Som en missil i elljusspåret

Med tanke på inläggets längd kan man ju tro att jag sprungit marathon, men dagens tur i skogen berörde mig. Det var ett viktigt pass för mig, för min självkänsla och för min löpglädje.

Jag skulle ha åkt till gymmet och kört styrka, men jag hade dumt nog använt de joggingskor jag använder på gymmet utomhus så de var riktigt skitiga. Försökte göra rent dem i duschen men meshen blev såklart dyngsur. Inga skor att använda, alla var skitiga.

Så jag fick tänka om och då kom jag på att jag kunde cykla bort till elljusspåret i Ryd. Det var nu mörkt ute och i Vallaskogen där jag annars springer finns ingen belysning, så Ryd var mitt enda alternativ. Tog 10 min att ta sig dit. Ställde min cykel bland en hel drös av andra cyklar och det stod löpare och stretchade mot träden. Kul med så mycket rörelse fastän det var kolmörkt ute. Många vill nog gärna hellre vara inne en sån här dag.

Började springa i ett ganska högt tempo. Det gick ovanligt lätt, kanske för att jag är van vid betydligt mer kuperad terräng. Det kommer en seg backe mot slutet av elljusspåret som jag alltid tyckt varit lite jobbig, men idag undrade jag nästan vart backen hade tagit vägen. Det är kul hur definitionen av "jobbigt" ändrar sig.

Det kändes som att skogen slöt om mig där i mörkret, för även om det var upplyst var det ändå lite svårt att se då och då. Jag älskade varje steg jag tog. Jag kände mig som en missil!

Jag sprang i mina Inov-8 x-talon 212 och de var som gjorda för det här. De kändes lätta och hade bra grepp. Kunde glatt plaska mig igenom lerhögarna som kom i min väg. Känns skönt att kunna ha ett par vanliga skor att springa med, utan hög sula och som inte tvingar mig till hälisättning. Jag är helt kär i de här skorna.

Väl framme vid cykeln igen stoppade jag klockan som visade 15:28 min, bara ca 30 sek långsammare än min bästa tid på 2,5:an. Jag sprang samma spår på Rydssprånget förra året på strax under 15 min. Då ungefär 10 kg lättare. Jag vågar inte drömma om hur snabb jag skulle kunna bli om jag bara gick ner de där kilona.

Jag hoppade på cykeln och cyklade hem. Överlycklig. :)




Överlycklig över att jag fortfarande har lite jävlar anamma trots att min löparkarriär totalt sett var bättre förra året. Överlycklig för att jag kände mig stark och snabb och att jag inte kände mig helt utmattad efteråt trots den höga pulsen.

Löpning, terräng
Sträcka: 2,4 km
Tid: 15:28
Medelpuls: 195 (91% av max)
Maxpuls: 206 (96% av max)

För mig är det här bra siffror, kanske inte den höga pulsen men tiden är jag väldigt nöjd med.

Det känns som en god idé att korta distanserna för att få tillbaka motivationen. Det är inte ofta jag får känslan jag hade efter den här rundan. Känslan av att känna mig stark när jag springer. För jag hinner oftast krokna innan jag ger mig. Att känna mig helt utmattad efter varje pass ger oftast ingen vidare motivation, utan verkar snarare nedbrytande. Det är bara mitt envisa pannben som gör att jag fortsätter att springa på det viset.

Så för motivationens skull ska jag springa 1-2 x 2,5 och 1 x 5 km i skogen nu ett tag. 5:an i Rydsskogen håller mig kär, jag har inte sprungit den många gånger i år men förra året sprang jag den regelbundet. Mitt rekord där ligger på 31:49 min och så snabbt sprang jag i somras under Rydssprånget.

Just ja! LOK-milen måste jag springa innan snön kommer. Den går i samma skog som XC-Race hölls, dvs i Vidingsjö.

---

När jag kom in hade Fredrik planerat att ta en springrunda. Kaxig som jag var ville jag hänga på. Så det blev 4,5 km i mitt tempo. Det gick lätt de första 2,5 km men sen började fötterna göra lite ont. Sprang ju med x-talonsen som har dobbar på asfalt vilket kanske inte var det smartaste. De hör hemma i skogen. Vi gick hem den resterande biten. Jag svor en del på vägen. Löpning i stadsmiljö är verkligen inte inspirerande för mig. Ibland kan det vara det, men det är i skogen jag vill vara mest :)



När vi kom in lagade vi middag och efter middagen lade jag mig på mattan och körde 30 min core. Är hemskt dålig på att träna bålstyrkan nuförtiden, men jag behöver det. För jag får lätt ont i ländryggen.

Så utmaningen går ganska bra, jag har gjort av med ca 950 kcal idag. I helgen blev det inte lika mycket träning. Ingenting i lördags och ungefär 500 kcal i söndags. Men det gör inget, för jag undvek inte träningen av lathet. Jag kände kroppens signaler att den ville vila. Så jag kommer fortsätta köra på mycket på vardagarna och ha helt träningsfria helger, utan dåligt samvete.

Träning v. 43

Vilken rekordvecka det varit!

Tid: 551 min
Antal pass: 13
Sträcka: 63,18 km

2 styrketäning
3 cykling
2 löpning
1 crosstrainer
5 promenader

Träning under oktober

Nu är oktober månad slut. Idag börjar november, månaden som ingen verkar gilla.

OKTOBER 2010

Tid: 1299 min
Antal pass: 35 st
Sträcka: 141,4 km

Oktober slutade som den näst bästa månaden träningsmässigt. Maj leder fortfarande med sina ca 1600 min. Ska jag lyckas slå det nu i november?

Tappat motivationen lite

Hej på er!

Styrkan gick bra i fredags, jag kunde höja vikterna på nästan varje maskin. Men jag körde efter "Nautilus-metoden", dvs ett set så tungt jag bara kan (8-12 reps). Jag har inte bestämt mig för annat upplägg för jag trivs rätt så bra med det. Hon som hjälpte mig tyckte att jag körde upp vikterna lite för snabbt så jag fick göra allt lite långsammare än vad jag är van vid. Vad det kändes! Och vad jag kved och tog i!



Så nu känner jag mig lite mer inne på styrkan än löpningen för tillfället. Känner av en dipp i motivationen. Jag hoppas den snart kommer tillbaka. Så länge kanske jag springer på bandet på gymmet bara för att inte tappa för mycket kondition. Mentalt känner det lättare att springa på bandet för jag vet att jag kan kliva av när jag vill.

I onsdags kom jag på den briljanta idén att förbränna 1000 kcal per dag i en hel vecka. Så jag började i torsdags och körde på i fredags. Igår, lördag, orkade jag inte lyfta en fena. Det var som att tröttheten från torsdagens och fredagens träning kom då i en smäll. För det blev några timmars träning de dagarna.

Idag har jag förbrukat 670 kcal genom en långpromenad. På den långpromenaden mötte jag en fjäderlätt tjej som tog fjäderlätta löparsteg och hennes hästsvans dansade i luften. Hon såg inte det minsta ansträngd ut. Funderade på om jag någonsin kommer bli den tjejen, som kan springa utan att svettas, pusta och stånka?

Sitter just nu och klurar på vad jag skulle kunna göra härnäst. Ett springpass lockar faktiskt på något konstigt vis, kanske mest för att det är det enklaste sättet för mig att nå mitt mål idag..

Jag var och styrketränade igår..

Körde hela kroppen så tungt jag orkade, 1 set precis som Actic tycker att man ska göra. Förr tyckte jag att det kändes knäppt, för man ska ju köra 8-12 reps x 3 set för att det ska ge något. Men jag har läst in mig lite på andra sidor och det finns en del därute som säger att man ska köra 1 set så tungt man bara orkar. Orkar jag 12 reps eller mer höjer jag vikten till nästa gång. Enkelt att hålla reda på.

Men, det konstiga är att jag inte har någon träningsvärk. Jag körde tungt för benen igår! Såg i mina anteckningar att jag inte tappat någon styrka alls i benen sedan i januari, men i armarna däremot. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag aldrig tränar dem.

På fredag ska jag dit igen för att göra om mitt träningsschema. Vill få mer fokus på ben och bål.

Invigning av Trek Flow

Det var lite lättare att få på sig dem idag än igår. Jag tejpade också hälen med silvertejp för att motverka skavet. Det verkade hjälpa. Iallafall till en början. Så länge jag sprang kände jag ingenting, men så fort jag började gå skavde det. Aja, det är egentligen ett mindre problem.

De kändes väldigt mjuka när fötterna blivit varma och trots kylan var jag hela tiden varm om fossingarna. Det blir inte riktigt lika skön känsla att springa som med Speed eftersom Trek Flow har en tjockare sula. Jag känner inte underlaget lika tydligt och mycket av tåkänslan försvinner. Men, de känns mer robusta och det är ju viktigt nu när vintern närmar sig. Jag sprang på ispölar och frusen mark utan att halka eller bli kall.

Northsport var förresten schyssta och skickade med ett par varsina tåstrumpor som plåster på såren för att vi fått vänta så länge på leveransen. De ska användas senare i år när termometern visar minus.



Om vi ska prata löpningen så kände jag från början att mina ben inte ville samarbeta idag. Vid nästan varenda pass känner jag hur framsida lår kämpar när jag springer. Jag får inget riktigt frånskjut eller driv i steget. Det är lite störigt att inte känna sig stark i spåret. Så därför packar jag gymväskan och drar till gymmet ikväll. Det ska bli liggande lårcurl och sittande benspark för hela slanten!

Trek Flow har kommit!

Kärlek vid första ögonkastet. Ingen tvekan om att de är riktigt snygga! :)



Däremot var de svåra att få på, upplevde dem som mycket trängre i tåpartiet än Speed. Sulan går upp bak på hälen och på vänster fot trycker den delen mot min hälsena. Det upptäckte jag efter ett jag haft på mig dem ett tag. Det gör ont som tusan så något måste jag göra åt det. Silvertejpen åker fram!

Första provningen:

Paket!

På Gurkans livs väntar ett litet paket på mig och min sambo. Vad kan det vara? :)

Fredrik sprang, jag satt i bilen..

Två timmar innan start tog han bussen till starten en mil bort. Själv satt jag kvar i bilen och surfade på mobilen. Fick sätta igång motorn en gång för att höja temperaturen i bilen. Det var kallt och det har regnat precis hela dagen.

Strax efter kl 12 gick jag till starten. Det var ca 1 km dit och det var bara uppför. Det tog alltså lite längre tid än det var tänkt och jag var skitorolig för att jag skulle ha missat Fredriks målgång. Mindes inte när starten skulle gå, var det 11:15 eller 11:30?










Det var fullt av folk i skogsmynningen och de snabba elitlöparna hade redan sprungit i mål. Jag stod i ca 5-10 min och väntade och där borta kom han! Jag fipplade med kameran men innan jag hade bestämt mig för att om jag skulle sekvens-fota eller filma var han i mål. 55:38 på 10,6 km tuff terräng. Hans Speed var genomblöta och leran stod upp till knäna.





Vi stannade och hade koll på prisutdelningen samt tittade när en farbror som sprungit samliga Höstmilen (40 st) kom i mål. Han fick många hejrop. Det var många från Linköpingsklubben IK Akele som hamnade i toppen. Kul!


40 st Höstmilen, inte illa!


Damtoppen. Cecilia Kleist från IK Akele (t v) vann med 42:35.

Det var mycket folk och de flesta verkar ha tyckt att det var ett tufft lopp, men alla hade leende på läpparna. Jag hade gärna sprungit. Men jag sparar på krutet till Jätten Bule-löpet om två veckor.

När vi sedan traskade bort mot bilen frågade två killar oss om de kunna få åka med oss till starten eftersom de glömt några bilnycklar. Självklart hjälper vi löpare i nöd :) Vi pratade om löpträning och FiveFingers. De var väldigt nyfikna på dem.

Höstväder

Fredrik ska springa i det här vädret. Det är strongt. Jag väntar i bilen så länge.

Published with Blogger-droid v1.6.0

Inställt!

Nä, idag har jag fortfarande ont i benhinnorna så jag kommer inte springa idag. Även om det bara är 5 km kommer jag säkert få ont under själva loppet och även efteråt. Jag känner mig själv. Benen behöver vila.

Men Fredrik ska springa milen så jag ska hejja på honom! :)

Banprofil, Höstmilen 5,2 km

Upp, upp, upp och sen ner.

Jag tar nog X-talonsen imorrn. Det kommer säkert vara kallt och blött. Jag gillar inte att vara kall och blöt om fötterna.

Höstmilen imorrn!

Herregud, det ska regna hela dagen. Usch! Jag gillar inte att springa när det är kallt och blött. Jag har ingen direkt vattentät löparjacka jag kan använda, men jag antar att jag får springa så snabbt så inget vatten fäster? ;)

Nåja, jag tror jag springer halvmilen imorrn. Milen är den värsta distansen för mig. Jag vet många andra som tycker likadant. Men det finns en halvmil, på Höstmilen.. Tjejfemman heter den. Klingar hett eller hur?! Ehm..

Skogen är mitt andra hem

Det är kallt ute nu ni! Har nyss kommit hem och det är 2 grader ute. Nya löpartröjan är precis lagom värmande. Jag frös om händerna och fötterna till en början, men snart hade jag fått upp värmen.

Egentligen var jag väldigt trött eftersom jag sovit mindre än vanligt av olika anledningar de senaste dagarna och varit mer igång och iväg än vad jag brukar. Men löpning är en så enkel träningsform och det krävs inte mycket övertalning för att få ut mig själv. Det enda som avskräcker lite är den kalla blåsten.

Sprang vanliga rundan med en liten twist. Man kan springa hur långt eller kort man vill i Vallaskogen. Idag ville jag vara ute lite längre och rundan landade på 40 minuter.



Tyvärr började jag känna att det ilade på insidan av underbenen ungefär 10-12 cm upp. Det gjorde inte jätteont, men jag kände av det. Jag borde kolla upp det. Det känns inte tillräckligt ofta så då hinner jag glömma bort det, men det återkommer och det tyder på något. Jag har känt av det här till och från i 1,5 år och det kommer oftast när jag inte fått vila tillräckligt mellan springpassen. En dag är tydligen inte tillräckligt, två dagar är nog bättre.

Det var kallt, blött och lite geggigt i skogen. Vatten läckte in i mina Speed. Längtar efter mina Flow Trek!

 

Jogging och tempohets

Kul att se er syn på löpning och jogging! En del verkar tycka att långsam löpning är jogging medan andra kallar det löpning oavsett tempo. Kan hålla med om att ordet "jogging" klingar lite illa. Ibland kan det däremot vara ett bra ord att använda om man vill belysa att det gick lite långsammare i spåret utan att för den sakens skull behöva avslöja några tider.

Det känns som att folk automatiskt tolkar "löpning" som 4-5 min-tempo och att man är lite kaxig som kallar sig löpare om man inte är så snabb. Fast det kanske bara är mina egna hjärnspöken och fördomar? Det är mycket tempohets i löparvärlden, tyvärr. I en träningsbloggvärld full av konkurrens förstår jag dock om folk känner sig pressade. Kanske klingar det bättre att skriva vilken tid man sprang passet på istället för hur det kändes? Själv försöker jag skriva tiden och medelpulsen istället, för den visar hur mycket jag tog i under hur lång tid. Hur snabbt jag sprang är egentligen oväsentligt.

Skönt att det finns fler som springer långsamt iallafall. Hejja oss!