lördag 31 juli 2010

Första 5:an med FiveFingers

Det har regnat de senaste dagarna och jag tog en promenad i torsdags med fothandskarna, men det skulle jag inte gjort. Vattnet läckte in väldigt lätt och det var sådär kul att traska omkring med blöta fötter. Inget väder för minimalistisk löpning alltså.

Men idag vände det och solen sken för fullt! Jag och killen väntade till strax innan 21 och då sprang vi gemensamt bort till skogen för att sedan skiljas åt. Första kilometern gick pinsamt långsamt, och under hela passet hade jag ett väldigt ojämnt tempo. Hade dåligt med tryck i benen uppför men kompenserade istället med att sprinta i nedförsbackarna. Det är barnsligt kul att springa snabbt nedförs i FiveFingers.


Snabbt i nedförsbacken. Annars mellan 6 och 8-tempo.

Har mått ganska dåligt idag p.g.a. lingonveckan och hade jobbiga PMS-besvär igår. Trots det sprang jag bara något långsammare än på Blodomloppet förra året. Då var jag i bättre form. Det känns att det inte är konditionen eller pannbenet som sinkar min fart nu, utan det är alla extrakilon som mina ben måste förflytta som är jobbigt. Men då det här inte är någon bantarblogg kommer jag inte skriva vidare på det, jag försöker bara reda ut varför det känns tungt.

Idag var inte bara mina första 5 km i FiveFingers, det var även premiär för nya pulsklockan. För att vara van vid Garmin 305 känns 110:an väldigt avskalad. Den här klockan siktar främst in sig på dem som vill se så basal (grundläggande) information under passet som möjligt. Aktuell puls, distans, tempo och tid och är det man kan se på displayen. Desto mer data visas när man laddat in passet på Garmin connect. Jag är van vid alla möjliga funktioner från 305:an, men när jag tänker efter - behöver jag verkligen all den här informationen medan jag springer? Hjälper det mer än det gör skada? Kanske less is more?

Definitivt kommer jag nog tycka att den här klockan är mer dynamisk, den känns inte särskilt grenspecifik om ni förstår vad jag menar. Jag kan använda den när jag tränar i stort sett vad som helst utan att behöva ändra inställningar. Det gillar jag.


Garmin forerunner 305 & Garmin forerunner 110

Två löppass den här veckan. 9,54 km totalt.

fredag 30 juli 2010

Träningslära om fötternas utveckling & träning på högfettskost

Fötternas utveckling
På sidan Träningslära, där blivande kostvetaren Nicklas Neuman och sjukgymnasten Jacob Gudiol härjar, skrivs det just nu om fötter, skor och barfotaträning. Klicka på länkarna nedan:

Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 1 av 7) – Våra fötters utveckling

Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 2 av 7) – Hur skor påverkar våra fötter

Studie om fettoxidation (fettförbränning) vid olika typer av kost
På samma sida kan man även läsa om en ny studie där man undersökte om fettförbränningen ökade med en större andel fett i kosten:

Fettförbränning vid mer fettrik kost – påverkar träning och fettsammansättning?

Resultatet som visade att fettförbränningen ökar om man äter mer fett var inte särskilt överraskande, men att träning snabbar på anpassningen var nytt för mig. Det verkar dock logiskt.

Det känns positivt att sådana här studier genomförs och uppmärksammas då säkerligen många kost- och träningsintresserade personer läser på Träningslära. Som Nicklas Neuman skriver skulle det vara än mer intressant med studier där deltagarna fick äta ytterligare mer fett, att studien fortgick under en längre period samt hur hårt tränande personer presterar på högfettskost.

Å andra sidan vet vi att bl.a. Jonas Colting äter stenålderskost och Björn Ferry LCHF. Han gick ju till och med och vann OS-guld på ägg och bacon. Det är även titeln på hans kommande kokbok. Ser fram emot den!

torsdag 29 juli 2010

En klocka i min smak


Shoes made for walking

Sedan springpasset i måndags har jag trevlig träningsvärk i vaderna. Oj så det drar! Känner man att benen behöver lite vila från springandet men ändå få bra motion kan man promenera. Det är precis vad jag har gjort idag.

Har promenerat sammanlagt i över två timmar, och det känns i ben och fötter. Ibland använder jag Cardio Trainer på min mobil för att mäta distanser då jag inte vill använda pulsklockan. Det kan vara rätt kul att se hur långt det verkligen är till och mellan olika platser. Cardio Trainer känner av om man stannar och autopausar, när man sedan är i rörelse igen sätter den igång.. automatiskt. En klockren applikation som varenda Android-ägare bör kika närmare på :-)

Jag tvättade dem förresten igår, fothandskarna alltså. De blev som nya. Krispvita detaljer återigen. Fresh!



tisdag 27 juli 2010

Garmin forerunner 110

Många timmar har jag irrat runt på stan i jakten på en Garmin forerunner 110. Min kille och jag slåss numera om vem som ska använda (min) Garmin forerunner 305 som jag fick i julklapp 2008. 110:an är mycket mindre, vilket jag gillar, och mäter bl.a. energiförbrukningen via pulsen istället för via GPS:en (tid & hastighet) som 305:an gör.

Det är användbart då jag åker mycket inlines. 305:an tycker att jag förbrukar väldigt mycket energi, men eftersom arbetet sällan är konstant vid inlinesåkning kan inte mätning av energiåtgång via GPS:en bli korrekt. Man kan jämföra det med att sitta i en bil på motorvägen i en timme, vipps har man förbrukat flera tusen kalorier utan att ha utfört något fysiskt arbete.

Besökte så till slut Löplabbet, som jag egentligen visste inte hade den eftersom den var slut på webben, men jag tänkte att det kunde vara värt ett försök.

Tjejen i kassan var väldigt tillmötesgående och hon ringde runt till Löplabbet runt om i Sverige tills hon hittade en butik som hade den inne och som skulle kunna tänka sig släppa en till mig. Sagt och gjort, världen är god, min Garmin forerunner 110 är på väg!

Med växelmynt insatta på kontot och med 10% rabatt går jag nästan +/- noll. Jag har varit så otroligt nöjd med min 305:a och jag hoppas (och tror) att den här kommer kännas lika bra.

Levergryta med stekt vitkål

Dagens och gårdagens middag:



Ingredienser:
- kycklinglever
- gul lök
- färska champinjoner
- vispgrädde
- en gnutta soja
- lite mjöl om man vill ha det tjockare (höhö!)

Stekt vitkål är numera en stor favorit hos mig och är en utmärkt ersättare för t.ex. pasta.

måndag 26 juli 2010

Mörkerlöpning i skogen (inkl. vurpa!)

Stack ut vid 22-tiden för att springa. Tänkte ta en asfaltsvända för omväxlings skull, men efter 1 km parallellt med skogen kunde jag inte hålla mig. Hittade en bred grusväg som ledde mig in bland snåren och där sprang jag och knappt såg någonting. Det var en häftig känsla, som om skogen omslöt mig och jag sprang förbi en hage full med hästar där dimman låg som ett tjockt täcke över gräset. Som ur en film.

För att öka på snabbhetskänslan lite (i mörker upplever iallafall jag att jag springer snabbare eftersom man inte ser några referenspunkter) hade jag hög musik på i öronen. Länge sedan jag sprang med musik eftersom den musik jag lyssnat på får mig att bli irriterad. Men nu lyssnade jag på de gamla godingarna Covenant. We stand alone får mig att springa extra snabbt. Hela albumet Northern light är klockrent.

På sluthampen skulle jag svänga av vid macken där jag och min kille brukar ses efter att vi sprungit. Men det visade sig att jag svängt av lite för tidigt och det låg stenar ivägen som jag inte såg och rätt som det var låg jag på marken. Skit också! tänkte jag och hoppade upp, vände på framfoten och sprang tillbaka. Landade lite konstigt på sidan och fick lite ont i foten, men inte så det påverkade löpsteget.

Tänker att det skulle vara smidigt att köpa en liten pannlampa, för skogslöpning i mörker tänker jag ägna mig åt mer framöver.

Fler som gillar att springa i kvällsmörker?

Press inför Midnattsloppet

Jag har inte sprungit milen sedan Blodomloppet för två månader sedan. Då var det en plåga. I år ska jag springa Midnattsloppet i Göteborg den 21:e augusti. Jag gillar, som tur är, att springa sent om kvällarna (iallafall när det gäller stadsmiljö) och rent mentalt tror jag att kommer hjälpa mig en del. På Blodomloppet var det så få deltagare som sprang milen och jag fick springa helt ensam hela loppet. Det känns bättre att ha både folk framför och bakom sig. Folk man kan "jaga" och folk man kan se till att alltid ha bakom sig ;-)

Stämningen på förra årets Midnattsloppet i Stockholm var jättebra och jag hoppas att det kommer vara lika kul i Göteborg. I år är det neongula ormar som kommer pryda Göteborgs och Stockholms gator.

Det längsta jag hittills sprungit i FiveFingers är 4 km, och har inte känt några obehag av den distansen. Jag känner att jag vant mig vid att springa i dem och planen att öka 1 km per vecka ser jag inte längre som hugget i sten. Nu gäller det att försöka toppa formen så mycket som det går efter flera månader med helt eller delvis utebliven löpträning.

Jag kommer sannolikt springa så långt (eller kort) som jag känner för f r o m nu (dock max 7 km, det känns som en bra siffra i dagsläget eftersom formen inte är som den varit) och lyssna på min kropp. Intervallträning och fokus på backar, som är en av mina största svagheter, kommer det bli en hel del av. Dessutom ska jag försöka gå ner ett par kilo i vikt.


Bansträckning, Midnattsloppet Göteborg 2009

Andra lopp under aug 2010:

  • Cityloppet 7 km, 18 augusti
  • Alliansloppet (inlines) 12 km, 28 augusti

Rätt sko?

Runblogger skriver om en studie på ett gäng kvinnor som tränar inför halvmarathon i 13 veckor. De blev slumpmässigt tilldelade skor med pronationsstöd, sk. motion control eller för ett neutralt steg. Under träningens gång skulle deltagarna beskriva om de upptäckte smärtor eller andra obehag.

Resultatet var kanske inte helt överraskande.

söndag 25 juli 2010

En långweekend i Bohuslän

Nu är vi hemma efter en långweekend i Bohuslän. Dagarna har spenderats i Ulebergshamn, Lysekil och Smögen. Det bästa vädret infann sig på lördagen då vi spenderade många timmar med att gå längs vattnet (i FiveFingers såklart) och klättra på klippor för att få den bästa utsikten och de bästa bilderna. Greppet man får i FiveFingers liknar ingenting jag tidigare testat.

Fötterna var ömma på undersidan mellan hälen och främre trampdynan, men det avtog så fort fötterna fått lite vila på kvällen.

På morgonen hann vi med en kortare löprunda med högt tempo på klipporna längs med vattnet. Löpningen avslutades med ett dopp i det blå.

På kvällen snorklade jag invid några klippor i Ulebergshamn.





torsdag 22 juli 2010

På västkusten




onsdag 21 juli 2010

Höstnyhet: KSO Trek Sport

Läste just på birthdayshoes om höstens kommande modeller. KSO Trek Sport är synnerligen intressant då jag inte planerat att sluta springa bara för att det blir kallt och blött ute.

Till skillnad från vanliga KSO Trek är Sport inte gjord av känguruläder (och borde då väga mindre?), men har samma sula som ska ge bra grepp i terrängen, plus hälkappa och reflexdetaljer.

Än så länge har jag sett KSO Trek Sport i följande utföranden.

För män:



För kvinnor:

Ökat distansen!

Nu har jag ökat från 3 km per pass till 4 km i FiveFingers, tre gånger per vecka. Regelbundenheten är viktig vid tillvänjningen och jag måste medge att jag ibland får tvinga mig själv ut i spåret. Om jag väntar till andan själv faller på blir det kanske 1-2 pass per vecka. Absolut bättre än inget, men vill man bli bättre på någonting är det minst 3 pass i veckan som gäller.

Tvingade mig ut idag och tog det väldigt lugnt den första kilometern. Sen kom nedförsbackarna och jag ökade naturligt i tempo vilket sedan höll i sig. Mentalt är det så mycket skönare att gå ut nästan lite för långsamt i början för att gradvis öka farten.

Jag har aldrig sprungit toklångt på ett vanligt träningspass. Mina långpass låg vanligtvis på 8-10 km. I våras sprang jag min första halvmara (21 km) och jag är anmäld till Göteborgsvarvet 2011. Nu handlar det om att vänja mig vid FiveFingers samtidigt som jag kan öva upp konditionen så att mina mål för 2010 kan infrias. Jag springer hela året om.

Det var en skön runda i skogen. Tog ganska rejäla kliv i de brantaste uppförsbackarna. Ju snabbare jag springer, desto snabbare är jag uppe. Sprang på rötter, stenar, kottar och förbi häst- och fårhagar. Tankarna gick kring hur lätt jag hade trampat snett i löparskor, medan fötterna nu formas runt hindren.

När jag kom in hade en klöverblomma fastnat mellan tårna.





måndag 19 juli 2010

Testat KSO!

Uteliv i stan säljer FiveFingers och de hade två modeller inne; Classic och KSO. Jag provade ett par svarta KSO och de var knepigare att få på sig än mina Speed. Förmodligen för att KSO är mer som en strumpa med ett elastiskt tyg vilket lätt gjorde att mina tår fastnade och böjde sig neråt. Speed känns mer som en sko på det sättet att tyget är tjockare och mer styvt. Men efter lite trixande fick jag alla tår i rätt fack oböjda.

KSO:n var väldigt skön. Kanske skönare än Speed, och definitivt mer praktiska då vristen sluts om av tyget så att grejjer (småsten och gräs) håller sig ute.

KSO = Keep Stuff Out.



Jag får lätt in en massa skit i mina Speed när jag är ute och springer i skogen. Men Speed har dobbar som ger bra fäste i terrängen, speciellt när det är blött. KSO:ns sula är plan och lämpar sig kanske bättre för att springa på asfalt och klippor.

Jag är sugen på ett par Bikila. Någon som vet när de kommer till Sverige?

Veckans 3:e pass

Jag försöker få till tre springpass i veckan istället för två som det varit tidigare. Jag tror anpassningen kommer ske snabbare ju oftare jag springer, men jag tränar ju annat också och då passar tre pass i veckan bra.

Idag sprang min kille tillsammans med mig till skogen och vi sprang den vanliga rundan jag brukar ta. Fick till en riktigt rolig och snabb spurt i en lång slingrig nedförsbacke där vegetationen var tät. Det kändes i vaderna efteråt! Riktig framfotslöpning som sprinter innebär tar på krafterna.

Garmin dog efter 1,7 km men jag uppskattar dagens löpning till 2,5 km. Som ni märker är det inga långa distanser jag springer, men det är viktigt att ta det lugnt i början och inte öka på distanserna för snabbt när man vänjer vader och fötter vid FiveFingers.

Kommande vecka tänker jag öka till 4 km per pass. Hittills har jag inte haft ont någon stans relaterat till de nya fothandskarna.

This is fun!

söndag 18 juli 2010

Befria tårna!

Läser då och då inne på bloggen vid namn Hjärnfysik, en väldigt bra blogg med många kloka tankar och läsvärda inlägg.

I det senaste inlägget tar han upp om det alla löpare förmodligen känt av den senaste tiden, "kriget" mellan barfotaskor och skorskor. Nu har jag i och för sig lite andra krig att jämföra med (bl.a. när det gäller mat), och tycker inte alls att jag finner samma "jag är bättre än dig"-känsla hos dem som upptäckt FiveFingers, men kan ändå förstå tankegången för det är allt lite spänningar i luften. För mig är FiveFingers bättre än vanliga löparskor, de känns bättre. Löpningen är roligare och enklare.

Läser också krönikan som Hanna Fahl skrivit för Svenska Dagbladet. Jag förstår henne samtidigt som jag inte alls förstår henne. Däremot blir jag inte provocerad, jag förstår att hon skrivit den med glimten i ögat.

I början är det klart att många tycker FiveFingers ser ut som stryk, det gjorde jag med. Spretande tår sådär, det ser ju nästan lite vulgärt ut. Men som redan andra har påpekat tycker vi att det är fult eftersom vi inte är vana att se tår. Men vi har tår av en anledning, och jag tycker inte det är snällt att låsa in dem så mycket som vi gör.

Fler relaterade blogginlägg:
Liljeros träningsblogg - "Joggingens estetik"

F A Q om barfotalöpning

Om ni vill läsa frågor och svar om barfotalöpning och FiveFingers rekommenderar jag det här inlägget hos SportySpice!

lördag 17 juli 2010

Dagens middag

Fransyska som vi ugnsstekt i stekpåse (ju längre det står inne desto mörare), sås gjord på saften från köttet och grädde samt kokt brysselkål och lingonsylt. Gott! Rena smaker och nyttigt.

Månadsrapport

Jahapp, nu har jag använt mina Vibram FiveFingers Speed en hel månad. Jag har promenerat och sprungit sammanlagt 36 km eller 7 timmar och 18 minuter i dem.

Hur har det känts? Vad har jag upplevt?

Väldigt bra måste jag säga, men det har ni säkert listat ut. Det känns som att jag uppnått en ny dimension i löpningen. Det har kanske inte gjort mig snabbare, med undantag för tidigare idag då jag sprang mina 3 km i skogen och snittade 5:48 min på första kilometern utan att då inse hur snabbt jag sprang. För mig kändes det mer som 7:00-7:10-tempo av ansträngningsgraden att döma. Det var några damer som fnissade åt mina skor när jag sprang förbi, men det bjuder jag på!

Jag känner att jag springer mer avslappnat (både fysiskt och psykiskt). Mina benhinnebesvär har inte försvunnit men tids nog tror jag att de kommer att göra det.

Många funderar säkert på sulans hållbarhet. Yttersulan på Fivefingers brukar ligga mellan 2 och 5 mm. På Speed är sulorna 4 mm tunn. Efter att ha använt dem både när jag sprungit och promenerat är sulorna knappt slitna alls. Det är ett gott betyg.


Sulorna idag. På vänster sko på trampdynan under stortån ser det ut att vara ganska slitet, men det verkar vara en synvilla som inte syns i verkligheten. Borde ta en bättre bild till imorrn.


Sulorna för en månad sen

torsdag 15 juli 2010

Finn tre fel!

Idag fann jag inte löpningen inspirerande för fem öre. Jag sprang 2,7 km, sedan ville jag inte mer. Det känns otroligt att jag för bara ett par månader sedan sprang ett halvt marathon.

Min kille sprang i FiveFingers och vi värmde upp gemensamt innan han satte av i 4-tempo. Jag lunkar mest fram i 7-tempo och får ibland till några fartökningar för att få lite variation.

Det var stadsmiljö, det var Asics och det var musik i öronen. Tidigare var musik i öronen ett måste, nu känner jag mig mest instängd. Inte ens Talking Heads fick mig på bra humör. Skogen är jag så van vid nu att vanlig stadslöpning får mig att tröttna på direkten. Jag försökte tänka på tekniken och landade med fötterna under kroppen istället för framför, men det var svårt att överhuvudtaget känna om hälen landade först eller inte.

Rent fysiskt var det inte jobbigt, men mentalt var det rena döden. Jag längtar till en ny dag, utan skor, utan musik och utan stadsmiljö.

Imorgon har jag haft mina VFF i min ägo i en hel månad. Det kommer en rapport!

Förresten! Kul att ni som hittat hit har just det - hittat hit! Är tacksam för varje ord ni skriver. Stevian köpte jag på stevia.se, så kika in där!

Should I stay or should I go?

Jag känner mig lite otrogen. Känner att alla dessa små springpass på 3 kilometer hit och dit inte ger mig särskilt mycket. Visst är det kul att springa i fothandskarna, men det är ju alltid roligast i början och nu känner jag hur jag vill springa långpass. Men jag kan inte springa långpass i FiveFingers, inte än.

Ska jag vänta snällt eller springa i mina mindre dämpade Asics GT 2140? (Jag studsar iallafall inte fram som i mina Nike air Pegasus 26+)

Jag kan ju alltid försöka att inte landa på hälen. Inte så mycket iallafall.. :-)

Alternativt åka lite inlines, men det ser ut att bli regn.

(Om ni undrar varför headern ser ut som den gör är det för att jag tröttnade på bilden. Det får se ut såhär tills jag kommer på något nytt!)

tisdag 13 juli 2010

Stevia - naturligt sötningsmedel

Idag har jag smakat på Stevia för första gången. Jag tog ett litet litet smakprov, kanske 1/3 kryddmått, på min tunga och det var extremt sött! Många gånger sötare än de vanliga sötningsmedel som finns, typ Canderel och Hermesetas. Men till skillnad från dessa är Stevia ett växtextrakt, är därför 100% naturligt och helt utan biverkningar.

I Japan har Stevia använts som sötningsmedel i livsmedel under 40 år och innehar drygt 40 % av den totala marknaden för sötningsmedel. Läs mer om Stevia.

Stevia får inte säljas i Sverige, EU sätter stopp. Men vanligt socker som ställer till problem världen över är helt OK. Anmärkningsvärt. Så tycker även Jonas Colting.

Med brännande fotsulor


Tog en långpromenad (med långt menar jag allt över en timme) med min mamma idag igen. Undrar om det inte är ännu varmare idag? Vår termometer visar iallafall 34 grader. Enligt yr.no ska temperaturen droppa till 20 grader kl 20 ikväll. Det vore underbart!

Jag tog på mig mina vanliga löparskor när vi gick. Tycker inte att det känns konstigt efter att nästan bara använt FiveFingers, men mina Nike har väldigt mycket dämpning. Det fjädrar när jag går.

När vi skildes åt efter ca 45 min tog jag av mig skorna och gick in i skogen och promenerade på stigar med alla möjliga underlag i 20 minuter.

Tyvärr var det mest smågrus och jag fick gå väldigt försiktigt. I skogsmynningen är det sedan ren grusväg så där fick jag gå på tilliggande gräsmatta. Någon asfalt kunde jag heller inte gå på eftersom den var alldeles för varm. Aj aj! Jag fick springa mellan asfalt och gräsplätt och tog en spurt sista meterna till porten eftersom det inte fanns något gräs att gå på. Tänk vad kul man kan ha utan skor! :-)

Varför är det mindre bra att använda skor egentligen?
När man bara promenerar spelar det ingen roll om man har skor eller ej. Eller?

Kolla på de här bilderna. Överst visar hur fötterna ser ut hos en människa som aldrig burit skor.





Bilderna hittade jag i ett väldigt intressant inlägg om barfotalöpning.

måndag 12 juli 2010

Springpass nr 4

Det är varmt ute, 33 grader i skuggan och vindstilla. Vill helst inte svettas i onödan eftersom jag svettas på ganska bra genom att bara vistas utomhus.

Men ikväll efter kl 21 blev det lite svalare ute så jag och killen sprang bort till skogen och sprang olika rundor. Min landade på 2,75 km. Det känns som en lagom runda i dagsläget. Jag vet, jag vet. Jag sa att jag skulle öka 1 min varje vecka men det känns bara för mesigt. I den takten skulle jag inte komma någonstans. 20 min löpning idag och kanske ökar jag med 5 min per vecka. Så länge det känns bra it's all goooood!

Känner fortfarande av att vaderna blir trötta, som efter att man gjort tåhävningar. Inbillar mig att jag har känningar i benhinnorna när jag springer. Det känns på insidan av smalbenen precis ovanför fotknölarna. Men jag har dragits med benhinnebesvär i över ett år nu och att det ska försvinna bara för att jag väljer andra skor är väl en önskedröm.

Tog av mig mina FiveFingers och gick helt barfota hem. Det kittlades under fötterna när jag gick på asfalten, en underlig men väldigt skön känsla. När jag sedan kom hem upplevde jag en liten domning på fotsulorna.

Hade tidigare gått en promenad på ca en timme i FiveFingers. De börjar blir lite skitiga nu, inte så svarta och fina som de var i början. Undrar hur de ser ut efter ytterligare en månads användning?

fredag 9 juli 2010

Andra träningsformer

Att springa i FiveFingers varje dag skulle förmodligen inte vara en bra idé, även om jag skulle vilja (tro mig, jag vill!). Jag tränar annat också, men eftersom den här bloggen ska handla om min utveckling inom minimalistisk löpning drar jag det lite snabbt.

Jag vill röra på mig ofta, jag tycker inte om att sitta still ;-) Oavsett om det handlar om vanliga träningspass, ta cykeln och storhandla eller träna fötterna genom att gå barfota i gräset vill jag röra på mig.

Inlines: En av mina favoritmotionsformer! Senast idag var jag ute på en kort runda där jag fick känna mig explosiv och snabb. Uppgraderade mig från mina 10 år gamla inlines till ett par nya K2 Radical Women 2010 och gick från 80mm till 100mm hjul. En av de bästa investeringar jag gjort. I augusti väntar mitt första inlineslopp.

PowerWalks: Inte en så vanligt förekommande del i min träning, men jag planerar att starta mina dagar genom att ta en ordentlig powerwalk i skogen så ofta jag kan.

Cykling: Älskar att cykla! Älskar farten, älskar distanserna man kan uppnå. Drömmer om att göra som alla turister gör - att cykla längs Göta Kanal.

Gympa/styrketräning: Tränar bålstyrka ett par gånger i veckan och försöker få in några styrkegympa pass per vecka hemma. Rekommenderar Jillian Michaels tränings DVD:er.


Registrerar all min träning på funbeat.



Uppdat: Det uppstod lite missförstånd kring löpningen i VFF. Jag tror visst att man kan springa i dem varje dag, men jag kan inte löpträna varje dag oavsett skor. Jag får känningar i benhinnorna. Använder mina VFF på heltid och har inga planer på att återgå till vanliga löparskor i dagsläget.

torsdag 8 juli 2010

Naturlig mat = naturlig hälsa

Jag tror naturlig löpning är ett naturligt (höhö!) steg i utvecklingen om att lära känna mig själv. Sedan tre år tillbaka försöker jag skippa onödiga kolhydrater och äter mycket mindre kolhydrater (5-10E%) än gemene man. Det har hjälpt mig att förstå en hel del om hur min kropp reagerar på vad jag stoppar i munnen och hur stark hjärnans kraft verkligen är. Att avstå från socker är ingen enkel match, och det har egentligen mycket lite med karaktär att göra.

Jag är fortfarande en gottegris som gärna vill åt sockrets snabba effekter, men eftersom jag vet vilken stark dragningskraft jag har till socker vill jag avstå helt och hållet. Kanske inte livet ut, men för nu. Det är lättare för mig att avstå helt än att t.ex. ta en bulle och sedan försöka sluta där, dvs förhindra att det blir både en och två bullar till.

Jag har redan avstått från socker såhär sju dagar in.

Så jag kör en sockerfri månad juli ut!

Bröllop i helgen, men jag tror ingen bli ledsen om jag avstår från bröllopstårtan.

onsdag 7 juli 2010

Ingen träningsvärk



Okej, ingen massiv träningsvärk idag. Jag känner ingenting alls faktiskt. Var övertygad om att jag knappt skulle kunna gå idag. Mycket till vader har jag inte att skryta om idag, men det blir det ändring på!

tisdag 6 juli 2010

Springpass nr 3, längst hittills!

Att springa i skogen är bäst. Det är där frihetskänslan är som störst och det är där FiveFingers hör hemma. Jag bor 0,5 km från en skog som jag tycker mycket om att springa i.

Tänkte lite annorlunda med tekniken idag. Istället för att bara landa på framfoten som en sprinter, satsade jag på att landa mer med hela foten (se video nedan).



Det gick lite långsammare och det var absolut inte mer skonsamt för vadmusklerna. De fick jobba på bra! Den sista biten kramade det på rätt rejält och jag känner på mig att jag kommer ha grym träningsvärk imorrn.

Hur som helst var det förvånansvärt ojobbigt att springa sammanhängande näst intill barfota med framfotisättning i 2 km i sträck. Det tog ca 15 min vilket ger en fart på 7:26 min/km. Hur snabbt det går är av mindre betydelse, och jag försöker att inte ta med klockan ut för att jag inte ska bli stressad om det går för långsamt. Men just idag ville jag mäta en specifik sträcka.

Minimalistisk/barfota löpning i skogen inbjuder till så mycket annat än prestationskrav och jag har tidigare haft prestationsångest i min löpning. Idag ser jag löpningen som någonting helt annat, en del av mitt välmående och det känns häftigt att utforska urmänniskan i mig. Jag får en helt annan känsla, en helt annan koppling till mig själv. Det känns nästan lite religiöst..

Landa på hälen eller framfoten?

De moderna löparskorna kom på 70-talet och det var Nike som utvecklade dessa. Det skulle vara en ganska rejält uppbyggd häl och man skulle landa på hälen. Lyckligtvis börjar skotillverkarna förstå att less is more och börjar tillverka skor med en mindre dämpad häl. Det är ett steg i rätt riktning, även om dessa skor har en uppbyggd häl.

Caught in the middle? Vet du inte vad du ska tro? Kika på de här klippen:


Hälisättning:


Vad vi ser här är klassisk hälisättning och vid ca 160 millisekunder är kraften uppe i 1,83 gånger kroppsvikten. Häl, knä och höft är det som får ta den smällen.


Framfotisättning:


Här ser vi framfotisättning och vid 170 millisekunder är kraften endast 0,46 av kroppsvikten.

söndag 4 juli 2010

Aj!

Vaderna är totalt söndermanglade idag! Vilken träningsvärk!

lördag 3 juli 2010

2:a springpasset



Idag tog jag 2:a springpasset i ordningen, i skogen. Tidigare under dagen hade jag tagit en timmes promenad i votvantarna. Jag skulle vilja springa längre med dem än dagens 10 min, men det är lätt att förivra sig i början. Tar man det inte luuugnt och låter fötterna utvecklas i ett lagom tempo är det väldigt lätt att få skador. Det är såklart det sista jag vill ha, så jag springer hellre lite för lite än lite för mycket.

Det går väldigt bra och det känns kul och faktiskt ganska lätt att springa. Jag landar på framfoten och skjuter ifrån med framfoten och tårna. Det går också att landa på framfoten, snudda i hälen i backen och skjuta ifrån med framfoten och tårna. Jag skippar hälbiten helt och hållet just nu. "Det är ju såhär man ska springa!" - den känslan får jag varje gång jag springer numera. Det känns så okonstlat och fritt!

När jag var klar kände jag tydligt att musklerna i vaderna hade fått jobba. De ömmar lite grann. Det är ett gott tecken, för det visar att jag gör rätt och att kroppen nu får jobba.

Numer lägger jag extra mycket märke till andra löpare och deras fotisättning. Mötte tre löpare i spåret och två av dem kom klunsandes (det gjorde lite ont i mig). Kanske lägger jag märke till andras ljud mer nu? Springer man med VFF låter det nämligen nästan ingenting och tanken av att gå tillbaka till mina gamla klumpiga löparskor är inte särskilt lockande.

Mitt nuvarande mål är att kunna springa Midnattsloppet i VFF. Jag vet inte hur pass realistiskt det är när jag nu springer 10 min 2-3 gånger i veckan? Jag hade tänkt att öka på med två minuter varje vecka.



Stenar och rötter i terrängen är inga problem då fötterna formas runt hindren. Med vanliga skor är det lätt att trampa snett. Jag stukade vänsterfoten ganska illa förra sommaren med mina Nike air zoom elite som har en väldigt uppbyggd häl.




Fredrik stretchar efter passet

fredag 2 juli 2010

Mina platta fötter

Jag är nästan plattfot. Alla specialister ojar sig när de tittar på mina fötter. Det ska vara uppbyggda specialsulor och helst inomhusskor som stödjer upp hålfoten så att den inte säckar ihop helt.

Läste lite artiklar och uppsatser på nätet och blev nyfiken då barfotalöpning sades stärka och strama upp fotvalven hos dem som hade låga fotvalv. Toppen, tänkte jag. Läste vidare inne på birthdayshoes.com's Vibram FiveFingers forum där en kille hade dokumenterat och fotograferat (inloggning krävs för att se bilderna) sina fötter innan och efter han började springa med FiveFingers. Det skiljde två månader mellan före- och efterbilderna och jag är verkligen imponerad!

Idag fotograferade jag mina egna fötter för att senare kunna se om det blivit någon skillnad.

Varför barfotalöpning?

"De moderna löparskorna är en av de sämsta uppfinningarna som har gjorts"

/Jonas Colting

Egentligen ska man väl fråga en expert, men jag har läst på bloggar, forum, sett videooklipp på youtube samt läst om studier på området och det verkar som att barfotalöpning faktiskt hjälper till att stärka upp muskler och leder och skyddar från löprelaterade skador. Vissa hävdar också att det går snabbare eftersom foten naturligt landar på framfoten vilket riktar kraften framåt. Man arbetar med gravitationen och inte emot som hälisättning gör.

Varför blev jag intresserad av barfotalöpning?

Generellt är jag intresserad av hur vi människor är konstruerade. Hur har evolutionen skapat oss? Hur ska vi äta, träna, sova etc.?

Jag har löptränat regelbundet i ungefär två år och har aldrig varit en snabb löpare. Har kommit till insikt om att det kanske är tekniken som sätter stopp för mig att utvecklas som löpare. Jag är en klassisk "heel-striker" som sätter i hälen långt framför resten av kroppen, vilket gör att jag hela tiden bromsar mig.

Jag blev först intresserad av pose-tekniken, dvs att landa med framfoten istället för med hälen. Jag har emellanåt testat tekniken i vanliga löparskor men upplevt det som svårt eftersom den uppbyggda hälen tvingar mig att sätta i hälen först.

Funderade på hur jag, utan att behöva tänka och kämpa, kan springa med framfötterna och var inne på Ecco Biom ett tag. Men valde ett gå ett steg längre:

Började istället leta information om Vibram FiveFingers, hittade till birthdayshoes.com fick nys om den senaste modellen - Speed - och blev kär direkt! Jag och min kille beställde ett par från Löplabbet, och vi är sålda båda två. Att springa helt barfota är ytterligare ett steg, men för nu väljer jag att springa i mina VFF.

Springer idag ett par kortare sträckor i veckan, några minuter varje gång för att vänja mig vid framfotslöpning. Känner att det är kul att springa, jag känner mig som ett barn på nytt!