söndag 31 oktober 2010

Tappat motivationen lite

Hej på er!

Styrkan gick bra i fredags, jag kunde höja vikterna på nästan varje maskin. Men jag körde efter "Nautilus-metoden", dvs ett set så tungt jag bara kan (8-12 reps). Jag har inte bestämt mig för annat upplägg för jag trivs rätt så bra med det. Hon som hjälpte mig tyckte att jag körde upp vikterna lite för snabbt så jag fick göra allt lite långsammare än vad jag är van vid. Vad det kändes! Och vad jag kved och tog i!



Så nu känner jag mig lite mer inne på styrkan än löpningen för tillfället. Känner av en dipp i motivationen. Jag hoppas den snart kommer tillbaka. Så länge kanske jag springer på bandet på gymmet bara för att inte tappa för mycket kondition. Mentalt känner det lättare att springa på bandet för jag vet att jag kan kliva av när jag vill.

I onsdags kom jag på den briljanta idén att förbränna 1000 kcal per dag i en hel vecka. Så jag började i torsdags och körde på i fredags. Igår, lördag, orkade jag inte lyfta en fena. Det var som att tröttheten från torsdagens och fredagens träning kom då i en smäll. För det blev några timmars träning de dagarna.

Idag har jag förbrukat 670 kcal genom en långpromenad. På den långpromenaden mötte jag en fjäderlätt tjej som tog fjäderlätta löparsteg och hennes hästsvans dansade i luften. Hon såg inte det minsta ansträngd ut. Funderade på om jag någonsin kommer bli den tjejen, som kan springa utan att svettas, pusta och stånka?

Sitter just nu och klurar på vad jag skulle kunna göra härnäst. Ett springpass lockar faktiskt på något konstigt vis, kanske mest för att det är det enklaste sättet för mig att nå mitt mål idag..

onsdag 27 oktober 2010

Jag var och styrketränade igår..

Körde hela kroppen så tungt jag orkade, 1 set precis som Actic tycker att man ska göra. Förr tyckte jag att det kändes knäppt, för man ska ju köra 8-12 reps x 3 set för att det ska ge något. Men jag har läst in mig lite på andra sidor och det finns en del därute som säger att man ska köra 1 set så tungt man bara orkar. Orkar jag 12 reps eller mer höjer jag vikten till nästa gång. Enkelt att hålla reda på.

Men, det konstiga är att jag inte har någon träningsvärk. Jag körde tungt för benen igår! Såg i mina anteckningar att jag inte tappat någon styrka alls i benen sedan i januari, men i armarna däremot. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag aldrig tränar dem.

På fredag ska jag dit igen för att göra om mitt träningsschema. Vill få mer fokus på ben och bål.

tisdag 26 oktober 2010

Invigning av Trek Flow

Det var lite lättare att få på sig dem idag än igår. Jag tejpade också hälen med silvertejp för att motverka skavet. Det verkade hjälpa. Iallafall till en början. Så länge jag sprang kände jag ingenting, men så fort jag började gå skavde det. Aja, det är egentligen ett mindre problem.

De kändes väldigt mjuka när fötterna blivit varma och trots kylan var jag hela tiden varm om fossingarna. Det blir inte riktigt lika skön känsla att springa som med Speed eftersom Trek Flow har en tjockare sula. Jag känner inte underlaget lika tydligt och mycket av tåkänslan försvinner. Men, de känns mer robusta och det är ju viktigt nu när vintern närmar sig. Jag sprang på ispölar och frusen mark utan att halka eller bli kall.

Northsport var förresten schyssta och skickade med ett par varsina tåstrumpor som plåster på såren för att vi fått vänta så länge på leveransen. De ska användas senare i år när termometern visar minus.



Om vi ska prata löpningen så kände jag från början att mina ben inte ville samarbeta idag. Vid nästan varenda pass känner jag hur framsida lår kämpar när jag springer. Jag får inget riktigt frånskjut eller driv i steget. Det är lite störigt att inte känna sig stark i spåret. Så därför packar jag gymväskan och drar till gymmet ikväll. Det ska bli liggande lårcurl och sittande benspark för hela slanten!

måndag 25 oktober 2010

Trek Flow har kommit!

Kärlek vid första ögonkastet. Ingen tvekan om att de är riktigt snygga! :)



Däremot var de svåra att få på, upplevde dem som mycket trängre i tåpartiet än Speed. Sulan går upp bak på hälen och på vänster fot trycker den delen mot min hälsena. Det upptäckte jag efter ett jag haft på mig dem ett tag. Det gör ont som tusan så något måste jag göra åt det. Silvertejpen åker fram!

Första provningen:

Paket!

På Gurkans livs väntar ett litet paket på mig och min sambo. Vad kan det vara? :)

söndag 24 oktober 2010

Fredrik sprang, jag satt i bilen..



Två timmar innan start tog han bussen till starten en mil bort. Själv satt jag kvar i bilen och surfade på mobilen. Fick sätta igång motorn en gång för att höja temperaturen i bilen. Det var kallt och det har regnat precis hela dagen.

Strax efter kl 12 gick jag till starten. Det var ca 1 km dit och det var bara uppför. Det tog alltså lite längre tid än det var tänkt och jag var skitorolig för att jag skulle ha missat Fredriks målgång. Mindes inte när starten skulle gå, var det 11:15 eller 11:30?










Det var fullt av folk i skogsmynningen och de snabba elitlöparna hade redan sprungit i mål. Jag stod i ca 5-10 min och väntade och där borta kom han! Jag fipplade med kameran men innan jag hade bestämt mig för att om jag skulle sekvens-fota eller filma var han i mål. 55:38 på 10,6 km tuff terräng. Hans Speed var genomblöta och leran stod upp till knäna.





Vi stannade och hade koll på prisutdelningen samt tittade när en farbror som sprungit samliga Höstmilen (40 st) kom i mål. Han fick många hejrop. Det var många från Linköpingsklubben IK Akele som hamnade i toppen. Kul!


40 st Höstmilen, inte illa!


Damtoppen. Cecilia Kleist från IK Akele (t v) vann med 42:35.

Det var mycket folk och de flesta verkar ha tyckt att det var ett tufft lopp, men alla hade leende på läpparna. Jag hade gärna sprungit. Men jag sparar på krutet till Jätten Bule-löpet om två veckor.

När vi sedan traskade bort mot bilen frågade två killar oss om de kunna få åka med oss till starten eftersom de glömt några bilnycklar. Självklart hjälper vi löpare i nöd :) Vi pratade om löpträning och FiveFingers. De var väldigt nyfikna på dem.

Höstväder

Fredrik ska springa i det här vädret. Det är strongt. Jag väntar i bilen så länge.
Published with Blogger-droid v1.6.0

Inställt!

Nä, idag har jag fortfarande ont i benhinnorna så jag kommer inte springa idag. Även om det bara är 5 km kommer jag säkert få ont under själva loppet och även efteråt. Jag känner mig själv. Benen behöver vila.

Men Fredrik ska springa milen så jag ska hejja på honom! :)

lördag 23 oktober 2010

Banprofil, Höstmilen 5,2 km



Upp, upp, upp och sen ner.

Jag tar nog X-talonsen imorrn. Det kommer säkert vara kallt och blött. Jag gillar inte att vara kall och blöt om fötterna.

Höstmilen imorrn!

Herregud, det ska regna hela dagen. Usch! Jag gillar inte att springa när det är kallt och blött. Jag har ingen direkt vattentät löparjacka jag kan använda, men jag antar att jag får springa så snabbt så inget vatten fäster? ;)

Nåja, jag tror jag springer halvmilen imorrn. Milen är den värsta distansen för mig. Jag vet många andra som tycker likadant. Men det finns en halvmil, på Höstmilen.. Tjejfemman heter den. Klingar hett eller hur?! Ehm..

fredag 22 oktober 2010

Skogen är mitt andra hem

Det är kallt ute nu ni! Har nyss kommit hem och det är 2 grader ute. Nya löpartröjan är precis lagom värmande. Jag frös om händerna och fötterna till en början, men snart hade jag fått upp värmen.

Egentligen var jag väldigt trött eftersom jag sovit mindre än vanligt av olika anledningar de senaste dagarna och varit mer igång och iväg än vad jag brukar. Men löpning är en så enkel träningsform och det krävs inte mycket övertalning för att få ut mig själv. Det enda som avskräcker lite är den kalla blåsten.

Sprang vanliga rundan med en liten twist. Man kan springa hur långt eller kort man vill i Vallaskogen. Idag ville jag vara ute lite längre och rundan landade på 40 minuter.



Tyvärr började jag känna att det ilade på insidan av underbenen ungefär 10-12 cm upp. Det gjorde inte jätteont, men jag kände av det. Jag borde kolla upp det. Det känns inte tillräckligt ofta så då hinner jag glömma bort det, men det återkommer och det tyder på något. Jag har känt av det här till och från i 1,5 år och det kommer oftast när jag inte fått vila tillräckligt mellan springpassen. En dag är tydligen inte tillräckligt, två dagar är nog bättre.

Det var kallt, blött och lite geggigt i skogen. Vatten läckte in i mina Speed. Längtar efter mina Flow Trek!

 

Jogging och tempohets

Kul att se er syn på löpning och jogging! En del verkar tycka att långsam löpning är jogging medan andra kallar det löpning oavsett tempo. Kan hålla med om att ordet "jogging" klingar lite illa. Ibland kan det däremot vara ett bra ord att använda om man vill belysa att det gick lite långsammare i spåret utan att för den sakens skull behöva avslöja några tider.

Det känns som att folk automatiskt tolkar "löpning" som 4-5 min-tempo och att man är lite kaxig som kallar sig löpare om man inte är så snabb. Fast det kanske bara är mina egna hjärnspöken och fördomar? Det är mycket tempohets i löparvärlden, tyvärr. I en träningsbloggvärld full av konkurrens förstår jag dock om folk känner sig pressade. Kanske klingar det bättre att skriva vilken tid man sprang passet på istället för hur det kändes? Själv försöker jag skriva tiden och medelpulsen istället, för den visar hur mycket jag tog i under hur lång tid. Hur snabbt jag sprang är egentligen oväsentligt.

Skönt att det finns fler som springer långsamt iallafall. Hejja oss!

torsdag 21 oktober 2010

Vad kan man kalla löpning?

När det går långsamt för mig vill jag gärna kalla det jogg eller lunk. För att säga att man springer är ju en överdrift när det går i 8 min-tempo. Det är mer lunk. Går det något snabbare så jag hamnar runt 7-tempo är det mer jogg. När det ligger på 6 min-tempo är det löpning. För mig.

Jag powerwalkar i 9 min-tempo, jag lunkar i 8 min-tempo, joggar i 7 min-tempo, springer i 6 min-tempo och kutar i 5 min-tempo.

För andra ser siffrorna helt annorlunda ut. Hur ser siffrorna ut för dig?

onsdag 20 oktober 2010

Fina nyheter från Northsport!

Det blir ingen invigning på Höstmilen nu på söndag alltså, men på Jätten Bule-löpet så!

Lite jävlaranamma i skogen!

Jag insåg det inte, men det var bara 3 grader när jag hade gett mig ut för att springa. Kaaallt med andra ord!

Är rätt dålig på att kolla termometern och kikar mer ut genom fönstren om det är mulet, om det blåser eller regnar. Det såg mulet ut så jag satte på mig en tunnare långärmad tröja med krage och min tunna löparjacka utan foder från H&M. Störde mig lite på den dock, den prasslade när jag sprang. Hade mina Inov-8 X-talon 212 idag. Misstänkte att det skulle vara blött och geggigt i skogen.

Jag hann inte märka hur kallt det var för jag började springa utanför porten och stannade inte under hela rundan som landade på en halvtimme. Det var tungt för benen, men jag gav mig tusan på det! Jag sprang med en medelpuls på 190 slag, vilket är 88% av max. Högt! Det var mest tungt för benen och fokuserade på att hålla dem springandes och brydde mig inte om flåset särskilt mycket.

Ändå känns det som att jag tränar grundträning just nu. Konditionen är inte som den var förr, inte heller styrkan i benen. Jag tror ändå att det är syreupptagningsförmågan (aka konditionen) som är dålig och inte mjölksyratröskeln som är för låg. Extrakilona gör ju sitt också. Jag får aldrig mjölksyra när jag springer, kommer helt enkelt inte upp dit. Det enda som satt mina begränsningar är konditionen och det faktum att jag får kramp/mjölksyra i mellangärdet när jag maxar. Jag flåsar något enormt när jag är i sluthampen av ett lopp och kommer lätt upp i maxpuls. Har man en bra kondition ska det vara svårt att pressa sig så hårt.

Kände mig iallafall stark och snygg i skogen där jag sprang nästan helt ensam. Jag såg ingen annan löpare ute, det var mest studenter som gick eller cyklade på en cykelväg till universitetet som korsar mitt spår. Det var skönt att jag kunde pusha mig där jag annars hade gett upp. Det här var ett sådant springpass som man ler åt efteråt. Det gjorde jag, jag log när jag hade slutat springa.

Promenerade i ca en halvtimme efter passet och kände av lite skav på höger lilltå. Det var länge sedan jag upplevt något skav eftersom jag sprungit i FiveFingers. Jag har inte fått något skav av dem, inte ens en liten blåsa. Ännu en anledning att prova och förstå hur bra de är.



Har varit ute & skitat ner x-talonsen


Published with Blogger-droid v1.6.0

tisdag 19 oktober 2010

Långsam, långsammare, långsammast

Haha! Jag fick en fråga av en vän hur jag lyckades springa så långsamt igår. "Jag tar kortare kliv", svarade jag :) Det fick mig att tänka lite, det kanske är en bedrift att springa riktigt långsamt? Likaväl som det är en bedrift att springa snabbt.

Hur många lopp i år?

På väg till affären under gårdagens lunk diskuterade jag och min sambo hur många lopp vi/jag deltagit i hittills i år.

Vi började genast räkna och minnas:

22 april
Rosenkällaloppet, 10 km blandad terräng

Första loppet för i år! Ett segt lopp redan från start. Hade ingen kraft i benen. Sprang första kilometerna med en vän. Jag tog mig i mål, men inte särskilt snabbt.










9 maj
Kanallöpet, 21 km

Min första halvmarathon! Lätt det jobbigaste loppet i år. 14 km förflöt fint, sen kom värken i rygg och höfter. Varvade gång med löpning och stretch de sista kilometerna. Fick massage i mål. ONT!




27 maj
Blodomloppet, 10 km

Ett av de sämsta loppen i år för mig. Ingen kraft i benen, ingen motivation. Fick stanna och gå flera gånger. Fick trots det ingen jätteusel tid. Men jag ångrar att jag inte sprang 5 km.


3 juni
Rydssprånget, 5 km terräng

Ryddsprånget 2009 var mitt allra första lopp och då sprang jag 2,5 km vilket jag tog personbästa på. Grymt kul med deltagare av alla åldrar och former. Personbästa på halvmilen i terräng 2010! Ett sjukt jobbigt lopp, men kände mig grym efter att ha legat i gräset och flåsat ett tag. Sprang om en del löpare vilket inte händer så ofta och kom i mål före ett par killar *stolt* :)





18 augusti
Cityloppet, 7 km

Ett lopp i stan på min 25-årsdag. En dag att minnas. Första loppet i FiveFingers och PB på 7 km. Fredriks familj stod och hejjade med banderoll vid målet och jag blev intervjuad :)


22 augusti
Midnattsloppet, Göteborg 10 km

Kände mig inte alls peppad efter att ha sovit dåligt natten innan. Garmin var dessutom stendöd. Men jag och Fredrik gick bort till starten, jag kunde ju alltid springa långsamt. Starten gick och jag drogs med. Relativt flack bana men med tre(?) jobbiga backar. Spurtade i mål och tog personbästa på milen!







11 september
Bysjöloppet, 5 km terräng

Ingen energi. Soppatorsk innan 2 km. Blandade löpning med gång. Kom i mål på min sämsta tid på 5 km i loppsammanhang.






2 oktober

XC-Race, 5 km obanad terräng

Sjukt kul! Grymt jobbigt. Men sjukt kul!






Åtta stycken lopp hittills i år och tre stycken personbästa!

Roligaste loppet? Måste nog säga Rydssprånget och Midnattsloppet just för att det gick så bra för mig.
Tuffaste? Halvmaran (Kanallöpet).
Tråkigaste loppet? Blodomloppet i Linköping. Sjukt tråkig bana.
Snyggast medalj? Midnattsloppet, Göteborg.
Skitigaste loppet? XC-Race!

Och nu väntar åtminstone två lopp till! Höstmilen på söndag och Jätten Bule-löpet den 7:e november.

måndag 18 oktober 2010

Långsam långlöpning bland höstlöven

Har levt extra kolhydratsnålt de senaste dagarna, runt 10E% och jag mår mycket bättre. Innan kvällens springpass tog jag en knäckemacka med mycket smör och ost på. Jag tror inte knäckebröd är nyttigare än mjukt bröd, men för mig är det svårt att svulla knäckemackor. De ger inte samma njutning/kick som ett mjukt och saftigt bröd gör.

Jag började springa i riktigt långsamt tempo. Jag visste att jag inte skulle orka springa särskilt länge om jag sprang snabbt. Jag har ätit 32 g kolhydrater idag, vilket är väldigt mycket mindre än alla andra sportande människor. Det funkade bra att hålla ett lågt tempo, jag kunde springa på hur länge som helst nästan. Mot slutet kände jag dock att jag började få ont i ländryggen. Det får jag så småningom om jag springer långsamt. Är slarvig med att träna bålstyrkan. Förr tränade jag det flera gånger i veckan, både hemma och på gymmet. Det var länge sedan jag satte min fot där nu. Imorrn är det ett core-pass på gymmet kl 18:30. Jag måste masa mig dit!

Jag kände innan passet att jag ville försöka vara ute en timme och springa. I vanliga fall är jag rätt duktig på att springa korta men snabba pass. Variation förnöjer och tar man det lugnt kommer man längre.

Det kändes riktigt bra att vara ute och springa. Det var svalt, men inte kallt, lite blåsigt och mörkt ute. Lyssnade på P3 live. Ansträngningsgraden var inte större än en raskare promenad vilket kändes toppen. Reggade det här passet som 13 av 20 på Borgs skala på funbeat. Borde alltid springa såhär långsamt för att verkligen jobba upp konditionen. Jag har aldrig haft bra löparkondition och vid de snabba passen har jag nästan alltid legat på 90% av maxpuls. Det kanske sliter mer på kroppen och trycker ner mjölksyratröskeln istället för att skjuta upp den?







Efter 50 min kom Fredrik och mötte upp mig. Han hade varit på möte nu ikväll och ringde när han var klar. Att kunna prata obehindrat i telefonen utan flåsande kändes kul. Han gick sedan i rask takt bredvid mig tills vi kom till affären och skulle handla.

Kände mig rejält stel i låren. Hade rätt kraftig träningsvärk sedan kettlebell-träningen igår och benen kändes som två stela pinnar. Även fötterna kändes stela.

Drack ett glas gammaldags mjölk när jag kom in, stretchade en snabbis och gjorde en ryggövning för att öka blodcirkulationen i ländryggen.

Långsam löpning, måndag 18/10 kl 20:30:
1 timme, 2 min
7,62 km
9 grader, lite blåsigt
170 bpm (79% av max) i medelpuls




Luftar fötterna och tittar på Felix stör en ingenjör!

På söndag är det Höstmilen!

Jag är mer rädd för monster än våldtäktsmän

Nu jäklar tycker jag att ni ska läsa det här inlägget som Ellen skrivit på sin blogg I Gyllene Löparskor:

"Ska vi låta våldtäktsmännen bestämma?"

Det här är en fråga som berör mig väldigt mycket. Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om det här, men alla mina åsikter kring den här frågan finns i inlägget hos Ellen. Läs!

söndag 17 oktober 2010

Kettlebell!

Ikväll har jag tränat kettlebell för första gången. Jag köpte faktiskt en billig på Rusta. 4 kg för 149 kr. Jag använde en övningskortlek från FitDek som jag köpt i present till min kille. Körde igenom hela leken och det tog 15 min på nybörjarnivån.

Men jag märkte att jag skulle behöva en tyngre kettlebell. 6 eller 8 kg.

onsdag 13 oktober 2010

Newline Iconic Power Shirt

Newline gör riktigt snygga löparkläder, utan att vara för vräkiga. De har oftast bra passform. Det är dock svårt att få tag på Newline i Linköping. Märket säljs ingenstans. Jag köpte min vinterjacka från Newline för två år sedan på Stadium, och jag hoppas de kan få in lite löparkläder i år igen.

Jag gick på jakt efter en ny långärmad löpartröja på stan här om dagen. Men det var svårare än vad jag trodde. Stadium och InterSport har ruskigt dåligt utbud i den här staden, och Löplabbet är egentligen mitt enda alternativ. Men där hade de tröjor som antingen var för tunna eller för tjocka.

Så jag klickade in på maxpuls.se som jag vet säljer Newline och beställde den här tröjan. Gillar kragen och detaljerna på den. Hur den sitter återstår att se!

Är DU rädd (eller tycker du bara att dom är fula)?

Jag och min kille hänger mycket på Löplabbet. Nu började de veta vilka vi är och ställer frågor som "Hur funkar Inov-8:sen?" osv. Igår pratade vi med en kille i säkert en halvtimme om löpning i FiveFingers. Jag tror han blev lite förvånad när vi sa att vi springer med dem på heltid. För så är det, once you pop you can't stop! Det är som att ha hittat världens bästa religion, eller sko.. :)

Det var trevligt att stå och prata om framfotslöpning, skador och lite annat. Men jag tror han var lite skeptisk ändå. Eller rädd. För att skada sig. Skadad blir nästan alla löpare förr eller senare oavsett sko (även om jag nu tror att barfota/minimalistisk löpning håller skadorna på avstånd). Men så är det väl det här med invänjningsperioden. Alla kanske inte vill minska sin träningsdos så mycket som det krävs för att inte skada sig i början. Det går liksom inte att hej hopp springa milen det första man gör.

Jag är definitionen av iver, jag är väldigt impulsiv och kastar mig in i allt som kommer mig för utan att blinka. Vill jag ta ett löppass kl 01 på natten så gör jag det. Vill jag springa ett lopp mitt ute i ingenstans och ha lera upp till knäna så gör jag det. Vill jag springa när det är -20 grader så gör jag det. Livet är för kort för att fega.

Så om jag klarar invänjningsperioden klarar nog de flesta det. Inte behöver man vara skitduktig på löpning heller. Se på mig! Jag springer milen på 70 min, halvmilen på 30. Och vad skadar det att testa? Då vet man ju med säkerhet om det är något att ha eller inte.


Den första promenaden med mina Speed, 16/6 2010

Är DU rädd eller är du redan fast?

Eller tycker du som rubriken att de bara är jäkligt fula?

tisdag 12 oktober 2010

Med tävlingsfart i skogen

När skogen är så underbar som den är, är det lätt att mysjogga. Men det var allt annat än vad jag gjorde i eftermiddag.

Solen höll på att gå ner och det är då jag älskar att springa som mest. Helst ska det vara kolmörkt, men det är lite opraktiskt i en tät skog utan belysning. Vallaskogen är ett naturreservat så jag antar det är därför det inte finns något elljusspår. Det finns pannlampor dock! Har en här hemma som jag tänkte testa i veckan. Snörade på mig mina FiveFingers som jag faktiskt saknat lite. Har inte använt dem sedan XC-Race för 1,5 vecka sedan.

Igår sprang jag i skogen med x-talonsen och efter en kvart kokade nästan fötterna. Det blev en helt annan grej med fothandskarna ikväll. Mycket av värmen sipprade ut genom det meshliknande tyget på ovansidan. Tror nog jag höll mig svalare tack vare det, även om det var svinkallt i början. Speciellt om händerna. Vad kan det ha varit ute? 3-4 grader? Hade inga strumpor, men det fungerade finfint. Trodde det skulle vara kallare än vad det var. Frös inte alls om fötterna.

I övrigt sprang jag i långa tights från H&M, en topp från Craft och en tjockare underställströja som Fredrik fått ärva från sin kusin. Den är mörkblå, väldigt nopprig och på gränsen till sunkig. Men jag gillar den! Den är skön, håller värmen bra och är opretantiös. Vet inte om det bara är jag, men rosa utstyrslar känns inte riktigt hemma i skogen. Jag såg iallafall allmänt o-snabb ut i min blå noppriga underställströja. Man vill ju inte se snabb ut men lunka fram i 7 min-tempo liksom. Hellre tvärtom.

Jag stötte på tre-fyra andra löpare i skogen och samtliga var män. Försöker få till ögonkontakt och lé mot dem jag möter men det är sällan någon lägger märke till det.

Fick till ett fint tempo redan från start och tog en ny väg i skogen. Den väg jag brukar springa har på senaste tiden förknippats med spy-jobbigt, så jag chansade och tog en snällare väg. Den var bredare och plattare, underlaget var fint grus. Här svävade jag fram! Självklart var det ingen annan som lade märke till det, men inombords kände jag det.

Försökte ge mig på att filma medan jag sprang. Bilden blev väldigt mörk och man hör knappt vad jag säger. Men what the heck! Det gör bloggen lite mer levande tror jag. Det skulle vara häftigt med en action-cam som man kan fästa på huvudet. Kanske kan tillverka en själv? Handsfree på 90-talet var ju iallafall inga problem.

Avslutade passet med att promenera 10 min innan jag klev in genom porten. För att kylas av lite och få svetten att torka. Eller om det var glädjetårarna.. :)

lördag 9 oktober 2010

Äntligen!

X-talonsen har stått fint i vardagsrummet ända sedan jag fick dem. Jag ser dem i ögonvrån mest hela tiden. Men nu har de gått sin första skogsrunda och jag testade att springa lite i dem. Det kändes bra. Kände mig odödlig. Inga hala stenar kunde stoppa mig!





torsdag 7 oktober 2010

Bilder från XC-Race uppe!

Kolla här! Jag kom med på en bild. Ser ni vilken?



Tyvärr hittade jag ingen bild på mig när jag plaskade i vattnet. Det var synd, för annars hade det varit perfekt till årets julkort! ;)

onsdag 6 oktober 2010

Skoinvigningen uppflyttad!

Känner mig inte direkt kry. Känns som att jag har någon slags infektion i kroppen. Så jag kunde inte inviga mina fina skor idag.

Istället sysselsätter jag mig med lite jobb och härlig läsning! :) Köpte den här tidningen med tanke på terräng-specialen. Den specialen var dock tre sidor med mestadels bilder.

Men jag är pepp ändå! Finns det något som så effektivt tränar konditionen och benmusklerna som terränglöpning? Jag menar, det är ju ett äventyr och lite av en lek där det inte finns några gränser. Man hinner knappt tänka på att man blir trött. Ständig variation! Det är också väldigt bra för självkänslan att hålla till i skogen. Man jagar inte kilometertider på samma sätt som när man springer på asfalt. Prestationskraven försvinner och det handlar mer om att ha kul och ta sig fram! :)