Totalt blev det 5 km i 85% av maxpuls. Det känns som min distans! :)

Igår natt gick Midnattsloppet i Stockholm, så vi bar våra t-shirts som vi fick förra året.  I år är de neongula. Tragiskt nog avled två personer i årets lopp..

söndag 15 augusti 2010

Intressant pulsfenomen

Ibland kan pulsen te sig lite konstigt, men vet man inte vad det beror på är det svårt att göra någonting åt det. Ibland stegrar min puls trots konstant ansträngning och det tycker jag är lite märkligt.

Läste i boken Pulsträning av Camilla Porsman (en kanonbok f.ö!) och såhär står det:
Pulsökning utan uppenbar anledning
Du tränar i jämn takt och följdaktligen borde pulsen hålla sig på en jämn nivå. Trots det märker du att pulsen ökar, trots att du inte ökat intensiteten.

Diagnos: Du har druckit för lite vätska och i och med det har blodvolymen minskat.

Lösning: Drick genast (vatten eller sportdryck beroende på hur långvarig aktiviteten är) och var i fortsättningen noga med att dricka regelbundet, inte bara när du är törstig. Tänk på att för varje procent vätska du förlorar, minskar din arbetsförmåga med cirka tio procent.
Tänk att något så enkelt som att ha druckit för lite kan påverka en så? Vi vet ju alla hur viktigt det är att dricka vatten, men när man pulstränar får man effekten av det svart på vitt.

Stegfrekvens

Det sägs att den optimala stegfrekvensen, också kallad kadens, ligger på 180 vid löpning. Det betyder att man sätter i fötterna 180 gånger på en minut. Det kan låta mycket, men springer man på mellan- eller framfoten sker det ganska naturligt för det mesta. Man landar med fötterna rakt under sig och får ett kortare steg jämfört med om man landar med foten långt framför kroppen (som jag inte tror är optimalt, men notera tror).

Jag räknade min stegfrekvens under nattpasset igår genom att räkna antalet gånger jag satte i höger fot på en minut. Detta multiplicerade jag sedan med två för att få med både fötterna. 86 st isättningar blev det, vilket betyder att min stegfrekvens i FiveFingers är 172. Jag sprang väldigt långsamt igår vilket förmodligen medför färre antal steg, foten är i backen under en längre tid.

Så ett hett tips är att mäta sin stegfrekvens lite då och då, tänka på hur man sätter i sina fötter och hur långa steg man tar! :)

lördag 14 augusti 2010

Pulsbaserat, smått underbart, nattpass

Hej mina vänner!

Såhär ligger det till; har man inte bloggat om passet har det inte hänt. Ungefär. Jag vill sätta mig och skriva ner alla fantastiska känslor innan de försvinner. För jag har nyss varit ute på ett så skönt springpass att jag inte minns när jag upplevde något liknande senast.

Jag fick ett mycket sent infall och klockan hade nog passerat ett på natten. Skulle jag få till tre pass i veckan, vilket jag tycker är svårt, så skulle jag behöva springa innan det blev lördag och på söndag. Lyckades få med mig min sambo Fredrik. Jag tror han blev lite orolig för att jag skulle springa själv sent en fredagnatt. Det visade sig vara väldigt skönt med lite sällskap!


Målet för det här passet var att springa pulsbaserat och hålla pulsen låg. Jag har annars för vana att ta ut mig på alla pass, och det behöver man ju inte göra. Det kan till och med hämma utvecklingen. Så vi gjorde fyra stycken upphopp, som vi båda läst ska vara bra för att värma upp musklerna, och satte iväg. Jag ville hålla pulsen mellan 170 och 175 första halvan. Ibland gick den under 170 och då fick jag öka tempot lite och tvärt om.

Fördelen med att springa efter hjärtats slag är att man då verkligen kan ta det lugnt när man ska ta det lugnt, och tvärt om. Oftast har jag siktet inställt på ett lugnt pass, men tycker sedan att det går för långsamt och ökar. Vips har det där långsamma passet blivit ett ganska snabbt pass, alltså inte alls som det var tänkt. Det är viktigt att ta det lugnt när man ska ta det lugnt, och köra hårt när man ska köra hårt. Därför är pulsbaserad löpning så bra. Man ser ju direkt på klockan hur man ligger till.

Utmaningen för mig var alltså att hålla en jämn låg puls. Det gick alltså inte fort, men var desto behagligare. Fredrik och jag kunde prata om löpning och lite annat under tiden. Något som annars inte går eftersom jag är så ansträngd.

Vi sprang på en flack raksträcka och dimman låg tätt över cykelbanan. Det var inte en själ ute, förutom ett ungdomsgäng vi stötte på. Det var tyst, vindstilla och mörkt. Valde att inte springa med keps så jag kunde känna fartvinden i håret. Ibland kan det vara så skönt!

I 47 minuter var vi ute. 47 underbara minuter. Och jag ska se till att jag får känna såhär fler gånger. Fler lugna pass ska planeras in. Gärna en gång i veckan.



Pulsen landade på 174 slag i genomssnitt vilket är 81% av max (jag räknar min maxpuls till 215 slag eftersom 213 slag är det jag kommit upp i som högst, någonsin. Det är möjligt att den ligger några slag högre dock men eftersom jag inte har någon annan siffra så räknar jag på den.). Funderar ändå på om 81% av max inte borde kännas jobbigare än såhär? Nu ska jag iallafall jobba på att kunna springa snabbare vid den pulsen.

Funderar på att ligga på runt 175 slag första halvan av Cityloppet på onsdag och sedan öka. Andra halvan kommer jag antagligen inte bry mig alls om pulsen för 3,5 km kan jag springa snabbt med hög puls om jag är uppvärmd utan problem. Det ska bli så spännande! :)

När tog du ett lugnt träningspass senast?


Pulskurvan är väldigt jämn för att vara jag.
Inga dippar rakt ner och inga höga toppar som sticker iväg. :)

fredag 13 augusti 2010

Sviiiiider!

Såret på benet har såhär någon dag senare börjat göra ont. Sov ingenting inatt för att jag inte hitta någon bekväm sovställning för såret sved som fan hur jag än låg :(

Idag har jag köpt sterila kompresser, tejp och sårrengöring. Har precis tagit bort det gamla förbandet och satt dit ett nytt. Det är sådär skönt när kompressen fastnat i såret. Det såg ju inte så illa ut här om dagen, men nu är det större, varigt och gör ont.

Jag ska aldrig aldrig mer träna teknik utan knäskydd.


Bilden togs igår, idag ser det värre ut. :(

torsdag 12 augusti 2010

FiveFingers nyheter 2011

Det kommer en hel del nya modeller 2011, de flesta är ganska fula för att vara helt ärlig men Jaya på bilden nedan är jag stormförtjust i! :) En annan nyhet är att FiveFingers även släpps för barn.



Läs mer om 2011 års nyheter på birthdayshoes.com

Och visste ni att dam-modellen avTrek Sport finns på City Sports nu? Tyvärr ingen frakt utanför USA, men jag hoppas de snart kommer till Sverige!

onsdag 11 augusti 2010

Halvdant springpass på asfalt

Hu! Det är knappt så jag vill skriva om det här passet, för det var så tungt och jobbigt.

Det har regnat en del idag, och jag gav mig ut vid kl 21 och sprang en runda i stan jag tidigare inte sprungit. Plask plask lät det. :) I början höll jag ett lågt tempo som jag vet jag annars kan hålla hur länge som helst. Dock inte idag. Fick variera tempot för att hålla motivationen uppe. När det kändes tufft lade jag i en högre växel och sprang snabbare. Man vet att man springer långsamt om man blir omsprungen av en kille med en pizzakartong i händerna på andra sidan gatan. ;)

Det här var förmodligen det jobbigaste passet i FiveFingers. Ingen njutning alls, men jag höll ut i 30 min. Kanske var benen fortfarande trötta sedan inlinespasset igår? I våras sprang jag 14 km i ungefär samma tempo utan problem, så det hänger inte på kondisen iallafall. Eller så hör jag bara hemma i skogen helt enkelt? Benen får gärna kännas fräscha inför nästa springpass som blir på fredag eller söndag.

Läser bloggar så länge. Den här killen har sprungit jäkligt snabbt barfota.

Med det här passet har jag sprungit (och promenerat) strax över 6 mil i mina barfotaskor. Det känns bra.

Debatten om LCHF och amning

Jag blir trött på hela debatten. Eskimåerna har klarat sig utmärkt på att amma sina barn på fett och protein, alltså deras naturliga kost, och de är förmodligen världens friskaste folkslag. Stenåldersmänniskorna klarade sig också utmärkt, annars skulle inte vi sitta här idag.

De enda som verkar ha problem med vad vi äter är vi moderna västlänningar. Vi lider inte av svält, men vi får diabetes, cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Något som stammar som äter naturlig lågkolhydratkost inte ser röken av.

Att käka skräpmat eller en kost helt utan animalier är tydligen OK?

Kroppen är en fiffig konstruktion. Det behövs lite kolhydrater i mjölken för att barnen ska växa, och det kan mammans kropp själv tillverka. Det ska mycket till för att t.ex. barnet i magen ska bli påverkat av moderns tillstånd. Barnet prioriteras i alla lägen.

Är man ändå orolig för att mjölken inte innehåller det den ska kan man ju alltid testa vad mjölken innehåller, så slipper man oroa sig.

"Man kan äta allt men inte alltid"

är det värsta man kan säga till någon som har problem med övervikt. Personer som påstår detta borde egentligen skriva "Jag kan äta allt men inte alltid". För de utgår från sig själva.

Det finns knappt någon överviktig som inte har problem med socker. Att säga till en sådan person att äta en bulle istället för tre är snudd på befängt. Det är som att säga till någon som vill sluta röka att hålla sig till två cigaretter om dagen istället för total avhållsamhet. Det underhåller bara beroendet.

Om enbart kaloriräkning utan koll på fördelningen av makronutrienterna (dvs fett, kolhydrater och protein) fungerar skulle ingen vara överviktig. Men överkänsligheten mot socker (och kolhydrater) sitter i hjärnan och hjärnan gör allt för att du ska moffa i dig godis oavsett hur stark din vilja är.

Det skulle vara skönt om alla kunde sluta tänka att överviktiga har bristande karaktär. Eller hur? :)

Midnattsloppet närmar sig med stormsteg

Jag fyller 25 år om drygt två veckor. På samma dag går Cityloppet i den här stan, man får gå eller springa 7 km. Det är ett utmärkt sätt för mig att fira min födelsedag på. Kickar av löpning istället för sockerstinn tårta, det låter bra!

Men jag funderar ändå på hur det ska gå, och hur jag ska lägga upp min löpning inför Midnattsloppet i Göteborg den 21:e. Det kanske inte är någon match att springa milen i sig, men det kan bli tufft i barfotaskorna. Det lär ju kännas i vaderna om man säger så.

Några tankar?

tisdag 10 augusti 2010

Min andra passion!

Jag funderar ofta på vilken träningsform av löpningen och inlinesåkningen som skulle vinna om jag bara fick utöva en av dem resten av livet.

Jag tycker om löpningen eftersom det är ett så enkelt sätt att motionera på. Löpningen blir så jobbig eller lätt som man gör den till och den finns tillgänglig hela tiden och överallt.

Inlinesåkningen får litet minus eftersom man faktiskt inte kan åka överallt, t.ex. i skogen. Men det är ett utmärkt sätt för mig att samla endorfinkickar. Det är härligt när det går fort!

Ikväll tog jag med mig killen (kan kalla honom för sambo nu) bort till den bästa parkeringen på Universitetet och körde teknikträning i två timmar. Vi åkte runt runt på en bana som jag hade markerat ut. På vägen dit använde jag stavar för att aktivera överkroppen och det var en ny upplevelse. Ibland hjälpte stavarna till, i t.ex. uppförsbackarna, men ibland tyckte jag att de var i vägen för att jag inte kan tekniken.

Jag tränade på att ligga lågt i kurvorna på min hemmasnickrade rundbana och påväg ut ur en kurva gled jag omkull. Skrapade upp benet strax under knät. Det är första gången jag druttar omkull på många många år. Men jag måste ju testa och pusha mig själv, för jag vill utvecklas och då får man ta några smällar. :) Jag är glad att jag bar handledsskydd iallafall.

Imorgon blir det ett FiveFingers-pass! Så håll utkik.


Skrapsåret efter idruttningen. Några timmar senare är det stort och rött.


Undersökning av Runner's world

Det kom ett mail från Runner's world till mig idag. De ville att jag som prenumerant skulle svara på några frågor om tidningens innehåll och vilka märken jag köper på skor och annan utrustning.

I slutet av undersökningen kunde man skriva ett meddelande och framföra ris eller ros till redaktionen. Såhär skrev jag:
Hej!

Jag tycker mycket om Runners world, men jag och flera som jag läst om på olika löparbloggar, tycker att det är brist på reportage om vanliga motionslöpare. Personer som kanske gått från 0 till 5 eller 10 km, de som kanske sprungit ett motionslopp för första gången och vill berätta om sina upplevelser. Alltså vanliga människor som springer, och inte bara om alla dessa pinnsmala ultramarathonlöpare som springer i berg eller i öknen i flera dagar i sträck. För mig är inte detta motiverande eller särskilt inspirerande. De löparbloggar jag följer är dem som ligger ungefär på min egen nivå och som springer 5-10 km per pass ett par gånger i veckan för att det är kul. Jag är heller ingen snabb löpare (springer i 6-tempo), så att läsa om andra "långsamma" löpare som kanske struntar i tider skulle vara mycket intressant att läsa om.

Då jag själv springer i FiveFingers skulle det vara intressant att läsa mer om minimalistisk eller barfotalöpning.
Tack för en bra tidning! :)

Jag menar att de som springer ultradistanser inte har tiiid med att läsa Runner's (de springer ju!) och då blir det ju bara vi glada motionslöpare kvar! Vi vill ha något att relatera till. Eller hur? :)

Följ min blogg!

Följ min blogg med bloglovin

Recension: Garmin forerunner 110

Jag har inte sett någon ingående recension av Garmin forerunner 110 så därför tänkte jag göra en egen.

Jag kommer även att jämföra klockan med Garmin forerunner 305 eftersom jag tror att många väljer mellan dessa två när det är dags för dem att köpa en pulsklocka alternativt att de som redan äger en 305:a kanske vill ha en nättare modell men som inte vill mista allt för många funktioner. Jag ska försöka ge er svar här.


Garmin forerunner 110

Så vad är det egentligen man får när man köper en Garmin forerunner 110?

Klockan kommer i tre olika modeller, en för tjejer, en för killar och en unisex. Unisex-modellen levereras utan pulsband och är lite billigare. Har du ett pulsband från Garmin sedan tidigare kan det alltså vara ett alternativ.

Infofält & data under träningen
Medan man utför en fysisk aktivitet får man reda på tid, klockslag, sträcka, puls och tempo/hastighet i realtid. Det finns även möjligheter att ställa in sk. Auto Lap (autovarv) om man t.ex. vill se hur snabbt den föregående kilometern förbrukades. Jag har ställt in min klocka på 1 km, men man kan även ställa in klockan på andra distanser om man t.ex. springer på bana och vill veta hur snabbt man springer varje varv. Detta syns dock bara på displayen just när man varvar så vill man ha koll gäller det att snegla ner på klockan vid just det tillfället.

På klockans display går det att se tre av dessa data samtidigt och två av dem är fasta, dvs. att de syns på displayen hela tiden. Trycker man på "page/menu"-knappen går det att switscha mellan klockslag, nuvarande puls och tid. Dessa syns i mitten på displayen med stora siffror medan sträcka och tempo/hastighet har mindre siffror.

Garmin forerunner 305 kan man själv ställa in antalet infofält som ska synas i klockan, 1-4 st fält. Här kan du välja allt mellan himmel och jord.


Garmin forerunner 305

Kaloriförbrukning
305:an använder information från tid och sträcka via GSP:en medan 110:an utgår från pulsen. Det går alltså att få reda på energiförbrukning inomhus med 110:an om man så vill.

Data efter träningen
När du laddat över datan från klockan till datorn kan du se lika mycket information från 110:an som 305:an. Många använder sig av Garmin Connect eller Sporttracks. Det senare fungerar endast på PC, medan Garmin Connect fungerar på alla datorer då det är ett internetbaserat program som du når genom din webbläsare.

Knappar
På Garmin foreunner 110 finns 4 st knappar placerade runt om klockan på sidorna. En av/på-knapp som även tänder bakgrundsbelysningen på displayen, en start/stop-knapp, en page/menu-knapp som bläddrar mellan tre olika infofält eller visar menyn vid längre intryckning samt en lap/reset knapp som markerar att ett varv sprungits eller som nollställer klockan vid längre intryckning.

Start/stopp knappen kan uppfattas som lite svår att komma åt och trög att trycka in. Speciellt om man vill stoppa tiden om man tagit ut sig hårt och är lite fumlig och svettig om händerna. Jag slinter iallafall lätt med fingret mot knappen. Helst ska start/stopp knappen vara lättillgänglig och lätt att trycka ner. På 305:an hade man gjort ett utmärkt jobb då knappen sitter uppe på klockan under displayen. Detta kunde man inte göra på 110:an eftersom man ville få ner storleken på klockan.

Design
Klockan känns väldigt uppdaterad utformningsmässigt. "Höljet" är gjort av gummi och tjejmodellen som jag har är ljusgrå med rosa detaljer. Runt displayen finns lite snirkliga grafiska mönster. Armbandet är även det i gummi och känns väldigt behagligt mot handleden. Själva spännet är i metall vilket känns lyxigt.

Slutsats
Kort skulle man väl kunna säga att 305:an är till för dem som vill ha så mycket information som möjligt under själva träningspasset, medan 110:an är en enklare modell som ger dig grundläggande information om ditt pågående träningspass. På 305:an kan du ställa in pulszoner, om du tränar pulsbaserat. Något som inte går på 110:an. Det går dock att se pulsen och man kan på ett relativt enkelt sätt själv räkna ut hur man ligger till.

Vilken ska man köpa?
Köp en Garmin forerunner 110 om du vill kunna se grundläggande information medan du springer och om du vill ha en nätt och snygg klocka. Köp en Garmin forerunner 305 om storleken inte spelar någon roll och om du vill kunna se avancerad information under träningspasset och om personliga inställningar är viktigt. Även priset spelar in, 110:an är nästan tusenlappen dyrare än 305:an.

Personlig åsikt
Jag har och är kanonnöjd med båda klockorna, men numer använder jag enbart 110:an då min kille fått ärva 305:an. Jag använder klockan även till vardags som vanlig klocka eftersom jag gillar designen.

Klockan visar mig det jag behöver veta under ett träningspass utan en massa krusiduller och har fått mig att börja lyssna mer på hjärtat än att stirra blint på tempo vid lugnare springpass.

Pris och tillgänglighet
Priset för en Garmin forerunner 110 ligger på runt 2400 kr medan Garmin forerunner 305 kostar ca 1500 kr som billigast enligt Prisjakt.

Plus
+ liten och smidig
+ designen
+ lätt att förstå och ställa in

Minus
- priset
- tillgängligheten (slutsåld nästan överallt)
(
- Start/stopp-knappen)