Som en missil i elljusspåret

Med tanke på inläggets längd kan man ju tro att jag sprungit marathon, men dagens tur i skogen berörde mig. Det var ett viktigt pass för mig, för min självkänsla och för min löpglädje.

Jag skulle ha åkt till gymmet och kört styrka, men jag hade dumt nog använt de joggingskor jag använder på gymmet utomhus så de var riktigt skitiga. Försökte göra rent dem i duschen men meshen blev såklart dyngsur. Inga skor att använda, alla var skitiga.

Så jag fick tänka om och då kom jag på att jag kunde cykla bort till elljusspåret i Ryd. Det var nu mörkt ute och i Vallaskogen där jag annars springer finns ingen belysning, så Ryd var mitt enda alternativ. Tog 10 min att ta sig dit. Ställde min cykel bland en hel drös av andra cyklar och det stod löpare och stretchade mot träden. Kul med så mycket rörelse fastän det var kolmörkt ute. Många vill nog gärna hellre vara inne en sån här dag.

Började springa i ett ganska högt tempo. Det gick ovanligt lätt, kanske för att jag är van vid betydligt mer kuperad terräng. Det kommer en seg backe mot slutet av elljusspåret som jag alltid tyckt varit lite jobbig, men idag undrade jag nästan vart backen hade tagit vägen. Det är kul hur definitionen av "jobbigt" ändrar sig.

Det kändes som att skogen slöt om mig där i mörkret, för även om det var upplyst var det ändå lite svårt att se då och då. Jag älskade varje steg jag tog. Jag kände mig som en missil!

Jag sprang i mina Inov-8 x-talon 212 och de var som gjorda för det här. De kändes lätta och hade bra grepp. Kunde glatt plaska mig igenom lerhögarna som kom i min väg. Känns skönt att kunna ha ett par vanliga skor att springa med, utan hög sula och som inte tvingar mig till hälisättning. Jag är helt kär i de här skorna.

Väl framme vid cykeln igen stoppade jag klockan som visade 15:28 min, bara ca 30 sek långsammare än min bästa tid på 2,5:an. Jag sprang samma spår på Rydssprånget förra året på strax under 15 min. Då ungefär 10 kg lättare. Jag vågar inte drömma om hur snabb jag skulle kunna bli om jag bara gick ner de där kilona.

Jag hoppade på cykeln och cyklade hem. Överlycklig. :)




Överlycklig över att jag fortfarande har lite jävlar anamma trots att min löparkarriär totalt sett var bättre förra året. Överlycklig för att jag kände mig stark och snabb och att jag inte kände mig helt utmattad efteråt trots den höga pulsen.

Löpning, terräng
Sträcka: 2,4 km
Tid: 15:28
Medelpuls: 195 (91% av max)
Maxpuls: 206 (96% av max)

För mig är det här bra siffror, kanske inte den höga pulsen men tiden är jag väldigt nöjd med.

Det känns som en god idé att korta distanserna för att få tillbaka motivationen. Det är inte ofta jag får känslan jag hade efter den här rundan. Känslan av att känna mig stark när jag springer. För jag hinner oftast krokna innan jag ger mig. Att känna mig helt utmattad efter varje pass ger oftast ingen vidare motivation, utan verkar snarare nedbrytande. Det är bara mitt envisa pannben som gör att jag fortsätter att springa på det viset.

Så för motivationens skull ska jag springa 1-2 x 2,5 och 1 x 5 km i skogen nu ett tag. 5:an i Rydsskogen håller mig kär, jag har inte sprungit den många gånger i år men förra året sprang jag den regelbundet. Mitt rekord där ligger på 31:49 min och så snabbt sprang jag i somras under Rydssprånget.

Just ja! LOK-milen måste jag springa innan snön kommer. Den går i samma skog som XC-Race hölls, dvs i Vidingsjö.

---

När jag kom in hade Fredrik planerat att ta en springrunda. Kaxig som jag var ville jag hänga på. Så det blev 4,5 km i mitt tempo. Det gick lätt de första 2,5 km men sen började fötterna göra lite ont. Sprang ju med x-talonsen som har dobbar på asfalt vilket kanske inte var det smartaste. De hör hemma i skogen. Vi gick hem den resterande biten. Jag svor en del på vägen. Löpning i stadsmiljö är verkligen inte inspirerande för mig. Ibland kan det vara det, men det är i skogen jag vill vara mest :)



När vi kom in lagade vi middag och efter middagen lade jag mig på mattan och körde 30 min core. Är hemskt dålig på att träna bålstyrkan nuförtiden, men jag behöver det. För jag får lätt ont i ländryggen.

Så utmaningen går ganska bra, jag har gjort av med ca 950 kcal idag. I helgen blev det inte lika mycket träning. Ingenting i lördags och ungefär 500 kcal i söndags. Men det gör inget, för jag undvek inte träningen av lathet. Jag kände kroppens signaler att den ville vila. Så jag kommer fortsätta köra på mycket på vardagarna och ha helt träningsfria helger, utan dåligt samvete.