Ingen barfotasko-samling utan ett par Merrell pace glove. Nu ska vi bara se vad jag tycker om dem :-)
torsdag 9 juni 2011
Mymlan-approved!
Ingen barfotasko-samling utan ett par Merrell pace glove. Nu ska vi bara se vad jag tycker om dem :-)
söndag 5 juni 2011
Vila
Sprang i skogen idag. Det gick tungt. Dessutom gjorde benhinnorna ont :( Så nu tänker jag vila från löpningen tills på torsdag.
lördag 4 juni 2011
torsdag 2 juni 2011
Snabb stege med Akele
Ikväll ett par timmar efter att vi kommit hem från LOK-milen cyklade vi bort till Folkungavallen och intervallträningen med Akele. Stege stod på schemat idag. Men först körde vi löpskolning barfota på fotbollsplanen. Kul initiativ från Jonas! :)
Jag tog sen en kortare variant av stegen och krämade på istället. Hade inga höga förväntningar på intervallerna idag då jag sprungit en mil i terräng tidigare under dagen. Men det gick snabbare än förväntat! Jag tog verkligen ut mig och det syns nog på kilometertiderna. Grymt snabba!
Såhär såg min stege ut:
Efter passet varvade jag ner med några varv runt fotbollsplanen och sen körde vi lite core med olika varationer av plankan. Omvänd planka funkade inte alls, fick kramp i vaderna direkt.
Jag springer numer 5 km i sträck på samma kilometertider jag sprang intervaller på i vintras så nu kan jag ta i lite mer och springa snabbare. Känns bra! Torsdagsintervallerna har hjälpt mig massor. Tänk.. en dag kanske jag springer milen i 4-tempo.
Sprang hela passet barfota vilket funkade fint. Känns som att fotsulorna vant sig ganska bra och blir inte slitna av att springa på bana. Nu har jag dock fina små blåsor på undersidan av fötterna. Det är resultatet av totalt 7 km barfotalöpning idag.
Kul att läsa era svar ang. musik under löpningen! :) Det verkar som att de flesta upplever att det är bättre utan musik. Jag själv lyssnar sällan på musik om jag springer i skogen. Naturen är tillräckligt inspirerande och varierande. Men om jag springer på asfalt i stadsmiljö lyssnar jag alltid på musik, jag står inte ut annars.
Imorrn har jag bokat ett core-pass på lunchen! Kan behövas.
Jag tog sen en kortare variant av stegen och krämade på istället. Hade inga höga förväntningar på intervallerna idag då jag sprungit en mil i terräng tidigare under dagen. Men det gick snabbare än förväntat! Jag tog verkligen ut mig och det syns nog på kilometertiderna. Grymt snabba!
Såhär såg min stege ut:
210 m: 00:57 min (4:31 min/km)Totalt 2,27 km på 10:18 min (4:32 min/km).
1 min vila
410 m: 1:51 min (4:31 min/km)
1 min vila
600 m: 2:53 min (4:48 min/km)
1:31 min vila
410 m: 1:52 min (4:33 min/km)
1:20 min vila
210 m: 55 sek (4:22 min/km)
44 sek vila
220 m: 53 sek (4:01 min/km)
Efter passet varvade jag ner med några varv runt fotbollsplanen och sen körde vi lite core med olika varationer av plankan. Omvänd planka funkade inte alls, fick kramp i vaderna direkt.
Jag springer numer 5 km i sträck på samma kilometertider jag sprang intervaller på i vintras så nu kan jag ta i lite mer och springa snabbare. Känns bra! Torsdagsintervallerna har hjälpt mig massor. Tänk.. en dag kanske jag springer milen i 4-tempo.
Sprang hela passet barfota vilket funkade fint. Känns som att fotsulorna vant sig ganska bra och blir inte slitna av att springa på bana. Nu har jag dock fina små blåsor på undersidan av fötterna. Det är resultatet av totalt 7 km barfotalöpning idag.
Kul att läsa era svar ang. musik under löpningen! :) Det verkar som att de flesta upplever att det är bättre utan musik. Jag själv lyssnar sällan på musik om jag springer i skogen. Naturen är tillräckligt inspirerande och varierande. Men om jag springer på asfalt i stadsmiljö lyssnar jag alltid på musik, jag står inte ut annars.
Imorrn har jag bokat ett core-pass på lunchen! Kan behövas.
LOK-milen
Borta vid Vidingsjö motionscentrum finns tre olika motionsspår; 2,5, 5 och 10 km. Den sistnämnda kallas för LOK-milen. Denna fantastiska mil!
Klicka på kollaget för större format.
Klicka på kollaget för större format.
onsdag 1 juni 2011
Vansbro halvmarathon i juli?
Märks det att jag inte direkt har fullt upp på praktiken idag? ;)
Jag surfar runt på sidor som into the wild vars bloggare är riktiga terräng-junkies. Väldigt inspirerande läsning om bland annat Sydkustloppet i våras. Och ser ni vad han har för skor på sig? ;) Sidan bjuder på riktigt inspirerande löparhistorier med snygga bilder. Synd att inläggen inte duggar särskilt tätt just nu..
Projekt barfota-Martin tipsade mig om Vansbro halv- och helmarathon för ett par veckor sedan. Blev helt fast direkt. Har ni sett sån fantastisk miljö? Jag vill springa! Men så började hjärnspökena.. "Men Dessi, du har bara en månad på dig att träna upp dig inför en halvmara", "Men du har ju sagt att långlopp inte är något för dig?" och "Är det inte lite långt att åka?". No way! Inte när det är såhär vackert. Är helt tagen.
Saxat från hemsidan:
Av bilderna att döma ser det inget annat än fantastiskt ut. Jag väljer sånt före vilket asfaltslopp som helst alla dagar i veckan. Göteborg var tämligen oinspirerande och monotont att springa runt i. Terräng tycker jag är jobbigare än asfalt men variationen av underlaget gör det mycket enklare mentalt och samtidigt mycket roligare!
Det enda kruxet är att Fredrik inte påbörjat sin semester när loppet går av stapeln och inte kan ta ledigt.. Om någon är sugen på att springa är det bara att hojta! :)
Bilder från www.vansbromarathon.se
Jag surfar runt på sidor som into the wild vars bloggare är riktiga terräng-junkies. Väldigt inspirerande läsning om bland annat Sydkustloppet i våras. Och ser ni vad han har för skor på sig? ;) Sidan bjuder på riktigt inspirerande löparhistorier med snygga bilder. Synd att inläggen inte duggar särskilt tätt just nu..
Projekt barfota-Martin tipsade mig om Vansbro halv- och helmarathon för ett par veckor sedan. Blev helt fast direkt. Har ni sett sån fantastisk miljö? Jag vill springa! Men så började hjärnspökena.. "Men Dessi, du har bara en månad på dig att träna upp dig inför en halvmara", "Men du har ju sagt att långlopp inte är något för dig?" och "Är det inte lite långt att åka?". No way! Inte när det är såhär vackert. Är helt tagen.
Saxat från hemsidan:
"Längtar du efter riktig terränglöpning?
Då är Vansbro Marathon utmaningen för dig, terränglöpning med marathonlängd (+42 km). Tävlingsdag är onsdag 6 juli i simmarveckan (v.27).
Vi springer efter vackra Västerdalsälven, Inlandsbanan, genom fäbodar, över broar, på spångar och över natursköna rullstensåsar. Underlaget är mycket varierande med stigar, vandringsled, spångar, skogs- och grusvägar och slutligen max 1 % asfalt.
Vansbro Marathon är inget varvlopp utan en enda lång slinga med ny terräng att avverka hela tiden. För de som inte vill springa ett helt marathon så finns även Vansbro Halvmarathon med start mitt på banan vid Nya Årbergsvägen (lat. 60.43627° long. 14.27458° kl. 15.30)
Vansbro med omnejd bjuder på vacker natur med inslag av historia skapad av flottare, rallare och skogsmän. Spring i nuet, ta del av historien och bana väg för framtiden!"
Av bilderna att döma ser det inget annat än fantastiskt ut. Jag väljer sånt före vilket asfaltslopp som helst alla dagar i veckan. Göteborg var tämligen oinspirerande och monotont att springa runt i. Terräng tycker jag är jobbigare än asfalt men variationen av underlaget gör det mycket enklare mentalt och samtidigt mycket roligare!
Det enda kruxet är att Fredrik inte påbörjat sin semester när loppet går av stapeln och inte kan ta ledigt.. Om någon är sugen på att springa är det bara att hojta! :)
Bilder från www.vansbromarathon.se
Springa med eller utan musik?
Under de senaste tre loppen har jag slopat hörlurarna för att istället fokusera på upplevelsen.
Det har känts sådär kan jag väl erkänna.. Göteborgsvarvet var riktigt segt, men å andra sidan är det svårt att komponera en låtlista som ska hålla i nästan tre timmar...
Jag hade tänkt springa med musik på Blodomloppet men jag råkade slarva bort hörlurarna en stund innan start. Att ge järnet i 5 km utan musik.. hur jobbigt kan det va? Det jobbigaste är att höra sitt eget flåsande, det blir mentalt jobbigare om jag hör hur kroppen får kämpa. Lyssnar jag på en riktigt bra låt kan jag bli väldigt lycklig när jag är ute och springer. Hela upplevelsen förstärks.
Däremot vill jag inte bli totalt avskärmad av allt runt omkring mig, och väljer sällan att springa med sk. in-ear hörlurar. Alltså sådana små hörlurar som sluter tätt i örat. De hörlurar som följer med iPod funkar bra för mig.
![](http://mobilephonesheaven.files.wordpress.com/2008/07/ipod-earphones-prod.jpg?w=400&h=400")
Hur är det för er andra? Med eller utan musik?
Det har känts sådär kan jag väl erkänna.. Göteborgsvarvet var riktigt segt, men å andra sidan är det svårt att komponera en låtlista som ska hålla i nästan tre timmar...
Jag hade tänkt springa med musik på Blodomloppet men jag råkade slarva bort hörlurarna en stund innan start. Att ge järnet i 5 km utan musik.. hur jobbigt kan det va? Det jobbigaste är att höra sitt eget flåsande, det blir mentalt jobbigare om jag hör hur kroppen får kämpa. Lyssnar jag på en riktigt bra låt kan jag bli väldigt lycklig när jag är ute och springer. Hela upplevelsen förstärks.
Däremot vill jag inte bli totalt avskärmad av allt runt omkring mig, och väljer sällan att springa med sk. in-ear hörlurar. Alltså sådana små hörlurar som sluter tätt i örat. De hörlurar som följer med iPod funkar bra för mig.
Hur är det för er andra? Med eller utan musik?
tisdag 31 maj 2011
Rydssprånget 2011 - en varm historia
Som jag nämnt tidigare har det varit bastuvarmt i Linköping idag. Vädret har verkligen tagit en helvändning från ena dagen till den andra.
När vi kom till Ryds motionscentrum bytte jag om i damernas omklädningsrum och mötte upp mamma. Strax därefter kom Ivana med sina nya fina rosa löparskor. Vi satt och väntade på uppvärmningen men pga tekniska problem med musiken fick vi värma upp på egen hand. Vi tog ett varv runt på den intilliggande fotbollsplanen. Barnen som skulle springa 2,5 km startade först och vi startade 5 min senare. Jag och mamma sprang på i ett ganska högt tempo och första kilometern gick på 6:05 min. Andra kilometern gick på 6:17 och tredje 6:19 min. Vid den fjärde kilometern kom alla backar och här gick det segt. Jag drog i backarna och kände mig mycket starkare än förra året då jag fick gå i den värsta backen.
I slutet drog mamma ifrån lite och sprang i mål före mig. Jag hade ingen energi kvar för att lägga in en spurt. Min puls kom upp i 211 slag i sluthampen (min maxpuls är 215). I mål kom jag på 30:27 min vilket är personbästa på 5 km terräng med nästan 1,5 minut.
Det var riktigt tufft att springa i den här värmen och jag kände mig väldigt tung. Medelpulsen låg på 198 slag/min vilket är samma som på Blodomloppet i torsdags. Det som förhöjde upplevelsen var att jag faktiskt sprang med min mamma.
Annars var det betydligt färre som sprang i år, och det märktes att budgeten inte varit riktigt lika hög. Det fanns ingen förtäring efteråt, ingen medalj eller deplom som tidigare år.
Ivana sprang i mål på ca 25 min och Fredrik på 20:47 min i sina trail gloves. Skitbra tider med tanke på värmen.
Tre personbästa på två veckor får man väl ändå vara nöjd med? :)
Pluspoäng att jag inte kände av benhinnorna medan jag sprang. Efteråt ömmade de vid tryck men inte mer än innan loppet. Är övertygad om att det har med val av skor att göra, får betydligt mindre besvär med FiveFingers.
Fredrik, Ivana och mamma innan start.
Mamma lägger in en spurt!
Jag, mamma och Ivana en stund efter målgång
Snygga skor! :)
När vi kom till Ryds motionscentrum bytte jag om i damernas omklädningsrum och mötte upp mamma. Strax därefter kom Ivana med sina nya fina rosa löparskor. Vi satt och väntade på uppvärmningen men pga tekniska problem med musiken fick vi värma upp på egen hand. Vi tog ett varv runt på den intilliggande fotbollsplanen. Barnen som skulle springa 2,5 km startade först och vi startade 5 min senare. Jag och mamma sprang på i ett ganska högt tempo och första kilometern gick på 6:05 min. Andra kilometern gick på 6:17 och tredje 6:19 min. Vid den fjärde kilometern kom alla backar och här gick det segt. Jag drog i backarna och kände mig mycket starkare än förra året då jag fick gå i den värsta backen.
I slutet drog mamma ifrån lite och sprang i mål före mig. Jag hade ingen energi kvar för att lägga in en spurt. Min puls kom upp i 211 slag i sluthampen (min maxpuls är 215). I mål kom jag på 30:27 min vilket är personbästa på 5 km terräng med nästan 1,5 minut.
Det var riktigt tufft att springa i den här värmen och jag kände mig väldigt tung. Medelpulsen låg på 198 slag/min vilket är samma som på Blodomloppet i torsdags. Det som förhöjde upplevelsen var att jag faktiskt sprang med min mamma.
Annars var det betydligt färre som sprang i år, och det märktes att budgeten inte varit riktigt lika hög. Det fanns ingen förtäring efteråt, ingen medalj eller deplom som tidigare år.
Ivana sprang i mål på ca 25 min och Fredrik på 20:47 min i sina trail gloves. Skitbra tider med tanke på värmen.
Tre personbästa på två veckor får man väl ändå vara nöjd med? :)
Pluspoäng att jag inte kände av benhinnorna medan jag sprang. Efteråt ömmade de vid tryck men inte mer än innan loppet. Är övertygad om att det har med val av skor att göra, får betydligt mindre besvär med FiveFingers.
Fredrik, Ivana och mamma innan start.
Mamma lägger in en spurt!
Jag, mamma och Ivana en stund efter målgång
Snygga skor! :)
Rydssprånget ikväll!
Ikväll är det dags för Rydssprånget. Det blir mitt tredje.
Min mamma som aldrig tidigare sprungit ett lopp ska vara med och det ser jag verkligen fram emot! Mamma brukar springa i samma spår som loppet går i, men då jag är kvällsmänniska och mamma morgonmänniska springer vi ihop alldeles för sällan.
Mitt pers på 5 km terräng är 31 min och det tog jag på förra årets upplaga av Rydssprånget. Idag siktar jag inte på en snabbare tid eftersom jag tänkt springa ihop med mamma. Men vi får se, mamma kanske har blivit snabb som en raket på senare dar? :)
Vädret är strålande och egentligen lite för varmt. Just nu är det 27 grader i skuggan och det väntas bli 25 grader ikväll.
Rapport kommer ikväll!
Min mamma som aldrig tidigare sprungit ett lopp ska vara med och det ser jag verkligen fram emot! Mamma brukar springa i samma spår som loppet går i, men då jag är kvällsmänniska och mamma morgonmänniska springer vi ihop alldeles för sällan.
Mitt pers på 5 km terräng är 31 min och det tog jag på förra årets upplaga av Rydssprånget. Idag siktar jag inte på en snabbare tid eftersom jag tänkt springa ihop med mamma. Men vi får se, mamma kanske har blivit snabb som en raket på senare dar? :)
Vädret är strålande och egentligen lite för varmt. Just nu är det 27 grader i skuggan och det väntas bli 25 grader ikväll.
Rapport kommer ikväll!
lördag 28 maj 2011
Snabbdistans med backintervaller
Efter Sthlm Marathon-sändningen på TV blev jag peppad på löpning. Jag ville känna lite hur de nya gula kändes på ett vanligt träningspass så det fick bli dem idag.
Gav mig ut och visste inte riktigt hur passet skulle bli. Jag lät kroppen bestämma och den satte av i en väldans fart. Jag sprang en bit i skogen och där blev det lite tufft. Jag var nära backen jag kört backintervaller i en gång förut och kryddade till passet lite genom att köra tre omgångar i den. Den är brant och 180 m lång. Sprang i kanske 90% av min kapacitet uppför den tre gånger. Joggade långsamt nedför.
Sen sprang jag hem och gick några varv på gården för att kyla ner mig lite innan jag smet upp till lägenheten. Ett skönt, snabbt pass fast jag kände av benhinnorna lite grann. Morr! Kan det inte bara försvinna?!
Passet slutade med 5,33 km på 32:52 min och en medelpuls på 181 slag (84% av max).
Pimpade löparskor och nya löparstrumpor från GoCoCo
Vem blir inte peppad av detta?! :)
Jag gillar skorna! Framför allt gillar jag känslan de bär med sig. Det är liksom meningen att det ska gå snabbt i dem. Jag blir peppad av den knalliga färgen och budskapet på sulan under hälen. De har ett bra grepp tack vare mönstringen på sulan.
Det enda jag kan klaga på är att jag blir varm om fötterna efter en stunds intensiv löpning vilket jag sällan upplever med FiveFingers, och att sulan gärna hade kunnat vara lite tunnare och lite styvare för ännu bättre känsla.
Birthdayshoes.com har gjort en väldigt bra review av den här skon på följande länk:
http://birthdayshoes.com/saucony-grid-type-a4-racing-flat-review
Gav mig ut och visste inte riktigt hur passet skulle bli. Jag lät kroppen bestämma och den satte av i en väldans fart. Jag sprang en bit i skogen och där blev det lite tufft. Jag var nära backen jag kört backintervaller i en gång förut och kryddade till passet lite genom att köra tre omgångar i den. Den är brant och 180 m lång. Sprang i kanske 90% av min kapacitet uppför den tre gånger. Joggade långsamt nedför.
Sen sprang jag hem och gick några varv på gården för att kyla ner mig lite innan jag smet upp till lägenheten. Ett skönt, snabbt pass fast jag kände av benhinnorna lite grann. Morr! Kan det inte bara försvinna?!
Passet slutade med 5,33 km på 32:52 min och en medelpuls på 181 slag (84% av max).
Pimpade löparskor och nya löparstrumpor från GoCoCo
Vem blir inte peppad av detta?! :)
Jag gillar skorna! Framför allt gillar jag känslan de bär med sig. Det är liksom meningen att det ska gå snabbt i dem. Jag blir peppad av den knalliga färgen och budskapet på sulan under hälen. De har ett bra grepp tack vare mönstringen på sulan.
Det enda jag kan klaga på är att jag blir varm om fötterna efter en stunds intensiv löpning vilket jag sällan upplever med FiveFingers, och att sulan gärna hade kunnat vara lite tunnare och lite styvare för ännu bättre känsla.
Birthdayshoes.com har gjort en väldigt bra review av den här skon på följande länk:
http://birthdayshoes.com/saucony-grid-type-a4-racing-flat-review
Om att springa långt eller snabbt
Jag har funderat vidare på lite saker jag och Coyntha pratade om efter loppet. Hur allt måste stämma för att man ska kunna springa bra på en halvmara eller en mara.
Hon trodde verkligen att jag skulle kunna springa snabbare än 2:43 h och det tror jag med, OM jag hade varit piggare i benen och tyckt att det var kul. Det är lätt att deppa ihop under ett lopp om man ser att det inte går så fort som man tänkt. Hela första halvan gick i strax över 7 min tempo och det var egentligen enligt planen men jag märkte ju att det inte skulle kunna gå snabbare än det under andra halvan. Målet på 2:20-2:25 h var alltså utom räckhåll. Det fick mig förmodligen att tappa stinget plus att det blev tufft för fötter och fotleder efter 12 km.
Jag har tränat alldeles för få långlopp för att klara en halvmara på ett bra sätt. Det räcker inte med att springa två långpass på ca 12 km för att klara en halvmara. Minst 15 km måste man ha i benen och känna att man klarar det utan problem. Det gör tyvärr inte jag i dagsläget. Iallafall inte i FiveFingers. Det tar tid att vänja fötterna vid långa distanser på så hårda underlag som asfalt. Ett av årets mål var däremot att faktiskt springa Göteborgsvarvet i FiveFingers och det är inget jag ångrar i efterhand. Mitt snittempo under Varvet blev 7:46 min/km (inkl. gångpauser) och det är ungefär samma tempo jag sprang mina långpass på i vintras. De långpassen låg på 8-10 km. För en vecka sedan sprang jag över det dubbla i samma tempo. Jag borde vara nöjd.
Men jag klarade ju inte mitt mål och klarar man inte sitt mål får man gå på the next best thing: Att ha kul. Det hade inte jag. :(
Såhär såg mina kilometertider ut under Göteborgsvarvet:
Man kan se att jag fick en dipp efter kilometer 12 och det var där jag tog av mig tåskorna och sprang barfota. Sen gick det knackligt hela vägen.
Långt eller snabbt?
För att springa en halvmara på ett bra sätt bör man som sagt behärska 15 km. Det gör inte jag. Jag sprang aldrig mer än 13 km på mina långlopp, det kom mig aldrig för. Kanske för att det är tråkigt..
Alla vill inte bli långlöpare och alla vill inte springa snabbt. Här är till exempel jag och Coyntha olika. Hon gillar att springa långt, hon vill bli ultralöpare och sprang 6 timmar i sträck i Karlstad i våras och har sprungit flera marathonlopp. Däremot gillar hon inte att springa kort och snabbt. Hon springer aldrig 5 km lopp (med undantag för i torsdags) medan 5 km är min favoritdistans. Jag gillar när det går undan! Och jag gillar förmodligen att jag kan hantera 5 km utan att få ont, utan att tänka "Är det inte över snart?!". Det får gärna vara tufft konditionsmässigt, för det känner jag att jag kan hantera bättre än smärta i ben eller fötter.
Under Blodomloppet sprang jag för kung och fosterland, och jag har sällan haft så kul! Jag märker att jag utvecklas i snabbhet och det glädjer mig. Kanske att jag senare i livet vill satsa på att springa långt, när jag blir gammal och inte kan springa snabbt längre.
Kanske något flummigt inlägg men kände att jag behövde reflektera lite över vilken typ av löpare jag egentligen är, och vilken jag vill bli..
Hur känner ni angående detta? Springer ni helst långt eller snabbt? Har ni någon favoritdistans?
Hon trodde verkligen att jag skulle kunna springa snabbare än 2:43 h och det tror jag med, OM jag hade varit piggare i benen och tyckt att det var kul. Det är lätt att deppa ihop under ett lopp om man ser att det inte går så fort som man tänkt. Hela första halvan gick i strax över 7 min tempo och det var egentligen enligt planen men jag märkte ju att det inte skulle kunna gå snabbare än det under andra halvan. Målet på 2:20-2:25 h var alltså utom räckhåll. Det fick mig förmodligen att tappa stinget plus att det blev tufft för fötter och fotleder efter 12 km.
Jag har tränat alldeles för få långlopp för att klara en halvmara på ett bra sätt. Det räcker inte med att springa två långpass på ca 12 km för att klara en halvmara. Minst 15 km måste man ha i benen och känna att man klarar det utan problem. Det gör tyvärr inte jag i dagsläget. Iallafall inte i FiveFingers. Det tar tid att vänja fötterna vid långa distanser på så hårda underlag som asfalt. Ett av årets mål var däremot att faktiskt springa Göteborgsvarvet i FiveFingers och det är inget jag ångrar i efterhand. Mitt snittempo under Varvet blev 7:46 min/km (inkl. gångpauser) och det är ungefär samma tempo jag sprang mina långpass på i vintras. De långpassen låg på 8-10 km. För en vecka sedan sprang jag över det dubbla i samma tempo. Jag borde vara nöjd.
Men jag klarade ju inte mitt mål och klarar man inte sitt mål får man gå på the next best thing: Att ha kul. Det hade inte jag. :(
Såhär såg mina kilometertider ut under Göteborgsvarvet:
- 00:07:01 1 km 07:01 min/km 8,55 km/h
- 00:07:09 1 km 07:09 min/km 8,39 km/h
- 00:06:56 1 km 06:56 min/km 8,65 km/h
- 00:06:42 1 km 06:42 min/km 8,96 km/h
- 00:07:18 1 km 07:18 min/km 8,22 km/h
- 00:07:16 1 km 07:16 min/km 8,26 km/h
- 00:07:01 1 km 07:01 min/km 8,55 km/h
- 00:07:07 1 km 07:07 min/km 8,43 km/h
- 00:07:30 1 km 07:30 min/km 8 km/h
- 00:07:43 1 km 07:43 min/km 7,78 km/h
- 00:07:40 1 km 07:40 min/km 7,83 km/h
- 00:07:22 1 km 07:22 min/km 8,14 km/h
- 00:08:00 1 km 08:00 min/km 7,5 km/h
- 00:07:37 1 km 07:37 min/km 7,88 km/h
- 00:09:09 1 km 09:09 min/km 6,56 km/h
- 00:07:16 1 km 07:16 min/km 8,26 km/h
- 00:07:33 1 km 07:33 min/km 7,95 km/h
- 00:11:08 1 km 11:08 min/km 5,39 km/h
- 00:07:50 1 km 07:50 min/km 7,66 km/h
- 00:08:41 1 km 08:41 min/km 6,91 km/h
- 00:07:36 1 km 07:36 min/km 7,89 km/h
- 00:01:44 0,29 km 05:59 min/km 10,04 km/h
Man kan se att jag fick en dipp efter kilometer 12 och det var där jag tog av mig tåskorna och sprang barfota. Sen gick det knackligt hela vägen.
Långt eller snabbt?
För att springa en halvmara på ett bra sätt bör man som sagt behärska 15 km. Det gör inte jag. Jag sprang aldrig mer än 13 km på mina långlopp, det kom mig aldrig för. Kanske för att det är tråkigt..
Alla vill inte bli långlöpare och alla vill inte springa snabbt. Här är till exempel jag och Coyntha olika. Hon gillar att springa långt, hon vill bli ultralöpare och sprang 6 timmar i sträck i Karlstad i våras och har sprungit flera marathonlopp. Däremot gillar hon inte att springa kort och snabbt. Hon springer aldrig 5 km lopp (med undantag för i torsdags) medan 5 km är min favoritdistans. Jag gillar när det går undan! Och jag gillar förmodligen att jag kan hantera 5 km utan att få ont, utan att tänka "Är det inte över snart?!". Det får gärna vara tufft konditionsmässigt, för det känner jag att jag kan hantera bättre än smärta i ben eller fötter.
Under Blodomloppet sprang jag för kung och fosterland, och jag har sällan haft så kul! Jag märker att jag utvecklas i snabbhet och det glädjer mig. Kanske att jag senare i livet vill satsa på att springa långt, när jag blir gammal och inte kan springa snabbt längre.
Kanske något flummigt inlägg men kände att jag behövde reflektera lite över vilken typ av löpare jag egentligen är, och vilken jag vill bli..
Hur känner ni angående detta? Springer ni helst långt eller snabbt? Har ni någon favoritdistans?
Tack!!
Jag har läst era kommentarer som trillat in på inläggen om Blodomloppet och jag är så rörd! Nästan så det kom en liten tår. Tusen tusen tack alla ni som skriver och hejjar på mig. Det betyder massor!
fredag 27 maj 2011
27:26!
Resultaten har kommit upp på racetimer. Så nu lyder mitt nya personbästa på halvmilen på 27:26 min!
torsdag 26 maj 2011
Ett Blodomlopp att minnas!
Blodomloppet i Linköping är det största Blodomloppet i Sverige. I år var ca 11.000 anmälda.
Jag bytte om till löparmundering på jobbet och traskade bort till Folkungavallen för att anmäla mig. 220 kr fattigare fick jag min nummerlapp och mötte upp Fredrik som skulle vara flaggvakt och visa vägen för alla löpare och gångare för 5 km strax innan mål.
Jag mötte upp Coyntha som gått med på att vara min hare på kvällens lopp. Hon ska springa Stockholm Marathon på lördag och sprang bara 5 km idag. 5 km är min favoritdistans då man riktigt får kräma på. Jag gillar att springa snabbt och kort istället för långt och långsamt. Jag är alltid förväntansfull inför 5 km-lopp medan jag mest känner mig likgiltig inför 10 km eller längre. 10 km är en riktig plåga eftersom man springer med hög puls så länge så jag undviker gärna de loppen. Men jag tänker ändå springa Midnattsloppet och kanske Tjejmilen i höst.
Enligt mitt startnummer skulle jag starta kl 19:20 men Coyntha tyckte vi skulle starta i en tidigare (och snabbare) grupp, så vi ställde oss i den grupp som startade kl 19:00 istället. Vi hamnade näst längst fram och vi kom iväg i snabb fart från början. Sprang bredvid Coyntha den första biten och hamnade sedan strax bakom. Det var en seg och skitjobbig uppförsbacke i början och jag kände hur jag började flåsa. Sen kom det ett par till backar och jag tyckte att Blodomloppets hemsida ljugit när det stod att 5 km skulle vara flack. Jag sprang förvisso samma bana på Blodomloppet 2009 men mindes inte alls hur banan var.
Coyntha drog iväg lite i nedförsbackarna men jag såg henne hela tiden. Jag ville inte tappa bort henne för då hade jag fått hitta någon ny att ta rygg på (som dessutom håller ett bra och jämnt tempo) och det tar energi.
Efter ungefär halva biten stod coach Jonas och ropade peppande ord till mig. Det hjälpte massor! När vi började närma oss Folkungavallen igen sprang jag förbi Fredrik som också ropade "Hejja Dessi! Du ser stark ut!".
Precis innan man kom in på Folkungavallen springer man uppför en brant gräsbacke och det var lite tufft att ha en sådant hinder ca 300 m innan mål, men det gick! Fick till en liten fartökning och sprang som om jag var jagad.
Jag lyckades med mitt mål - att springa in under 28 min.
Tiden enligt min Garmin blev 27:24 min och banan var kontrollmätt till 4.960 m men enligt Garmin blev det 4.950 m. Jag startade och stannade den lite sent. Vad den officiella tiden enligt Racetimer blir får vi se. Pulsen låg på 199 slag i snitt vilket är 92% av max.
Mina kilometertider:
1 km 05:24 min/km 11,11 km/h
1 km 05:39 min/km 10,62 km/h
1 km 05:38 min/km 10,65 km/h
1 km 05:21 min/km 11,21 km/h
0,97 km 05:31 min/km 10,88 km/h
Det var ett underbart lopp och en häftig upplevelse att kunna springa med, vad jag uppfattade som, riktiga löpare. Att för en gångs skull inte bli omsprungen av Agda 85 var stort! Nu sprang jag bland smärta tränade personer och sprang även om en del killar.
Nu siktar jag sub-25 på halvmilen!
Efter loppet drack jag fem muggar vatten och pratade löpning med Coyntha (vi kunde knappt sluta babbla!). Jag tackade henne för draghjälpen och jag kunde liksom inte sluta lé! :) Tack igen Coyntha! Joggade sen bort till Fredrik som precis skulle sluta flaggvakta och vi minglade med lite folk inne på området. Träffade bland annat Ivana som sprungit milen på en fin tid.
Det blev de nya gula!
Förväntansfull innan start
Coyntha & jag efter målgång. Nöjda båda två :)
Jag bytte om till löparmundering på jobbet och traskade bort till Folkungavallen för att anmäla mig. 220 kr fattigare fick jag min nummerlapp och mötte upp Fredrik som skulle vara flaggvakt och visa vägen för alla löpare och gångare för 5 km strax innan mål.
Jag mötte upp Coyntha som gått med på att vara min hare på kvällens lopp. Hon ska springa Stockholm Marathon på lördag och sprang bara 5 km idag. 5 km är min favoritdistans då man riktigt får kräma på. Jag gillar att springa snabbt och kort istället för långt och långsamt. Jag är alltid förväntansfull inför 5 km-lopp medan jag mest känner mig likgiltig inför 10 km eller längre. 10 km är en riktig plåga eftersom man springer med hög puls så länge så jag undviker gärna de loppen. Men jag tänker ändå springa Midnattsloppet och kanske Tjejmilen i höst.
Enligt mitt startnummer skulle jag starta kl 19:20 men Coyntha tyckte vi skulle starta i en tidigare (och snabbare) grupp, så vi ställde oss i den grupp som startade kl 19:00 istället. Vi hamnade näst längst fram och vi kom iväg i snabb fart från början. Sprang bredvid Coyntha den första biten och hamnade sedan strax bakom. Det var en seg och skitjobbig uppförsbacke i början och jag kände hur jag började flåsa. Sen kom det ett par till backar och jag tyckte att Blodomloppets hemsida ljugit när det stod att 5 km skulle vara flack. Jag sprang förvisso samma bana på Blodomloppet 2009 men mindes inte alls hur banan var.
Coyntha drog iväg lite i nedförsbackarna men jag såg henne hela tiden. Jag ville inte tappa bort henne för då hade jag fått hitta någon ny att ta rygg på (som dessutom håller ett bra och jämnt tempo) och det tar energi.
Efter ungefär halva biten stod coach Jonas och ropade peppande ord till mig. Det hjälpte massor! När vi började närma oss Folkungavallen igen sprang jag förbi Fredrik som också ropade "Hejja Dessi! Du ser stark ut!".
Precis innan man kom in på Folkungavallen springer man uppför en brant gräsbacke och det var lite tufft att ha en sådant hinder ca 300 m innan mål, men det gick! Fick till en liten fartökning och sprang som om jag var jagad.
Jag lyckades med mitt mål - att springa in under 28 min.
Tiden enligt min Garmin blev 27:24 min och banan var kontrollmätt till 4.960 m men enligt Garmin blev det 4.950 m. Jag startade och stannade den lite sent. Vad den officiella tiden enligt Racetimer blir får vi se. Pulsen låg på 199 slag i snitt vilket är 92% av max.
Mina kilometertider:
1 km 05:24 min/km 11,11 km/h
1 km 05:39 min/km 10,62 km/h
1 km 05:38 min/km 10,65 km/h
1 km 05:21 min/km 11,21 km/h
0,97 km 05:31 min/km 10,88 km/h
Det var ett underbart lopp och en häftig upplevelse att kunna springa med, vad jag uppfattade som, riktiga löpare. Att för en gångs skull inte bli omsprungen av Agda 85 var stort! Nu sprang jag bland smärta tränade personer och sprang även om en del killar.
Nu siktar jag sub-25 på halvmilen!
Efter loppet drack jag fem muggar vatten och pratade löpning med Coyntha (vi kunde knappt sluta babbla!). Jag tackade henne för draghjälpen och jag kunde liksom inte sluta lé! :) Tack igen Coyntha! Joggade sen bort till Fredrik som precis skulle sluta flaggvakta och vi minglade med lite folk inne på området. Träffade bland annat Ivana som sprungit milen på en fin tid.
Det blev de nya gula!
Förväntansfull innan start
Coyntha & jag efter målgång. Nöjda båda två :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)