Fredrik gör ett maxpulstest

Vi cyklade bort till Campushallen strax innan kl 18 för att träffa Fredrik Wandus på Wandus idrott & hälsa som utför en rad olika tester för idrottsmänniskor och vanliga dödliga. Idag var det Fredrik som skulle stickas i fingret och springa allt vad han hade. Laktattest (för mjölksyratröskel), VO2 max test (maximal syreupptagningsförmåga) och maxpulstest stod på schemat.

Jag hade varit på en av Wandus föreläsningar om pulsträning tillsammans med Coyntha för ett par år sedan och det kom han minnsann ihåg. Inget dåligt ansiktsminne som jag sa!

Testet började med att Fredrik fick gå på löpbandet och sen tog Wandus ett blodprov från fingret. Bandet ökade med 1 km/h och i slutet av varje ökning fick Fredrik hoppa upp på sidorna av bandet så Wandus kunde ta mer blod. Det här var för att se vid vilken hastighet som mjölksyra bildas. För att bli en bättre löpare är det rätt bra att veta sin mjölksyratröskel eftersom man då kan lägga in pass där man springer precis på tröskeln. På så sätt höjer man tröskeln och man kan ta i mer och mer innan mjölksyra bildas.

 

Testet därefter var ett maxpulstest. Fredrik fick springa på bandet och hastigheten ökade från 7 min/km till 5 min/km och därefter ökade lutningen på bandet med 1% för varje 3:e eller 4:e minut. Maxpulstest utförs lämpligtvis i uppförsbacke annars får man inte ut det sista. Vidare springer man med en mask för näsan och munnen för att mäta syreupptagningsförmågan.

Fredrik sprang tills han nästan stupade och pulsen nådde en topp på 210 slag. Syreupptagningsförmågan låg på 65 vilket är extremt bra. Det klassas som "elitmotionär". Män i hans ålder ska ligga på 52 eller mer för att klassas som "utmärkt". Om man skulle översätta det till Coopers test skulle det innebära att han kan springa 3 km på 10 min eller 10 km på 33 min. Vad stolt jag blev! :)



Så här var det inte syreupptagningsförmågan (VO2 max) som satte stopp, utan mjölksyratröskeln. Så den måste han nu jobba upp. Vi gick igenom siffrorna och graferna tillsammans och Wandus skissade på ett enkelt springschema som Fredrik kan träna efter i höst.

Nån gång är det min tur. Men jag får nog lov att vänta en månad eller så.

2,5 timme senare var vi hemma. Vi åt mat, tittade på Thintervention och myste :) Det blev dock inte särskilt långvarigt för jag blev helt inspirerad av dagens tester så jag smet ut på en kort springrunda trots manglade ben. Ja träningsvärken med stort T håller i sig, och det skulle minnsann inte bli lätt! 3 km orkade jag med innan benen lade av i total protest.

Man KAN springa med träningsvärk, men inte långt.