lördag 11 september 2010

Bysjöloppet

Jag visste redan innan att det inte skulle vara någon enkel match idag.

Vi åkte till Åtvidaberg så vi var där 45 min innan start och vi hämtade ut våra nummerlappar när vi kom dit.

Jag skulle springa 5 km och Fredrik 11 km. Det fanns även en lång sträcka på 18 km. Jag och Fredrik fick starta på olika platser och jag ställde mig långt fram i fållan. Det var mest unga tjejer, gamla farbröder och några barn som skulle springa. Ingen stor skara. "Pang" så gick startskottet kl 13:00 och vi var iväg. Jag drogs med i ett ganska högt tempo men fick ganska snart sakta ner. Banan gick in i skogen och började nästan direkt med en seg uppförsbacke, över 30 m stigning. Upp och ner och upp och ner gick hela banan. Nedförsbackarna var riktigt branta så det gick inte att springa direkt avslappnat och försöka ta igen sig.

Emellanåt fick jag gå för benen protesterade. Det fanns ingen njutning. Så jag gick sammanlagt i ca 1 km, men fick till ett fint flyt den sista kilometern in i mål. Då sprang jag i 5-tempo.

5 km är egentligen en piss i Mississippi, men idag var det inget att leka med. Jag hade inget go i benen och de gjorde uppror i uppförsbackarna. Jag hade så mycket att ge inombords, men kroppen ville inte.

Det tär mycket på mig när det är såhär pass jobbigt. Kroppen är inställd på att drivas på socker och jag äter inget som kan bli socker i kroppen. Inte konstigt att nästan ingen orkar med den här omställningsprocessen! Det krävs ett starkt psyke och ett enormt tålamod. I tre veckor har jag hållt på nu, och jag tror säker att det kan ta upp till ett halvår innan jag är helt omställd.

Men jag ska härda ut. Jag tror att vinsterna kommer vara värt det.

Run when you can,
walk if you have to,
crawl if you must.
Just never give up!


Tyckte medaljen var rätt snygg! :)

Fredrik sprang på en jättebra tid - 53:37, utan kolhydrater. Jag lever tillsammans med ett levande bevis på att det går att träna högintensivt utan kolhydrater, och det är en sak som driver mig!

Vi skämtade innan start om att vi var de enda som hade FiveFingers. Det var ju ett litet lopp om man säger så. Men så hade Fredrik sprungit på en kille med ett par svarta KSO och vi såg honom springa i mål.

2 kommentarer:

  1. Aha, det är här du håller hus :)

    Jag tror definitivt att omställningsbesvären är värt alla de vinster du kommer få när kroppen förstått att den bara kommer få fett som bränsle!

    Förövrigt har du fått mig sjukt sugen på ett par FiveFingers..

    SvaraRadera
  2. Jag tycker den banan Bysjöloppet som du sprang är mycket trevlig. :-) Va, kul att jag hittade din blogg.

    SvaraRadera