söndag 24 juli 2011

Ny blogg - nygammal adress

Vet ni vad? Jag har börjat blogga på min gamla domän igen. Jag har haft dessi.se i sju år och använt Wordpress sedan 2006. Nu vill jag återta kontrollen över bloggandet igen så jag kommer bara använda dessi.se i fortsättningen.

tisdag 5 juli 2011

Väntat fyra veckor i onödan

När jag bokade tid på Medicinskt centrum i stan var det för att få en diagnos och sedan rehab. Istället fick jag bara svar på om jag behövde en operation eller ej. Jag behövde ingen operation. Det tog honom fem minuter att konstatera efter att han klämt och känt lite. Jag blev istället rekommenderad att besöka en annan mottagning - Aktiva rehab, för någon rehab kunde han inte ge mig.

Eftersom mina förväntningar av besöket var något helt annat än vad som erbjöds klagade vi. Receptionisterna tyckte dock att jag fått hjälp och att jag "borde ha förstått" att de bara sysslade med operationer.

Det här kan man läsa på deras hemsida:
"Medicinskt Centrum i Linköping erbjuder vård av högsta kvalité. Hos oss kan du genomgå behandlingar såsom idrottsskador, sterilisering, ortopediska titthålsoperationer och ljumskbråck."
Konstigt att förvänta sig att få hjälp med en idrottsskada? När jag bokade tiden hos dem skrev jag ett långt och ingående mail vart, hur och när jag hade ont. Inte någonstans i mail- eller telefonkontakt var det någon som sa att besöket bara skulle fastställa om operation var aktuell eller ej.

Så jag har väntat fyra veckor helt förgäves och dessutom betalat pengar för att bara bli vidarelotsad. Jävligt dålig stil.

Fredrik följde med mig bort till Aktiva rehab där vi bokade tid istället. Vi hörde oss för extra noggrannt för att se om det verkligen är rehab och idrottsskador de sysslade med. Om fyra veckor igen har jag en tid där.

I eftermiddag tog jag en barfotajogg i skogen. Jag hade mina VFF på mig i början av passet, men så fick jag en stark vilja att ta av mig dem. Det är mycket mycket skönare att springa barfota! :) När underlaget tillät sprang jag, och där det var grus gick jag. Det är synd att hela Vallaskogen inte består av finpackad jord, men jag har som mål att kunna springa hela varvet :)

Det blev inte mer än 3,5 km men det är precis vad min kropp vill ha just nu. Kände att det var lagom för både benhinnorna och löplusten. Jag längtar efter nästa pass! :) Men jag ska ta det lugnt och inte hetsa, för då får jag säkert ont igen. Annars funderar jag på att bli barfotalöpare på riktigt. Det händer allt oftare att jag vill ta av mig skorna när jag är ute och känslan ÄR helt fantastisk. Visst gör det ont att springa på grus, men jag är övertygad om att det är en vanesak.


Köpte en löparkjol från Adidas när jag var i Stockholm förra veckan och invigde dem tillsammans med ett par trekvartstights idag. Kände mig väldigt fin i den :)

söndag 19 juni 2011

Vila & paus..

Det är tråkigt när kroppen inte är i form. Jag har nog aldrig haft så här bra kondition och jag springer snabbare och snabbare. Men det är en sak som hela tiden hämmar min utveckling.

Mina benhinnor mår sämre än på länge och det har även börjat påverka min inlinesåkning. Det gör ont när jag åker, väldigt ont. Så nu kommer jag ta en paus från löpningen och satsa på annan träning ett tag framöver. Jag måste få hjälp med mina besvär, på riktigt. Inte hjälp som att titta på mina fotvalv och säga att jag ska "fixa ett par ilägg" utan faktiskt en ordentlig genomgång av vad det är som orsakar min smärta.  Jag har en tid inbokad på Medicinsk Centrum här i stan den 5:e juli. Jag håller tummarna för att få den hjälp jag behöver.

Nu är det dessutom inga lopp på ett bra tag och nu tar jag tillfälle i akt och vilar. Det kommer kanske inte uppdateras här så ofta och jag kanske tappar några läsare, men jag hoppas att ni på något sätt prenumererar på mina inlägg så ni ser när jag uppdaterar här näst.

Så länge får ni läsa på min andra blogg:

dessismat.blogspot.com

Välkommen dit! :)

onsdag 15 juni 2011

KM i Mjölby

Igår avgjordes KM 2011 på Vifolkavallen i Mjölby. Många Akele-löpare var där och även några från andra klubbar.



Fredrik startade i sista heatet så vi hann få mycket inspiration och löparlust av att titta på de andra heaten. Coach-Jonas sprang i första heatet och dominerade totalt och vann alltihop på 16:09. Grattis Jonas!





Fredrik började stabilt med att placera sig i täten och höll sig där varv efter varv. Han såg väldigt stark ut och jag var så stolt :) På sista varvet drog han ifrån och det blev en spurtduell mellan honom och en annan kille. Det blev en snörplig målgång då den killen stannade på fel mållinje och Fredrik kunde då springa in och vinna. Tiden blev 19:43! :)

måndag 13 juni 2011

Hardcore blåsa

Det här är nog den största blåsan jag haft.



Den highfive:ar vi på va?! :D

Uppdat: Det är verkligen helt sjukt vad lite barfotalöpning kan ställa till med. Upptäckte under dagen att jag har en lika stor blåsa på andra stortån också. Kolla bild här. (obs! ej för känsliga)

söndag 12 juni 2011

Från gräsplätt till gräsplätt

Efter att inte ha kunnat springa på 3-4 dagar var jag riktigt sugen idag! Ren barfotalöpning brukar skona benhinnorna ganska bra, så jag skippade skorna och fick med mig Fredrik ut på en runda. Han hade redan sprungit 14 km innan frukost med Akele, men det gick bra för honom ändå :)

Vi sprang på fin och halvfin asfalt hela vägen. Det var riktigt härligt! Vädret var kanon, soligt, lagom varmt och blåsigt så jag inte blev allt för varm. Efter ungefär halva distansen började undersidan av fötterna ömma. Främst främre trampdyna precis innan stortån. På högerfoten har jag haft en stor blåsa som jag tagit hål på och där sved det på ganska bra. Vi stannade till en stund och drack lite vatten medan vi tittade till våra fötter. Resten av biten fick jag springa i gräs så gott jag kunde. Hoppade från gräsplätt till gräsplätt sista kilometern.

Annars kändes barfotalöpningen väldigt avslappnad och okomplicerad. Jag njöt fastän fotsulorna sved och tempot fick sänkas något. Pulsen var ovanligt låg för tempot och jag upplevde löpningen som lättare än på länge. Vi sprang 5,69 km på 39 min med en medelpuls på 167 slag (78% av max).







Min stortå såg helt mosad ut när jag kom hem. Lätt värt! :)

torsdag 9 juni 2011

Det gick sådär...

Mitt första intryck av Merrell Pace Glove kom aldrig till sin rätt idag. Mina benhinnor mår inte alls bra trots flera dagars vila så min löparupplevelse idag var rent ut sagt skit.

Just nu tränar jag sånt här istället och funderar på om jag inte ska ställa upp i Karlstad stadslopp ändå. Det har varit inplanerat i loppkalendern sedan länge, men jag har tvekat på senare tid. Det är ju annars ett bra lopp eftersom det är både för löpare och inlinesåkare, så Fredrik kan ju springa medan jag åker inlines.

Mymlan-approved!



Ingen barfotasko-samling utan ett par Merrell pace glove. Nu ska vi bara se vad jag tycker om dem :-)

söndag 5 juni 2011

Vila

Sprang i skogen idag. Det gick tungt. Dessutom gjorde benhinnorna ont :( Så nu tänker jag vila från löpningen tills på torsdag.

lördag 4 juni 2011

torsdag 2 juni 2011

Snabb stege med Akele

Ikväll ett par timmar efter att vi kommit hem från LOK-milen cyklade vi bort till Folkungavallen och intervallträningen med Akele. Stege stod på schemat idag. Men först körde vi löpskolning barfota på fotbollsplanen. Kul initiativ från Jonas! :)

Jag tog sen en kortare variant av stegen och krämade på istället. Hade inga höga förväntningar på intervallerna idag då jag sprungit en mil i terräng tidigare under dagen. Men det gick snabbare än förväntat! Jag tog verkligen ut mig och det syns nog på kilometertiderna. Grymt snabba!

Såhär såg min stege ut:
210 m: 00:57 min (4:31 min/km)
1 min vila
410 m: 1:51 min (4:31 min/km)
1 min vila
600 m: 2:53 min (4:48 min/km)
1:31 min vila
410 m: 1:52 min (4:33 min/km)
1:20 min vila
210 m: 55 sek (4:22 min/km)
44 sek vila
220 m: 53 sek (4:01 min/km)
Totalt 2,27 km på 10:18 min (4:32 min/km).

Efter passet varvade jag ner med några varv runt fotbollsplanen och sen körde vi lite core med olika varationer av plankan. Omvänd planka funkade inte alls, fick kramp i vaderna direkt.

Jag springer numer 5 km i sträck på samma kilometertider jag sprang intervaller på i vintras så nu kan jag ta i lite mer och springa snabbare. Känns bra! Torsdagsintervallerna har hjälpt mig massor. Tänk.. en dag kanske jag springer milen i 4-tempo.

Sprang hela passet barfota vilket funkade fint. Känns som att fotsulorna vant sig ganska bra och blir inte slitna av att springa på bana. Nu har jag dock fina små blåsor på undersidan av fötterna. Det är resultatet av totalt 7 km barfotalöpning idag.



Kul att läsa era svar ang. musik under löpningen! :) Det verkar som att de flesta upplever att det är bättre utan musik. Jag själv lyssnar sällan på musik om jag springer i skogen. Naturen är tillräckligt inspirerande och varierande. Men om jag springer på asfalt i stadsmiljö lyssnar jag alltid på musik, jag står inte ut annars.

Imorrn har jag bokat ett core-pass på lunchen! Kan behövas.

LOK-milen

Borta vid Vidingsjö motionscentrum finns tre olika motionsspår; 2,5, 5 och 10 km. Den sistnämnda kallas för LOK-milen. Denna fantastiska mil!

Klicka på kollaget för större format.

onsdag 1 juni 2011

Vansbro halvmarathon i juli?

Märks det att jag inte direkt har fullt upp på praktiken idag? ;)

Jag surfar runt på sidor som into the wild vars bloggare är riktiga terräng-junkies. Väldigt inspirerande läsning om bland annat Sydkustloppet i våras. Och ser ni vad han har för skor på sig? ;) Sidan bjuder på riktigt inspirerande löparhistorier med snygga bilder. Synd att inläggen inte duggar särskilt tätt just nu..

Projekt barfota-Martin tipsade mig om Vansbro halv- och helmarathon för ett par veckor sedan. Blev helt fast direkt. Har ni sett sån fantastisk miljö? Jag vill springa! Men så började hjärnspökena.. "Men Dessi, du har bara en månad på dig att träna upp dig inför en halvmara", "Men du har ju sagt att långlopp inte är något för dig?" och "Är det inte lite långt att åka?". No way! Inte när det är såhär vackert. Är helt tagen.

Saxat från hemsidan:
"Längtar du efter riktig terränglöpning?

Då är Vansbro Marathon utmaningen för dig, terränglöpning med marathonlängd (+42 km). Tävlingsdag är onsdag 6 juli i simmarveckan (v.27).

Vi springer efter vackra Västerdalsälven, Inlandsbanan, genom fäbodar, över broar, på spångar och över natursköna rullstensåsar. Underlaget är mycket varierande med stigar, vandringsled, spångar, skogs- och grusvägar och slutligen max 1 % asfalt.

Vansbro Marathon är inget varvlopp utan en enda lång slinga med ny terräng att avverka hela tiden. För de som inte vill springa ett helt marathon så finns även Vansbro Halvmarathon med start mitt på banan vid Nya Årbergsvägen (lat. 60.43627° long. 14.27458° kl. 15.30)

Vansbro med omnejd bjuder på vacker natur med inslag av historia skapad av flottare, rallare och skogsmän. Spring i nuet, ta del av historien och bana väg för framtiden!"

Av bilderna att döma ser det inget annat än fantastiskt ut. Jag väljer sånt före vilket asfaltslopp som helst alla dagar i veckan. Göteborg var tämligen oinspirerande och monotont att springa runt i. Terräng tycker jag är jobbigare än asfalt men variationen av underlaget gör det mycket enklare mentalt och samtidigt mycket roligare!

Det enda kruxet är att Fredrik inte påbörjat sin semester när loppet går av stapeln och inte kan ta ledigt.. Om någon är sugen på att springa är det bara att hojta! :)


Bilder från www.vansbromarathon.se

Springa med eller utan musik?

Under de senaste tre loppen har jag slopat hörlurarna för att istället fokusera på upplevelsen.

Det har känts sådär kan jag väl erkänna.. Göteborgsvarvet var riktigt segt, men å andra sidan är det svårt att komponera en låtlista som ska hålla i nästan tre timmar...

Jag hade tänkt springa med musik på Blodomloppet men jag råkade slarva bort hörlurarna en stund innan start. Att ge järnet i 5 km utan musik.. hur jobbigt kan det va? Det jobbigaste är att höra sitt eget flåsande, det blir mentalt jobbigare om jag hör hur kroppen får kämpa. Lyssnar jag på en riktigt bra låt kan jag bli väldigt lycklig när jag är ute och springer. Hela upplevelsen förstärks.

Däremot vill jag inte bli totalt avskärmad av allt runt omkring mig, och väljer sällan att springa med sk. in-ear hörlurar. Alltså sådana små hörlurar som sluter tätt i örat. De hörlurar som följer med iPod funkar bra för mig.



Hur är det för er andra? Med eller utan musik?

tisdag 31 maj 2011

Rydssprånget 2011 - en varm historia

Som jag nämnt tidigare har det varit bastuvarmt i Linköping idag. Vädret har verkligen tagit en helvändning från ena dagen till den andra.

När vi kom till Ryds motionscentrum bytte jag om i damernas omklädningsrum och mötte upp mamma. Strax därefter kom Ivana med sina nya fina rosa löparskor. Vi satt och väntade på uppvärmningen men pga tekniska problem med musiken fick vi värma upp på egen hand. Vi tog ett varv runt på den intilliggande fotbollsplanen. Barnen som skulle springa 2,5 km startade först och vi startade 5 min senare. Jag och mamma sprang på i ett ganska högt tempo och första kilometern gick på 6:05 min. Andra kilometern gick på 6:17 och tredje 6:19 min. Vid den fjärde kilometern kom alla backar och här gick det segt. Jag drog i backarna och kände mig mycket starkare än förra året då jag fick gå i den värsta backen.

I slutet drog mamma ifrån lite och sprang i mål före mig. Jag hade ingen energi kvar för att lägga in en spurt. Min puls kom upp i 211 slag i sluthampen (min maxpuls är 215). I mål kom jag på 30:27 min vilket är personbästa på 5 km terräng med nästan 1,5 minut.

Det var riktigt tufft att springa i den här värmen och jag kände mig väldigt tung. Medelpulsen låg på 198 slag/min vilket är samma som på Blodomloppet i torsdags. Det som förhöjde upplevelsen var att jag faktiskt sprang med min mamma.

Annars var det betydligt färre som sprang i år, och det märktes att budgeten inte varit riktigt lika hög. Det fanns ingen förtäring efteråt, ingen medalj eller deplom som tidigare år.

Ivana sprang i mål på ca 25 min och Fredrik på 20:47 min i sina trail gloves. Skitbra tider med tanke på värmen.

Tre personbästa på två veckor får man väl ändå vara nöjd med? :)

Pluspoäng att jag inte kände av benhinnorna medan jag sprang. Efteråt ömmade de vid tryck men inte mer än innan loppet. Är övertygad om att det har med val av skor att göra, får betydligt mindre besvär med FiveFingers.


Fredrik, Ivana och mamma innan start.


Mamma lägger in en spurt!




Jag, mamma och Ivana en stund efter målgång




Snygga skor! :)

Rydssprånget ikväll!

Ikväll är det dags för Rydssprånget. Det blir mitt tredje.

Min mamma som aldrig tidigare sprungit ett lopp ska vara med och det ser jag verkligen fram emot! Mamma brukar springa i samma spår som loppet går i, men då jag är kvällsmänniska och mamma morgonmänniska springer vi ihop alldeles för sällan.

Mitt pers på 5 km terräng är 31 min och det tog jag på förra årets upplaga av Rydssprånget. Idag siktar jag inte på en snabbare tid eftersom jag tänkt springa ihop med mamma. Men vi får se, mamma kanske har blivit snabb som en raket på senare dar? :)

Vädret är strålande och egentligen lite för varmt. Just nu är det 27 grader i skuggan och det väntas bli 25 grader ikväll.

Rapport kommer ikväll!

lördag 28 maj 2011

Snabbdistans med backintervaller

Efter Sthlm Marathon-sändningen på TV blev jag peppad på löpning. Jag ville känna lite hur de nya gula kändes på ett vanligt träningspass så det fick bli dem idag.

Gav mig ut och visste inte riktigt hur passet skulle bli. Jag lät kroppen bestämma och den satte av i en väldans fart. Jag sprang en bit i skogen och där blev det lite tufft. Jag var nära backen jag kört backintervaller i en gång förut och kryddade till passet lite genom att köra tre omgångar i den. Den är brant och 180 m lång. Sprang i kanske 90% av min kapacitet uppför den tre gånger. Joggade långsamt nedför.

Sen sprang jag hem och gick några varv på gården för att kyla ner mig lite innan jag smet upp till lägenheten. Ett skönt, snabbt pass fast jag kände av benhinnorna lite grann. Morr! Kan det inte bara försvinna?!

Passet slutade med 5,33 km på 32:52 min och en medelpuls på 181 slag (84% av max).



Pimpade löparskor och nya löparstrumpor från GoCoCo



Vem blir inte peppad av detta?! :)

Jag gillar skorna! Framför allt gillar jag känslan de bär med sig. Det är liksom meningen att det ska gå snabbt i dem. Jag blir peppad av den knalliga färgen och budskapet på sulan under hälen. De har ett bra grepp tack vare mönstringen på sulan.

Det enda jag kan klaga på är att jag blir varm om fötterna efter en stunds intensiv löpning vilket jag sällan upplever med FiveFingers, och att sulan gärna hade kunnat vara lite tunnare och lite styvare för ännu bättre känsla.

Birthdayshoes.com har gjort en väldigt bra review av den här skon på följande länk:

http://birthdayshoes.com/saucony-grid-type-a4-racing-flat-review

Om att springa långt eller snabbt

Jag har funderat vidare på lite saker jag och Coyntha pratade om efter loppet. Hur allt måste stämma för att man ska kunna springa bra på en halvmara eller en mara.

Hon trodde verkligen att jag skulle kunna springa snabbare än 2:43 h och det tror jag med, OM jag hade varit piggare i benen och tyckt att det var kul. Det är lätt att deppa ihop under ett lopp om man ser att det inte går så fort som man tänkt. Hela första halvan gick i strax över 7 min tempo och det var egentligen enligt planen men jag märkte ju att det inte skulle kunna gå snabbare än det under andra halvan. Målet på 2:20-2:25 h var alltså utom räckhåll. Det fick mig förmodligen att tappa stinget plus att det blev tufft för fötter och fotleder efter 12 km.

Jag har tränat alldeles för få långlopp för att klara en halvmara på ett bra sätt. Det räcker inte med att springa två långpass på ca 12 km för att klara en halvmara. Minst 15 km måste man ha i benen och känna att man klarar det utan problem. Det gör tyvärr inte jag i dagsläget. Iallafall inte i FiveFingers. Det tar tid att vänja fötterna vid långa distanser på så hårda underlag som asfalt. Ett av årets mål var däremot att faktiskt springa Göteborgsvarvet i FiveFingers och det är inget jag ångrar i efterhand. Mitt snittempo under Varvet blev 7:46 min/km (inkl. gångpauser) och det är ungefär samma tempo jag sprang mina långpass på i vintras. De långpassen låg på 8-10 km. För en vecka sedan sprang jag över det dubbla i samma tempo. Jag borde vara nöjd.

Men jag klarade ju inte mitt mål och klarar man inte sitt mål får man gå på the next best thing: Att ha kul. Det hade inte jag. :(

Såhär såg mina kilometertider ut under Göteborgsvarvet:

  1. 00:07:01 1 km 07:01 min/km 8,55 km/h
  2. 00:07:09 1 km 07:09 min/km 8,39 km/h
  3. 00:06:56 1 km 06:56 min/km 8,65 km/h
  4. 00:06:42 1 km 06:42 min/km 8,96 km/h
  5. 00:07:18 1 km 07:18 min/km 8,22 km/h
  6. 00:07:16 1 km 07:16 min/km 8,26 km/h
  7. 00:07:01 1 km 07:01 min/km 8,55 km/h
  8. 00:07:07 1 km 07:07 min/km 8,43 km/h
  9. 00:07:30 1 km 07:30 min/km 8 km/h
  10. 00:07:43 1 km 07:43 min/km 7,78 km/h
  11. 00:07:40 1 km 07:40 min/km 7,83 km/h
  12. 00:07:22 1 km 07:22 min/km 8,14 km/h
  13. 00:08:00 1 km 08:00 min/km 7,5 km/h
  14. 00:07:37 1 km 07:37 min/km 7,88 km/h
  15. 00:09:09 1 km 09:09 min/km 6,56 km/h
  16. 00:07:16 1 km 07:16 min/km 8,26 km/h
  17. 00:07:33 1 km 07:33 min/km 7,95 km/h
  18. 00:11:08 1 km 11:08 min/km 5,39 km/h
  19. 00:07:50 1 km 07:50 min/km 7,66 km/h
  20. 00:08:41 1 km 08:41 min/km 6,91 km/h
  21. 00:07:36 1 km 07:36 min/km 7,89 km/h
  22. 00:01:44 0,29 km 05:59 min/km 10,04 km/h

Man kan se att jag fick en dipp efter kilometer 12 och det var där jag tog av mig tåskorna och sprang barfota. Sen gick det knackligt hela vägen.

Långt eller snabbt?

För att springa en halvmara på ett bra sätt bör man som sagt behärska 15 km. Det gör inte jag. Jag sprang aldrig mer än 13 km på mina långlopp, det kom mig aldrig för. Kanske för att det är tråkigt..

Alla vill inte bli långlöpare och alla vill inte springa snabbt. Här är till exempel jag och Coyntha olika. Hon gillar att springa långt, hon vill bli ultralöpare och sprang 6 timmar i sträck i Karlstad i våras och har sprungit flera marathonlopp. Däremot gillar hon inte att springa kort och snabbt. Hon springer aldrig 5 km lopp (med undantag för i torsdags) medan 5 km är min favoritdistans. Jag gillar när det går undan! Och jag gillar förmodligen att jag kan hantera 5 km utan att få ont, utan att tänka "Är det inte över snart?!". Det får gärna vara tufft konditionsmässigt, för det känner jag att jag kan hantera bättre än smärta i ben eller fötter.

Under Blodomloppet sprang jag för kung och fosterland, och jag har sällan haft så kul! Jag märker att jag utvecklas i snabbhet och det glädjer mig. Kanske att jag senare i livet vill satsa på att springa långt, när jag blir gammal och inte kan springa snabbt längre.

Kanske något flummigt inlägg men kände att jag behövde reflektera lite över vilken typ av löpare jag egentligen är, och vilken jag vill bli..

Hur känner ni angående detta? Springer ni helst långt eller snabbt? Har ni någon favoritdistans?

Tack!!

Jag har läst era kommentarer som trillat in på inläggen om Blodomloppet och jag är så rörd! Nästan så det kom en liten tår. Tusen tusen tack alla ni som skriver och hejjar på mig. Det betyder massor!

fredag 27 maj 2011

27:26!

Resultaten har kommit upp på racetimer. Så nu lyder mitt nya personbästa på halvmilen på 27:26 min!

torsdag 26 maj 2011

Ett Blodomlopp att minnas!

Blodomloppet i Linköping är det största Blodomloppet i Sverige. I år var ca 11.000 anmälda.

Jag bytte om till löparmundering på jobbet och traskade bort till Folkungavallen för att anmäla mig. 220 kr fattigare fick jag min nummerlapp och mötte upp Fredrik som skulle vara flaggvakt och visa vägen för alla löpare och gångare för 5 km strax innan mål.

Jag mötte upp Coyntha som gått med på att vara min hare på kvällens lopp. Hon ska springa Stockholm Marathon på lördag och sprang bara 5 km idag. 5 km är min favoritdistans då man riktigt får kräma på. Jag gillar att springa snabbt och kort istället för långt och långsamt. Jag är alltid förväntansfull inför 5 km-lopp medan jag mest känner mig likgiltig inför 10 km eller längre. 10 km är en riktig plåga eftersom man springer med hög puls så länge så jag undviker gärna de loppen. Men jag tänker ändå springa Midnattsloppet och kanske Tjejmilen i höst.

Enligt mitt startnummer skulle jag starta kl 19:20 men Coyntha tyckte vi skulle starta i en tidigare (och snabbare) grupp, så vi ställde oss i den grupp som startade kl 19:00 istället. Vi hamnade näst längst fram och vi kom iväg i snabb fart från början. Sprang bredvid Coyntha den första biten och hamnade sedan strax bakom. Det var en seg och skitjobbig uppförsbacke i början och jag kände hur jag började flåsa. Sen kom det ett par till backar och jag tyckte att Blodomloppets hemsida ljugit när det stod att 5 km skulle vara flack. Jag sprang förvisso samma bana på Blodomloppet 2009 men mindes inte alls hur banan var.

Coyntha drog iväg lite i nedförsbackarna men jag såg henne hela tiden. Jag ville inte tappa bort henne för då hade jag fått hitta någon ny att ta rygg på (som dessutom håller ett bra och jämnt tempo) och det tar energi.

Efter ungefär halva biten stod coach Jonas och ropade peppande ord till mig. Det hjälpte massor! När vi började närma oss Folkungavallen igen sprang jag förbi Fredrik som också ropade "Hejja Dessi! Du ser stark ut!".

Precis innan man kom in på Folkungavallen springer man uppför en brant gräsbacke och det var lite tufft att ha en sådant hinder ca 300 m innan mål, men det gick! Fick till en liten fartökning och sprang som om jag var jagad.

Jag lyckades med mitt mål - att springa in under 28 min. 

Tiden enligt min Garmin blev 27:24 min och banan var kontrollmätt till 4.960 m men enligt Garmin blev det 4.950 m. Jag startade och stannade den lite sent. Vad den officiella tiden enligt Racetimer blir får vi se. Pulsen låg på 199 slag i snitt vilket är 92% av max.

Mina kilometertider:

1 km 05:24 min/km 11,11 km/h
1 km 05:39 min/km 10,62 km/h
1 km 05:38 min/km 10,65 km/h
1 km 05:21 min/km 11,21 km/h
0,97 km 05:31 min/km 10,88 km/h

Det var ett underbart lopp och en häftig upplevelse att kunna springa med, vad jag uppfattade som, riktiga löpare. Att för en gångs skull inte bli omsprungen av Agda 85 var stort! Nu sprang jag bland smärta tränade personer och sprang även om en del killar.

Nu siktar jag sub-25 på halvmilen!

Efter loppet drack jag fem muggar vatten och pratade löpning med Coyntha (vi kunde knappt sluta babbla!). Jag tackade henne för draghjälpen och jag kunde liksom inte sluta lé! :) Tack igen Coyntha! Joggade sen bort till Fredrik som precis skulle sluta flaggvakta och vi minglade med lite folk inne på området. Träffade bland annat Ivana som sprungit milen på en fin tid.


Det blev de nya gula!


Förväntansfull innan start


Coyntha & jag efter målgång. Nöjda båda två :)

Målgången på Göteborgsvarvet

Syns det hur trött jag var?! ;)

onsdag 25 maj 2011

Blodomloppet imorgon

Imorgon är det Blodomloppet här i Linkan. 5 km tänker jag springa.

Jag ska försöka springa med Coyntha. Hon är snabbare än mig och jag tänkte ta rygg på henne så jag kanske får till en snygg tid. Det skulle vara så kul att komma under 28 min!

Frågan är vilka skor jag ska ha på mig. Det är lätt att springa snabbt i FiveFingers eftersom jag får ett så bra steg och att de är så lätta. Samtidigt vore det kul att inviga mina nya knallgula Saucony. Jag blir alltid extra peppad av att ha något nytt på mig när jag springer och jag valde ändå att köpa dem idag för att ha dem på Blodomloppet imorgon.

Vi få se! :)

Is mine!

Smet in på Löplabbet på lunchen och på hyllan där alla racing-flats fanns stod dem, lysande gula. Jag frågade killen i butiken om stl 38 fanns inne och han tvekade några gånger innan han kom på att de nog faktiskt hade det. Det visade sig vara det sista paret. Jag fick provspringa på löpbandet och en annan tjej som jobbar där kollade på mitt steg och sa att det såg bra ut. Kunde inte mostå att tänka att det var en smula ironiskt då jag för 1,5 år sen stod på samma löpband med föregångaren till dessa och jag pronerade hej vilt.

De kändes mjuka och sköna att springa i så jag slog till! Det här kommer bli mina nya asfaltsskor och kommer fungera som ett komplement till FiveFingers.







tisdag 24 maj 2011

Saucony Grid Type A4

Sitter och letar runt lite efter lättviktsskor att komplettera med. I skogen har jag ju mina Inov-8 x-talon 212 som är helt grymma men på asfalt har jag tyvärr inga som jag tycker funkar bra. Jag köpte mina blå Inov-8 f-lite 230 för några månader sedan men tyvärr trivs jag inte alls med dem.

Just nu är jag lite inne på Saucony Grid Type A4 som jag sett många duktiga löpare ha på sig. Merrell Pace Glove kan också vara ett alternativ. Jag har testat dem på Naturkompaniet men de kändes inte helt övertygande då.



Jag tänkte besöka Löplabbet och Intersport på lunchen imorrn och se om de har Saucony-skon. Vill gärna provspringa dem!

Jag kan starkt rekommendera Runbloggers guide till minimalistiska löparskor. Där finns nog de flesta listade.

Full njutning i skogen!

Fredrik raggade med mig på en skogsrunda i eftermiddag. Jag snörade på mig mina x-talon 212 och Fredrik tog sina Trail gloves. Tillsammans joggade vi upp till skogen med exakt samma stegfrekvens. Jag kände mig lätt och förvånansvärt pigg. Även i den långa sega uppförsbacken (sprang motsols) kände jag mig stark och hade bra fart. Det blåste hej vilt i de glesare partierna och jag njöt av att känna vinden i ansiktet och i håret. Solen låg på sådär fint över trädkronorna. Jag njöt över att vara tillbaka i skogen, till den kravlösa löpningen.

Vi lät passet stanna på strax under 5 km. Underbara kilometrar.

Fredrik var en bra farthållare för jag har nog aldrig haft så jämna kilometertider tidigare. Kolla de första fyra:

1 km: 07:08 min
1 km: 07:04 min
1 km: 07:06 min
1 km: 07:02 min
0,71 km: 06:46 min/km

Fotstatus

Efter Varvet i lördags ömmade fötterna. Men det var ändå låren som tog mest stryk. Förmodligen pga den kuperade banan. Dagen efter Varvet mådde fötterna som vanligt men jag hade träningsvärk i benen som gjorde att jag grinade illa i trappor. Vaderna protesterade aldrig konstigt nog. Jag hade väntat mig att de skulle ömma eftersom jag tog distansrekord i FiveFingers med hela 8 km. Men jag kände absolut ingenting där varken under eller efter loppet.

Jag hade tejpat höger stortå eftersom jag hade en spräckt blåsa precis under tån som jag kände kanske skulle ömma efter en bits löpning. Precis under tejpningen fick jag en liten blåsa (som nu är borta) men annars inga skador. Jag tror fötterna mådde bättre såhär än i traditionella löparskor för i dem fick jag alltid svåra smärtande blåsor mellan tårna. Det problemet har jag inte haft sedan jag började springa i FiveFingers.

Jag har sällan trivts så bra med ett par löparskor som med FiveFingers Speed. Även om jag eventuellt hade önskat lite mer dämpning vid framfoten i lördags för att slippa ömheten där så får jag faktiskt inte några andra problem. Inga skavsår, inga onda blåsor, inga stukningar. Inga andra skador heller som diverse motionärer och experter varnar för om man inte springer i skor med dämpning och pronationsskydd. Precis som att en sko som utvecklats i 40 år skulle vara bättre än våra fötter som utvecklats i miljoner år.

Det enda jag råkat ut för är en fantastisk löpkänsla :-)



Fötterna i lördags efter 16 km löpning i FiveFingers och 5 km helt barfota:



Min sambo Fredrik sprang också i FiveFingers Speed. Innan han gick över till minimalistiska skor sprang han i ett par tjocka Saucony vilket gjorde att han tog för långa kliv. I och med ett terränglopp skadade han knät eftersom foten landat på ett onaturligt sätt i nedförsbackarna. Sedan jag fick med honom "till den mörka sidan" har han inte känt av knät någonting. Jag hoppas han snart postar ett gästinlägg om sina upplevelser!

måndag 23 maj 2011

Siktar framåt!

Nu har den värsta post-Göteborgsvarvetångesten lagt sig..

Så himla glad jag blir av alla gratulationer! Tack alla ni som trott och hejjat på mig! Det gör hela upplevelsen till något mer positivt och upplyftande. För det behöver jag verkligen efter lördagens pärs. Det var gräsligt jobbigt, men nu när jag fått mer distans till det hela så känner jag ändå att det var värt det. Jag har fått vara med om något stort, en folkfest och jag känner att det var kul att få vara med.

Nu har jag dessutom en tid som jag faktiskt kan slå nästa år! Jo, för jag tror nämligen att jag ska springa nästa år igen.. Jag vill ju ta revansch! :)

söndag 22 maj 2011

Känslosamt Göteborgsvarv

Jag fick vänta ganska länge på min start. Fredrik startade i grupp 3 där startskottet gick kl 13:45. Min start gick 15:04 och jag fick underhålla mig själv på bästa sätt genom att gå på toa, slappa i gräset och titta på när vinnaren sprang i mål. Jag startade i grupp 11 och jag hamnade någonstans i mitten till höger i gruppen. Kände mig lite nervös där jag stod, jag visste ju inte vad som väntade mig. Jag hade aldrig sprungit Göteborgsvarvet tidigare.

Rätt som det var small startskottet och vi pinnade iväg. Det kändes ganska bra och tjejerna som sprang bredvid mig firade första kilometern lite på skoj. Vid kilometer tre ropade några goa göteborgare "Nu är det inte långt kvaaar!" och skrattade. Kunde inte låta bli att dra på smilbanden :) Efter ytterligare en bit ropade några andra "Ni är lika snabba som kenyanerna som passerade här för tre timmar sen!". Himla härlig stämning :) Drack vatten på första vätskestationen vid kilometer fem och vid kilometer åtta började det bli lite tufft. Jag hade löpare omkring mig hela tiden och såg sällan vart det var jag satte ner fötterna och knappt heller vart det var jag var på väg.

Vid kilometer 11 eller 12 hörde jag någon ropa "Dessi!" och jag tittade åt vänster. Där stod Bella och hennes kille och tjoade och hejjade på mig. Vad glad jag blev av att se dem! :) Kort därefter tvingades jag att stanna och ta av mig mina FiveFingers och springa barfota. Mina fotleder ömmade och jag var ganska rejält trött. Jag har upplevt sedan innan att tröttheten dämpas av att springa helt barfota så jag chansade. Det gick bra, över förväntan och hjärnan kunde koncentrera sig på all information om underlaget istället för hur trött jag var.

Jag sprang barfota över grus, kullersten, igenom gröt som bestod av söndertrampade vattenmuggar och vatten och på gula svampar som låg på Götaplatsen. En intressant upplevelse för fötterna. Några tjejer som sprang förbi mig frågade om jag fått skavsår, men det var mitt minsta problem. Jag var trött. Så trött att jag fick gå uppför Götaälvbron som var den sista bron. Motivationen tröt och jag ville stanna säkert fem gånger innan jag slutligen började promenera. Jag tyckte inte att det var kul att springa och bitvis gick det så töntigt långsamt att det hade tagit mindre på krafterna att faktiskt gå. Efter Götaplatsen någonstans runt 17 kilometer tog jag på mig mina FiveFingers igen. Här hade asfalten blivit så jävlig att det gjorde ont under fötterna. Lite senare såg jag glassplitter på backen. Tänkte på Martin och hur han hade klarat av att springa helt barfota. Det visade sig ha gått utmärkt bra! Kan han va varit den första som genomfört Göteborgsvarvet barfota? :)

De sista kilometerna var några av de längsta i mitt liv och när jag såg de stora vita bågarna strax innan mål blev jag väldigt känslosam. Jag la in en spurt och kom i mål på 2:43:26 timmar, ett snittempo på 7:45 min/km. Långt över mitt mål men jag kände redan innan första milen att målet på 2:20-2:25 timmar inte skulle gå. Benen kändes tunga, jag hade ingen löparglädje och banan var jobbigare än vad jag trodde. Vidare har jag aldrig sprungit så långt i FiveFingers på asfalt tidigare. Bara att springa 21 km i FiveFingers varav 5 km helt barfota är en bedrift i sig.

När jag kommit i mål upplevde jag en mix av känslor. Jag var så glad över att äntligen kommit i mål samtidigt som jag var ledsen för att det varit så otroligt tufft. Tårarna vattnades i ögonen men jag höll tillbaka dem, vägrade att böla inför alla andra. Jag letade efter vatten då jag var väldigt törstig då jag skippat den sista vätskekontrollen för att slippa trängseln. Jag tog av mig chipet och lämnade in det i en av de stora behållarna, tog emot min medalj och fick en kexchoklad och en banan. Hittade vatten och lade jag mig sedan i gräset utanför en stund innan jag började leta efter Fredrik. Det gick inte att komma fram på mobilen då mobilnätet var överbelastat men vi hittade varandra till slut. Fredrik hade sprungit i mål på 1 timme och 41 minuter. En helt galen tid! Första halvmaran och i FiveFingers. På tal om det såg vi två andra som sprang i FiveFingers. En kille som skulle springa i ett par Bikila hann vi prata lite med innan start.

Själv kände jag direkt att jag aldrig mer skulle springa Göteborgsvarvet. Det var en sån pina och alldeles för långt för att det ska vara kul. Jag tycker generellt att en mil är långt och min favoritdistans har alltid varit 5 km. Jag gillar att trycka på och inte ligga och nöta i nästan tre timmar. Upplever inte som att det finns något syfte med det i dagsläget. Om jag hade varit bättre förberedd och sprungit fler långpass på asfalt så hade jag förmodligen klarat av det här bättre och kanske funnit det ganska skoj.

Men! Trots allt lidande är jag stolt över mig själv att jag tog mig i mål. Jag slog ändå min förra tid på halvmaran (Kanallöpet i maj 2010) med ungefär 15 10 minuter och kom på plats 12.473 av 43.026 löpare som tog sig i mål. Min löparglädje var i stort sett obefintlig under varvet men den har inte försvunnit! Jag har bara fått större insikt i vad det är med löpningen jag gillar och inte gillar. Nu väntar Blodomloppet på torsdag och det ser jag fram emot! :)












Bella fotade! Jag i rosa tröja och rosa keps.





Jag klarade det!

Jag tog mig i mål efter ett väldigt tufft Göteborgsvarv.
Published with Blogger-droid v1.6.5

fredag 20 maj 2011

Följ mitt Varv!

Om du vill följa mitt lopp imorgon lördag kan du redan nu beställa en tjänst så att du får mina mellantider under loppet. Skicka ett SMS till 72700 med texten "GV 42734" (glöm inte mellanslaget mellan GV och startnumret). Min start går 15:04 och du kommer därefter få mina tider vid 5, 10, 15 km samt målgång.

30 pix är det lätt värt! ;)

torsdag 19 maj 2011

Lugna tusingar med Akele

Jag var verkligen jättetrött och smått irriterad efter praktiken idag. Men efter en timmes nedvarvning och lite mellanmål piggnade jag till. Så jag tog på mig löparmunderingen och gick bort till Folkungavallen där det skulle vara utomhusträning med Akele klockan 19. Jag mötte Fredrik där då han varit på flaggvaktsutbildning direkt efter jobbet. Han ska vara flaggvakt på Blodomloppet här i Linköping om en vecka.

Jag kom lite sent så de andra hade redan hunnit värma upp. Vi som skulle springa Göteborgsvarvet på lördag rekommenderades att ta det lite lugnt idag och springa intervallerna i tänkt tävlingsfart. Jag pinnade på i mitt eget tempo och det kändes riktigt behagligt. Jag fick bromsa mig själv lite grann så jag inte sprang för fort, jag ville ju testa vilket tempo som kändes bra inför Varvet. 6:40-tempo känns ganska lagom, andningen är kontrollerad och jag kommer förmodligen ha en puls runt 190 efter att jag blivit varm. Jag har dock ingen aning om vad som väntar mig på lördag så det är jättesvårt att säga att jag definitivt ska hålla det tempot. Men det är en bra riktlinje iallafall.

Det blev fyra tusingar för min del idag:

1000 m: 6:14 min
1000 m: 6:13 min
1000 m: 6:26 min
1000 m: 6:39 min

Totalt 4 km på 26 min. Jag minns för ett år sedan då 4 km på 25 min var riktigt snabbt (och jobbigt) enligt mig. Idag känns det som behagligt joggingtempo. Det är kul att utvecklas! :)

Känner lite lite i benhinnorna nu även om jag tänkte på tekniken och hade högre stegfrekvens. Det är iallafall betydligt mindre än vanligt vilket är skönt.



Imorgon åker vi till Göteborg och hämtar ut våra nummerlappar. Vi har packat ner våra löparkläder och FiveFingers och nu sitter jag här med mina kompressionsstrumpor och längtar! :)