tisdag 12 oktober 2010

Med tävlingsfart i skogen

När skogen är så underbar som den är, är det lätt att mysjogga. Men det var allt annat än vad jag gjorde i eftermiddag.

Solen höll på att gå ner och det är då jag älskar att springa som mest. Helst ska det vara kolmörkt, men det är lite opraktiskt i en tät skog utan belysning. Vallaskogen är ett naturreservat så jag antar det är därför det inte finns något elljusspår. Det finns pannlampor dock! Har en här hemma som jag tänkte testa i veckan. Snörade på mig mina FiveFingers som jag faktiskt saknat lite. Har inte använt dem sedan XC-Race för 1,5 vecka sedan.

Igår sprang jag i skogen med x-talonsen och efter en kvart kokade nästan fötterna. Det blev en helt annan grej med fothandskarna ikväll. Mycket av värmen sipprade ut genom det meshliknande tyget på ovansidan. Tror nog jag höll mig svalare tack vare det, även om det var svinkallt i början. Speciellt om händerna. Vad kan det ha varit ute? 3-4 grader? Hade inga strumpor, men det fungerade finfint. Trodde det skulle vara kallare än vad det var. Frös inte alls om fötterna.

I övrigt sprang jag i långa tights från H&M, en topp från Craft och en tjockare underställströja som Fredrik fått ärva från sin kusin. Den är mörkblå, väldigt nopprig och på gränsen till sunkig. Men jag gillar den! Den är skön, håller värmen bra och är opretantiös. Vet inte om det bara är jag, men rosa utstyrslar känns inte riktigt hemma i skogen. Jag såg iallafall allmänt o-snabb ut i min blå noppriga underställströja. Man vill ju inte se snabb ut men lunka fram i 7 min-tempo liksom. Hellre tvärtom.

Jag stötte på tre-fyra andra löpare i skogen och samtliga var män. Försöker få till ögonkontakt och lé mot dem jag möter men det är sällan någon lägger märke till det.

Fick till ett fint tempo redan från start och tog en ny väg i skogen. Den väg jag brukar springa har på senaste tiden förknippats med spy-jobbigt, så jag chansade och tog en snällare väg. Den var bredare och plattare, underlaget var fint grus. Här svävade jag fram! Självklart var det ingen annan som lade märke till det, men inombords kände jag det.

Försökte ge mig på att filma medan jag sprang. Bilden blev väldigt mörk och man hör knappt vad jag säger. Men what the heck! Det gör bloggen lite mer levande tror jag. Det skulle vara häftigt med en action-cam som man kan fästa på huvudet. Kanske kan tillverka en själv? Handsfree på 90-talet var ju iallafall inga problem.

Avslutade passet med att promenera 10 min innan jag klev in genom porten. För att kylas av lite och få svetten att torka. Eller om det var glädjetårarna.. :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar