I juli 2010 fick jag mina allra första FiveFingers, ett par Speed. Det var då jag startade den här bloggen.
Jag började med att gå promenader i skogen och sen sprang jag ca 1 km 2-3 pass i veckan och ökade med 1 km för varje vecka. I början hade jag en väldig träningsvärk i vaderna och var lite konfunderad om fotisättningen. På mitt första löppass sprang jag enbart på framfoten, men nu springer jag med hela fotbladet.
Så småningom kom jag upp i mina normala distanser, vilket är runt 5 km. I augusti sprang jag Midnattsloppet i Göteborg i mina Speed och jag sprang milen på min snabbaste tid hittills.
Jag har mestadels sprungit i skogen med mina FiveFingers, eftersom jag tycker att känslan är bäst där. Jag får känna naturen under fötterna, stenarna, rötterna. Det är en underbar känsla.
I oktober sprang jag ett riktigt terränglopp här i Linköping - XC-Race. I obanad terräng och genom kärr försökte jag få fäste med mina stackars Speed. Det tog tid, men jag kom i mål och det var något av det tuffaste jag gjort, i dubbel bemärkelse.
Jag är inte på något sätt smidig och smärt. Jag har under min invänjningsfas vägt ca 10 kg för mycket. Galet att springa utan skyddande löparskor, kan man tycka. Moderna löparskor med uppbyggd häl är inte bra för våra fötter, eller våra knän. Ju tyngre man är och ju hårdare underlag man springer på desto viktigare är löptekniken. Desto mer försiktigt och lätt måste man springa. Barfotaliknande skor främjar detta, men inte uppbyggda sådana. Man får ingen känsla för underlaget i moderna och klumpiga löparskor och maler på oavsett underlag. Gissa varför det uppstår så många skador?
Moderna löparskor har bara funnits i 45 år och det är befängt att tro att en sko är bättre än våra egna fötters konstruktion.
I år har jag sprungit 353 km varav 157 km med FiveFingers speed, 14 km med FiveFingers Trek Flow och 23,6 km i Inov-8 x-talon 212.
FiveFingers-året som gått: