När det går långsamt för mig vill jag gärna kalla det jogg eller lunk. För att säga att man springer är ju en överdrift när det går i 8 min-tempo. Det är mer lunk. Går det något snabbare så jag hamnar runt 7-tempo är det mer jogg. När det ligger på 6 min-tempo är det löpning. För mig.
Jag powerwalkar i 9 min-tempo, jag lunkar i 8 min-tempo, joggar i 7 min-tempo, springer i 6 min-tempo och kutar i 5 min-tempo.
För andra ser siffrorna helt annorlunda ut. Hur ser siffrorna ut för dig?
torsdag 21 oktober 2010
onsdag 20 oktober 2010
Fina nyheter från Northsport!
Det blir ingen invigning på Höstmilen nu på söndag alltså, men på Jätten Bule-löpet så!
Lite jävlaranamma i skogen!
Jag insåg det inte, men det var bara 3 grader när jag hade gett mig ut för att springa. Kaaallt med andra ord!
Är rätt dålig på att kolla termometern och kikar mer ut genom fönstren om det är mulet, om det blåser eller regnar. Det såg mulet ut så jag satte på mig en tunnare långärmad tröja med krage och min tunna löparjacka utan foder från H&M. Störde mig lite på den dock, den prasslade när jag sprang. Hade mina Inov-8 X-talon 212 idag. Misstänkte att det skulle vara blött och geggigt i skogen.
Jag hann inte märka hur kallt det var för jag började springa utanför porten och stannade inte under hela rundan som landade på en halvtimme. Det var tungt för benen, men jag gav mig tusan på det! Jag sprang med en medelpuls på 190 slag, vilket är 88% av max. Högt! Det var mest tungt för benen och fokuserade på att hålla dem springandes och brydde mig inte om flåset särskilt mycket.
Ändå känns det som att jag tränar grundträning just nu. Konditionen är inte som den var förr, inte heller styrkan i benen. Jag tror ändå att det är syreupptagningsförmågan (aka konditionen) som är dålig och inte mjölksyratröskeln som är för låg. Extrakilona gör ju sitt också. Jag får aldrig mjölksyra när jag springer, kommer helt enkelt inte upp dit. Det enda som satt mina begränsningar är konditionen och det faktum att jag får kramp/mjölksyra i mellangärdet när jag maxar. Jag flåsar något enormt när jag är i sluthampen av ett lopp och kommer lätt upp i maxpuls. Har man en bra kondition ska det vara svårt att pressa sig så hårt.
Kände mig iallafall stark och snygg i skogen där jag sprang nästan helt ensam. Jag såg ingen annan löpare ute, det var mest studenter som gick eller cyklade på en cykelväg till universitetet som korsar mitt spår. Det var skönt att jag kunde pusha mig där jag annars hade gett upp. Det här var ett sådant springpass som man ler åt efteråt. Det gjorde jag, jag log när jag hade slutat springa.
Promenerade i ca en halvtimme efter passet och kände av lite skav på höger lilltå. Det var länge sedan jag upplevt något skav eftersom jag sprungit i FiveFingers. Jag har inte fått något skav av dem, inte ens en liten blåsa. Ännu en anledning att prova och förstå hur bra de är.
Är rätt dålig på att kolla termometern och kikar mer ut genom fönstren om det är mulet, om det blåser eller regnar. Det såg mulet ut så jag satte på mig en tunnare långärmad tröja med krage och min tunna löparjacka utan foder från H&M. Störde mig lite på den dock, den prasslade när jag sprang. Hade mina Inov-8 X-talon 212 idag. Misstänkte att det skulle vara blött och geggigt i skogen.
Jag hann inte märka hur kallt det var för jag började springa utanför porten och stannade inte under hela rundan som landade på en halvtimme. Det var tungt för benen, men jag gav mig tusan på det! Jag sprang med en medelpuls på 190 slag, vilket är 88% av max. Högt! Det var mest tungt för benen och fokuserade på att hålla dem springandes och brydde mig inte om flåset särskilt mycket.
Ändå känns det som att jag tränar grundträning just nu. Konditionen är inte som den var förr, inte heller styrkan i benen. Jag tror ändå att det är syreupptagningsförmågan (aka konditionen) som är dålig och inte mjölksyratröskeln som är för låg. Extrakilona gör ju sitt också. Jag får aldrig mjölksyra när jag springer, kommer helt enkelt inte upp dit. Det enda som satt mina begränsningar är konditionen och det faktum att jag får kramp/mjölksyra i mellangärdet när jag maxar. Jag flåsar något enormt när jag är i sluthampen av ett lopp och kommer lätt upp i maxpuls. Har man en bra kondition ska det vara svårt att pressa sig så hårt.
Kände mig iallafall stark och snygg i skogen där jag sprang nästan helt ensam. Jag såg ingen annan löpare ute, det var mest studenter som gick eller cyklade på en cykelväg till universitetet som korsar mitt spår. Det var skönt att jag kunde pusha mig där jag annars hade gett upp. Det här var ett sådant springpass som man ler åt efteråt. Det gjorde jag, jag log när jag hade slutat springa.
Promenerade i ca en halvtimme efter passet och kände av lite skav på höger lilltå. Det var länge sedan jag upplevt något skav eftersom jag sprungit i FiveFingers. Jag har inte fått något skav av dem, inte ens en liten blåsa. Ännu en anledning att prova och förstå hur bra de är.
tisdag 19 oktober 2010
Långsam, långsammare, långsammast
Haha! Jag fick en fråga av en vän hur jag lyckades springa så långsamt igår. "Jag tar kortare kliv", svarade jag :) Det fick mig att tänka lite, det kanske är en bedrift att springa riktigt långsamt? Likaväl som det är en bedrift att springa snabbt.
Hur många lopp i år?
På väg till affären under gårdagens lunk diskuterade jag och min sambo hur många lopp vi/jag deltagit i hittills i år.
Vi började genast räkna och minnas:
22 april
Rosenkällaloppet, 10 km blandad terräng
Första loppet för i år! Ett segt lopp redan från start. Hade ingen kraft i benen. Sprang första kilometerna med en vän. Jag tog mig i mål, men inte särskilt snabbt.
9 maj
Kanallöpet, 21 km
Min första halvmarathon! Lätt det jobbigaste loppet i år. 14 km förflöt fint, sen kom värken i rygg och höfter. Varvade gång med löpning och stretch de sista kilometerna. Fick massage i mål. ONT!
27 maj
Blodomloppet, 10 km
Ett av de sämsta loppen i år för mig. Ingen kraft i benen, ingen motivation. Fick stanna och gå flera gånger. Fick trots det ingen jätteusel tid. Men jag ångrar att jag inte sprang 5 km.
3 juni
Rydssprånget, 5 km terräng
Ryddsprånget 2009 var mitt allra första lopp och då sprang jag 2,5 km vilket jag tog personbästa på. Grymt kul med deltagare av alla åldrar och former. Personbästa på halvmilen i terräng 2010! Ett sjukt jobbigt lopp, men kände mig grym efter att ha legat i gräset och flåsat ett tag. Sprang om en del löpare vilket inte händer så ofta och kom i mål före ett par killar *stolt* :)
18 augusti
Cityloppet, 7 km
Ett lopp i stan på min 25-årsdag. En dag att minnas. Första loppet i FiveFingers och PB på 7 km. Fredriks familj stod och hejjade med banderoll vid målet och jag blev intervjuad :)
22 augusti
Midnattsloppet, Göteborg 10 km
Kände mig inte alls peppad efter att ha sovit dåligt natten innan. Garmin var dessutom stendöd. Men jag och Fredrik gick bort till starten, jag kunde ju alltid springa långsamt. Starten gick och jag drogs med. Relativt flack bana men med tre(?) jobbiga backar. Spurtade i mål och tog personbästa på milen!
11 september
Bysjöloppet, 5 km terräng
Ingen energi. Soppatorsk innan 2 km. Blandade löpning med gång. Kom i mål på min sämsta tid på 5 km i loppsammanhang.
2 oktober
XC-Race, 5 km obanad terräng
Sjukt kul! Grymt jobbigt. Men sjukt kul!
Åtta stycken lopp hittills i år och tre stycken personbästa!
Roligaste loppet? Måste nog säga Rydssprånget och Midnattsloppet just för att det gick så bra för mig.
Tuffaste? Halvmaran (Kanallöpet).
Tråkigaste loppet? Blodomloppet i Linköping. Sjukt tråkig bana.
Snyggast medalj? Midnattsloppet, Göteborg.
Skitigaste loppet? XC-Race!
Och nu väntar åtminstone två lopp till! Höstmilen på söndag och Jätten Bule-löpet den 7:e november.
Vi började genast räkna och minnas:
22 april
Rosenkällaloppet, 10 km blandad terräng
Första loppet för i år! Ett segt lopp redan från start. Hade ingen kraft i benen. Sprang första kilometerna med en vän. Jag tog mig i mål, men inte särskilt snabbt.
9 maj
Kanallöpet, 21 km
Min första halvmarathon! Lätt det jobbigaste loppet i år. 14 km förflöt fint, sen kom värken i rygg och höfter. Varvade gång med löpning och stretch de sista kilometerna. Fick massage i mål. ONT!
27 maj
Blodomloppet, 10 km
Ett av de sämsta loppen i år för mig. Ingen kraft i benen, ingen motivation. Fick stanna och gå flera gånger. Fick trots det ingen jätteusel tid. Men jag ångrar att jag inte sprang 5 km.
3 juni
Rydssprånget, 5 km terräng
Ryddsprånget 2009 var mitt allra första lopp och då sprang jag 2,5 km vilket jag tog personbästa på. Grymt kul med deltagare av alla åldrar och former. Personbästa på halvmilen i terräng 2010! Ett sjukt jobbigt lopp, men kände mig grym efter att ha legat i gräset och flåsat ett tag. Sprang om en del löpare vilket inte händer så ofta och kom i mål före ett par killar *stolt* :)
18 augusti
Cityloppet, 7 km
Ett lopp i stan på min 25-årsdag. En dag att minnas. Första loppet i FiveFingers och PB på 7 km. Fredriks familj stod och hejjade med banderoll vid målet och jag blev intervjuad :)
22 augusti
Midnattsloppet, Göteborg 10 km
Kände mig inte alls peppad efter att ha sovit dåligt natten innan. Garmin var dessutom stendöd. Men jag och Fredrik gick bort till starten, jag kunde ju alltid springa långsamt. Starten gick och jag drogs med. Relativt flack bana men med tre(?) jobbiga backar. Spurtade i mål och tog personbästa på milen!
11 september
Bysjöloppet, 5 km terräng
Ingen energi. Soppatorsk innan 2 km. Blandade löpning med gång. Kom i mål på min sämsta tid på 5 km i loppsammanhang.
2 oktober
XC-Race, 5 km obanad terräng
Sjukt kul! Grymt jobbigt. Men sjukt kul!
Åtta stycken lopp hittills i år och tre stycken personbästa!
Roligaste loppet? Måste nog säga Rydssprånget och Midnattsloppet just för att det gick så bra för mig.
Tuffaste? Halvmaran (Kanallöpet).
Tråkigaste loppet? Blodomloppet i Linköping. Sjukt tråkig bana.
Snyggast medalj? Midnattsloppet, Göteborg.
Skitigaste loppet? XC-Race!
Och nu väntar åtminstone två lopp till! Höstmilen på söndag och Jätten Bule-löpet den 7:e november.
måndag 18 oktober 2010
Långsam långlöpning bland höstlöven
Har levt extra kolhydratsnålt de senaste dagarna, runt 10E% och jag mår mycket bättre. Innan kvällens springpass tog jag en knäckemacka med mycket smör och ost på. Jag tror inte knäckebröd är nyttigare än mjukt bröd, men för mig är det svårt att svulla knäckemackor. De ger inte samma njutning/kick som ett mjukt och saftigt bröd gör.
Jag började springa i riktigt långsamt tempo. Jag visste att jag inte skulle orka springa särskilt länge om jag sprang snabbt. Jag har ätit 32 g kolhydrater idag, vilket är väldigt mycket mindre än alla andra sportande människor. Det funkade bra att hålla ett lågt tempo, jag kunde springa på hur länge som helst nästan. Mot slutet kände jag dock att jag började få ont i ländryggen. Det får jag så småningom om jag springer långsamt. Är slarvig med att träna bålstyrkan. Förr tränade jag det flera gånger i veckan, både hemma och på gymmet. Det var länge sedan jag satte min fot där nu. Imorrn är det ett core-pass på gymmet kl 18:30. Jag måste masa mig dit!
Jag kände innan passet att jag ville försöka vara ute en timme och springa. I vanliga fall är jag rätt duktig på att springa korta men snabba pass. Variation förnöjer och tar man det lugnt kommer man längre.
Det kändes riktigt bra att vara ute och springa. Det var svalt, men inte kallt, lite blåsigt och mörkt ute. Lyssnade på P3 live. Ansträngningsgraden var inte större än en raskare promenad vilket kändes toppen. Reggade det här passet som 13 av 20 på Borgs skala på funbeat. Borde alltid springa såhär långsamt för att verkligen jobba upp konditionen. Jag har aldrig haft bra löparkondition och vid de snabba passen har jag nästan alltid legat på 90% av maxpuls. Det kanske sliter mer på kroppen och trycker ner mjölksyratröskeln istället för att skjuta upp den?
Efter 50 min kom Fredrik och mötte upp mig. Han hade varit på möte nu ikväll och ringde när han var klar. Att kunna prata obehindrat i telefonen utan flåsande kändes kul. Han gick sedan i rask takt bredvid mig tills vi kom till affären och skulle handla.
Kände mig rejält stel i låren. Hade rätt kraftig träningsvärk sedan kettlebell-träningen igår och benen kändes som två stela pinnar. Även fötterna kändes stela.
Drack ett glas gammaldags mjölk när jag kom in, stretchade en snabbis och gjorde en ryggövning för att öka blodcirkulationen i ländryggen.
Långsam löpning, måndag 18/10 kl 20:30:
1 timme, 2 min
7,62 km
9 grader, lite blåsigt
170 bpm (79% av max) i medelpuls
Luftar fötterna och tittar på Felix stör en ingenjör!
På söndag är det Höstmilen!
Jag började springa i riktigt långsamt tempo. Jag visste att jag inte skulle orka springa särskilt länge om jag sprang snabbt. Jag har ätit 32 g kolhydrater idag, vilket är väldigt mycket mindre än alla andra sportande människor. Det funkade bra att hålla ett lågt tempo, jag kunde springa på hur länge som helst nästan. Mot slutet kände jag dock att jag började få ont i ländryggen. Det får jag så småningom om jag springer långsamt. Är slarvig med att träna bålstyrkan. Förr tränade jag det flera gånger i veckan, både hemma och på gymmet. Det var länge sedan jag satte min fot där nu. Imorrn är det ett core-pass på gymmet kl 18:30. Jag måste masa mig dit!
Jag kände innan passet att jag ville försöka vara ute en timme och springa. I vanliga fall är jag rätt duktig på att springa korta men snabba pass. Variation förnöjer och tar man det lugnt kommer man längre.
Det kändes riktigt bra att vara ute och springa. Det var svalt, men inte kallt, lite blåsigt och mörkt ute. Lyssnade på P3 live. Ansträngningsgraden var inte större än en raskare promenad vilket kändes toppen. Reggade det här passet som 13 av 20 på Borgs skala på funbeat. Borde alltid springa såhär långsamt för att verkligen jobba upp konditionen. Jag har aldrig haft bra löparkondition och vid de snabba passen har jag nästan alltid legat på 90% av maxpuls. Det kanske sliter mer på kroppen och trycker ner mjölksyratröskeln istället för att skjuta upp den?
Efter 50 min kom Fredrik och mötte upp mig. Han hade varit på möte nu ikväll och ringde när han var klar. Att kunna prata obehindrat i telefonen utan flåsande kändes kul. Han gick sedan i rask takt bredvid mig tills vi kom till affären och skulle handla.
Kände mig rejält stel i låren. Hade rätt kraftig träningsvärk sedan kettlebell-träningen igår och benen kändes som två stela pinnar. Även fötterna kändes stela.
Drack ett glas gammaldags mjölk när jag kom in, stretchade en snabbis och gjorde en ryggövning för att öka blodcirkulationen i ländryggen.
Långsam löpning, måndag 18/10 kl 20:30:
1 timme, 2 min
7,62 km
9 grader, lite blåsigt
170 bpm (79% av max) i medelpuls
Luftar fötterna och tittar på Felix stör en ingenjör!
På söndag är det Höstmilen!
Jag är mer rädd för monster än våldtäktsmän
Nu jäklar tycker jag att ni ska läsa det här inlägget som Ellen skrivit på sin blogg I Gyllene Löparskor:
"Ska vi låta våldtäktsmännen bestämma?"
Det här är en fråga som berör mig väldigt mycket. Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om det här, men alla mina åsikter kring den här frågan finns i inlägget hos Ellen. Läs!
"Ska vi låta våldtäktsmännen bestämma?"
Det här är en fråga som berör mig väldigt mycket. Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om det här, men alla mina åsikter kring den här frågan finns i inlägget hos Ellen. Läs!
söndag 17 oktober 2010
Kettlebell!
Ikväll har jag tränat kettlebell för första gången. Jag köpte faktiskt en billig på Rusta. 4 kg för 149 kr. Jag använde en övningskortlek från FitDek som jag köpt i present till min kille. Körde igenom hela leken och det tog 15 min på nybörjarnivån.
Men jag märkte att jag skulle behöva en tyngre kettlebell. 6 eller 8 kg.
Men jag märkte att jag skulle behöva en tyngre kettlebell. 6 eller 8 kg.
onsdag 13 oktober 2010
Newline Iconic Power Shirt
Newline gör riktigt snygga löparkläder, utan att vara för vräkiga. De har oftast bra passform. Det är dock svårt att få tag på Newline i Linköping. Märket säljs ingenstans. Jag köpte min vinterjacka från Newline för två år sedan på Stadium, och jag hoppas de kan få in lite löparkläder i år igen.
Jag gick på jakt efter en ny långärmad löpartröja på stan här om dagen. Men det var svårare än vad jag trodde. Stadium och InterSport har ruskigt dåligt utbud i den här staden, och Löplabbet är egentligen mitt enda alternativ. Men där hade de tröjor som antingen var för tunna eller för tjocka.
Så jag klickade in på maxpuls.se som jag vet säljer Newline och beställde den här tröjan. Gillar kragen och detaljerna på den. Hur den sitter återstår att se!
Jag gick på jakt efter en ny långärmad löpartröja på stan här om dagen. Men det var svårare än vad jag trodde. Stadium och InterSport har ruskigt dåligt utbud i den här staden, och Löplabbet är egentligen mitt enda alternativ. Men där hade de tröjor som antingen var för tunna eller för tjocka.
Så jag klickade in på maxpuls.se som jag vet säljer Newline och beställde den här tröjan. Gillar kragen och detaljerna på den. Hur den sitter återstår att se!
Är DU rädd (eller tycker du bara att dom är fula)?
Jag och min kille hänger mycket på Löplabbet. Nu började de veta vilka vi är och ställer frågor som "Hur funkar Inov-8:sen?" osv. Igår pratade vi med en kille i säkert en halvtimme om löpning i FiveFingers. Jag tror han blev lite förvånad när vi sa att vi springer med dem på heltid. För så är det, once you pop you can't stop! Det är som att ha hittat världens bästa religion, eller sko.. :)
Det var trevligt att stå och prata om framfotslöpning, skador och lite annat. Men jag tror han var lite skeptisk ändå. Eller rädd. För att skada sig. Skadad blir nästan alla löpare förr eller senare oavsett sko (även om jag nu tror att barfota/minimalistisk löpning håller skadorna på avstånd). Men så är det väl det här med invänjningsperioden. Alla kanske inte vill minska sin träningsdos så mycket som det krävs för att inte skada sig i början. Det går liksom inte att hej hopp springa milen det första man gör.
Jag är definitionen av iver, jag är väldigt impulsiv och kastar mig in i allt som kommer mig för utan att blinka. Vill jag ta ett löppass kl 01 på natten så gör jag det. Vill jag springa ett lopp mitt ute i ingenstans och ha lera upp till knäna så gör jag det. Vill jag springa när det är -20 grader så gör jag det. Livet är för kort för att fega.
Så om jag klarar invänjningsperioden klarar nog de flesta det. Inte behöver man vara skitduktig på löpning heller. Se på mig! Jag springer milen på 70 min, halvmilen på 30. Och vad skadar det att testa? Då vet man ju med säkerhet om det är något att ha eller inte.
Den första promenaden med mina Speed, 16/6 2010
Är DU rädd eller är du redan fast?
Eller tycker du som rubriken att de bara är jäkligt fula?
Det var trevligt att stå och prata om framfotslöpning, skador och lite annat. Men jag tror han var lite skeptisk ändå. Eller rädd. För att skada sig. Skadad blir nästan alla löpare förr eller senare oavsett sko (även om jag nu tror att barfota/minimalistisk löpning håller skadorna på avstånd). Men så är det väl det här med invänjningsperioden. Alla kanske inte vill minska sin träningsdos så mycket som det krävs för att inte skada sig i början. Det går liksom inte att hej hopp springa milen det första man gör.
Jag är definitionen av iver, jag är väldigt impulsiv och kastar mig in i allt som kommer mig för utan att blinka. Vill jag ta ett löppass kl 01 på natten så gör jag det. Vill jag springa ett lopp mitt ute i ingenstans och ha lera upp till knäna så gör jag det. Vill jag springa när det är -20 grader så gör jag det. Livet är för kort för att fega.
Så om jag klarar invänjningsperioden klarar nog de flesta det. Inte behöver man vara skitduktig på löpning heller. Se på mig! Jag springer milen på 70 min, halvmilen på 30. Och vad skadar det att testa? Då vet man ju med säkerhet om det är något att ha eller inte.
Den första promenaden med mina Speed, 16/6 2010
Är DU rädd eller är du redan fast?
Eller tycker du som rubriken att de bara är jäkligt fula?
tisdag 12 oktober 2010
Med tävlingsfart i skogen
När skogen är så underbar som den är, är det lätt att mysjogga. Men det var allt annat än vad jag gjorde i eftermiddag.
Solen höll på att gå ner och det är då jag älskar att springa som mest. Helst ska det vara kolmörkt, men det är lite opraktiskt i en tät skog utan belysning. Vallaskogen är ett naturreservat så jag antar det är därför det inte finns något elljusspår. Det finns pannlampor dock! Har en här hemma som jag tänkte testa i veckan. Snörade på mig mina FiveFingers som jag faktiskt saknat lite. Har inte använt dem sedan XC-Race för 1,5 vecka sedan.
Igår sprang jag i skogen med x-talonsen och efter en kvart kokade nästan fötterna. Det blev en helt annan grej med fothandskarna ikväll. Mycket av värmen sipprade ut genom det meshliknande tyget på ovansidan. Tror nog jag höll mig svalare tack vare det, även om det var svinkallt i början. Speciellt om händerna. Vad kan det ha varit ute? 3-4 grader? Hade inga strumpor, men det fungerade finfint. Trodde det skulle vara kallare än vad det var. Frös inte alls om fötterna.
I övrigt sprang jag i långa tights från H&M, en topp från Craft och en tjockare underställströja som Fredrik fått ärva från sin kusin. Den är mörkblå, väldigt nopprig och på gränsen till sunkig. Men jag gillar den! Den är skön, håller värmen bra och är opretantiös. Vet inte om det bara är jag, men rosa utstyrslar känns inte riktigt hemma i skogen. Jag såg iallafall allmänt o-snabb ut i min blå noppriga underställströja. Man vill ju inte se snabb ut men lunka fram i 7 min-tempo liksom. Hellre tvärtom.
Jag stötte på tre-fyra andra löpare i skogen och samtliga var män. Försöker få till ögonkontakt och lé mot dem jag möter men det är sällan någon lägger märke till det.
Fick till ett fint tempo redan från start och tog en ny väg i skogen. Den väg jag brukar springa har på senaste tiden förknippats med spy-jobbigt, så jag chansade och tog en snällare väg. Den var bredare och plattare, underlaget var fint grus. Här svävade jag fram! Självklart var det ingen annan som lade märke till det, men inombords kände jag det.
Försökte ge mig på att filma medan jag sprang. Bilden blev väldigt mörk och man hör knappt vad jag säger. Men what the heck! Det gör bloggen lite mer levande tror jag. Det skulle vara häftigt med en action-cam som man kan fästa på huvudet. Kanske kan tillverka en själv? Handsfree på 90-talet var ju iallafall inga problem.
Avslutade passet med att promenera 10 min innan jag klev in genom porten. För att kylas av lite och få svetten att torka. Eller om det var glädjetårarna.. :)
Solen höll på att gå ner och det är då jag älskar att springa som mest. Helst ska det vara kolmörkt, men det är lite opraktiskt i en tät skog utan belysning. Vallaskogen är ett naturreservat så jag antar det är därför det inte finns något elljusspår. Det finns pannlampor dock! Har en här hemma som jag tänkte testa i veckan. Snörade på mig mina FiveFingers som jag faktiskt saknat lite. Har inte använt dem sedan XC-Race för 1,5 vecka sedan.
Igår sprang jag i skogen med x-talonsen och efter en kvart kokade nästan fötterna. Det blev en helt annan grej med fothandskarna ikväll. Mycket av värmen sipprade ut genom det meshliknande tyget på ovansidan. Tror nog jag höll mig svalare tack vare det, även om det var svinkallt i början. Speciellt om händerna. Vad kan det ha varit ute? 3-4 grader? Hade inga strumpor, men det fungerade finfint. Trodde det skulle vara kallare än vad det var. Frös inte alls om fötterna.
I övrigt sprang jag i långa tights från H&M, en topp från Craft och en tjockare underställströja som Fredrik fått ärva från sin kusin. Den är mörkblå, väldigt nopprig och på gränsen till sunkig. Men jag gillar den! Den är skön, håller värmen bra och är opretantiös. Vet inte om det bara är jag, men rosa utstyrslar känns inte riktigt hemma i skogen. Jag såg iallafall allmänt o-snabb ut i min blå noppriga underställströja. Man vill ju inte se snabb ut men lunka fram i 7 min-tempo liksom. Hellre tvärtom.
Jag stötte på tre-fyra andra löpare i skogen och samtliga var män. Försöker få till ögonkontakt och lé mot dem jag möter men det är sällan någon lägger märke till det.
Fick till ett fint tempo redan från start och tog en ny väg i skogen. Den väg jag brukar springa har på senaste tiden förknippats med spy-jobbigt, så jag chansade och tog en snällare väg. Den var bredare och plattare, underlaget var fint grus. Här svävade jag fram! Självklart var det ingen annan som lade märke till det, men inombords kände jag det.
Försökte ge mig på att filma medan jag sprang. Bilden blev väldigt mörk och man hör knappt vad jag säger. Men what the heck! Det gör bloggen lite mer levande tror jag. Det skulle vara häftigt med en action-cam som man kan fästa på huvudet. Kanske kan tillverka en själv? Handsfree på 90-talet var ju iallafall inga problem.
Avslutade passet med att promenera 10 min innan jag klev in genom porten. För att kylas av lite och få svetten att torka. Eller om det var glädjetårarna.. :)
lördag 9 oktober 2010
Äntligen!
X-talonsen har stått fint i vardagsrummet ända sedan jag fick dem. Jag ser dem i ögonvrån mest hela tiden. Men nu har de gått sin första skogsrunda och jag testade att springa lite i dem. Det kändes bra. Kände mig odödlig. Inga hala stenar kunde stoppa mig!
torsdag 7 oktober 2010
Bilder från XC-Race uppe!
Kolla här! Jag kom med på en bild. Ser ni vilken?
Tyvärr hittade jag ingen bild på mig när jag plaskade i vattnet. Det var synd, för annars hade det varit perfekt till årets julkort! ;)
Tyvärr hittade jag ingen bild på mig när jag plaskade i vattnet. Det var synd, för annars hade det varit perfekt till årets julkort! ;)
onsdag 6 oktober 2010
Skoinvigningen uppflyttad!
Känner mig inte direkt kry. Känns som att jag har någon slags infektion i kroppen. Så jag kunde inte inviga mina fina skor idag.
Istället sysselsätter jag mig med lite jobb och härlig läsning! :) Köpte den här tidningen med tanke på terräng-specialen. Den specialen var dock tre sidor med mestadels bilder.
Men jag är pepp ändå! Finns det något som så effektivt tränar konditionen och benmusklerna som terränglöpning? Jag menar, det är ju ett äventyr och lite av en lek där det inte finns några gränser. Man hinner knappt tänka på att man blir trött. Ständig variation! Det är också väldigt bra för självkänslan att hålla till i skogen. Man jagar inte kilometertider på samma sätt som när man springer på asfalt. Prestationskraven försvinner och det handlar mer om att ha kul och ta sig fram! :)
Istället sysselsätter jag mig med lite jobb och härlig läsning! :) Köpte den här tidningen med tanke på terräng-specialen. Den specialen var dock tre sidor med mestadels bilder.
Men jag är pepp ändå! Finns det något som så effektivt tränar konditionen och benmusklerna som terränglöpning? Jag menar, det är ju ett äventyr och lite av en lek där det inte finns några gränser. Man hinner knappt tänka på att man blir trött. Ständig variation! Det är också väldigt bra för självkänslan att hålla till i skogen. Man jagar inte kilometertider på samma sätt som när man springer på asfalt. Prestationskraven försvinner och det handlar mer om att ha kul och ta sig fram! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)