Sön 26/9: 8,19 km asfalt

Igår kväll funderade jag på hur jag skulle kunna göra dagen bättre. Jag hade tänkt springa i lördags men det regnade och blåste så pass mycket att det inte alls lockade. Igår var vädret bättre.

Det var bäcksvart, och knappt en själ ute och jag hade siktet inställt på 7 km. Det är en mellandistans som jag tänkte skulle fungera bra. Tillräckligt långt för att det ska kännas, men också tillräckligt kort för att klara av under timmen.

Med musik i öronen gick det väldigt lätt de första kilometerna. Jag märkte inte ens att jag flåsade förrän jag tog ur ena snäckan för att höra efter om jag verkligen tyckte det var jobbigt. Det är ett rätt smart sätt att lura kroppen, att lyssna på musik så man inte hör sitt eget flåsande. Den senaste tiden har jag inte velat lyssna på musik alls när jag sprungit. Delvis beror det på att jag springer mestadels i skogen och där måste man ha koll. Det går mountainbike-spår tvärs över stigarna jag springer på och ser man inte upp kan man bli nermejjad av en cyklist eller varför inte av ett gäng orienterare?

Nu var gatorna helt öde och jag var helt inne i min egen värld. Det var länge sedan jag upplevde detta. Det var bara jag och Ultravox, just där och då. Strax innan kilometer fem kände jag hur det började bli jobbigt för benmusklerna. Jag kände hur baksida lår och vadmusklerna drog ihop sig, men jag fortsatte. Lyrisk över hur kroppen orkade arbeta, kilometer efter kilometer.


En av världens bästa låtar! (kommer igång ca 2 min in)


Lambohovsleden


Nya brandstationen

Efter 7 km var jag hemmavid, men tog ett extravarv runt i området för att skrapa ihop en extra kilometer. Än var jag inte riktigt färdig!

Kilometertider:

• 1 km: 07:07 min
• 2 km: 06:34 min
• 3 km: 06:28 min
• 4 km: 07:04 min
• 5 km: 06:50 min
• 6 km: 07:06 min
• 7 km: 06:55 min
• 8 km: 06:33 min
  

Ett riktigt skönt och bra springpass!

Något som inte är lika härligt är ömmande benhinnor nu såhär efteråt.



Mitt mål framåt är att försöka att inte ligga över 7 min per kilometer utan alltid ligga på 6-nånting min. Kan jag pusha kroppen och få den att vänja sig kommer jag bli snabbare och snabbare med tiden. Vid långpass (över 10 km) kan jag tillåta mig själv att springa lite långsammare men jag ska alltid kämpa för att springa så fort som möjligt även på de långa passen.