Ett Blodomlopp att minnas!

Blodomloppet i Linköping är det största Blodomloppet i Sverige. I år var ca 11.000 anmälda.

Jag bytte om till löparmundering på jobbet och traskade bort till Folkungavallen för att anmäla mig. 220 kr fattigare fick jag min nummerlapp och mötte upp Fredrik som skulle vara flaggvakt och visa vägen för alla löpare och gångare för 5 km strax innan mål.

Jag mötte upp Coyntha som gått med på att vara min hare på kvällens lopp. Hon ska springa Stockholm Marathon på lördag och sprang bara 5 km idag. 5 km är min favoritdistans då man riktigt får kräma på. Jag gillar att springa snabbt och kort istället för långt och långsamt. Jag är alltid förväntansfull inför 5 km-lopp medan jag mest känner mig likgiltig inför 10 km eller längre. 10 km är en riktig plåga eftersom man springer med hög puls så länge så jag undviker gärna de loppen. Men jag tänker ändå springa Midnattsloppet och kanske Tjejmilen i höst.

Enligt mitt startnummer skulle jag starta kl 19:20 men Coyntha tyckte vi skulle starta i en tidigare (och snabbare) grupp, så vi ställde oss i den grupp som startade kl 19:00 istället. Vi hamnade näst längst fram och vi kom iväg i snabb fart från början. Sprang bredvid Coyntha den första biten och hamnade sedan strax bakom. Det var en seg och skitjobbig uppförsbacke i början och jag kände hur jag började flåsa. Sen kom det ett par till backar och jag tyckte att Blodomloppets hemsida ljugit när det stod att 5 km skulle vara flack. Jag sprang förvisso samma bana på Blodomloppet 2009 men mindes inte alls hur banan var.

Coyntha drog iväg lite i nedförsbackarna men jag såg henne hela tiden. Jag ville inte tappa bort henne för då hade jag fått hitta någon ny att ta rygg på (som dessutom håller ett bra och jämnt tempo) och det tar energi.

Efter ungefär halva biten stod coach Jonas och ropade peppande ord till mig. Det hjälpte massor! När vi började närma oss Folkungavallen igen sprang jag förbi Fredrik som också ropade "Hejja Dessi! Du ser stark ut!".

Precis innan man kom in på Folkungavallen springer man uppför en brant gräsbacke och det var lite tufft att ha en sådant hinder ca 300 m innan mål, men det gick! Fick till en liten fartökning och sprang som om jag var jagad.

Jag lyckades med mitt mål - att springa in under 28 min. 

Tiden enligt min Garmin blev 27:24 min och banan var kontrollmätt till 4.960 m men enligt Garmin blev det 4.950 m. Jag startade och stannade den lite sent. Vad den officiella tiden enligt Racetimer blir får vi se. Pulsen låg på 199 slag i snitt vilket är 92% av max.

Mina kilometertider:

1 km 05:24 min/km 11,11 km/h
1 km 05:39 min/km 10,62 km/h
1 km 05:38 min/km 10,65 km/h
1 km 05:21 min/km 11,21 km/h
0,97 km 05:31 min/km 10,88 km/h

Det var ett underbart lopp och en häftig upplevelse att kunna springa med, vad jag uppfattade som, riktiga löpare. Att för en gångs skull inte bli omsprungen av Agda 85 var stort! Nu sprang jag bland smärta tränade personer och sprang även om en del killar.

Nu siktar jag sub-25 på halvmilen!

Efter loppet drack jag fem muggar vatten och pratade löpning med Coyntha (vi kunde knappt sluta babbla!). Jag tackade henne för draghjälpen och jag kunde liksom inte sluta lé! :) Tack igen Coyntha! Joggade sen bort till Fredrik som precis skulle sluta flaggvakta och vi minglade med lite folk inne på området. Träffade bland annat Ivana som sprungit milen på en fin tid.


Det blev de nya gula!


Förväntansfull innan start


Coyntha & jag efter målgång. Nöjda båda två :)