söndag 22 maj 2011

Känslosamt Göteborgsvarv

Jag fick vänta ganska länge på min start. Fredrik startade i grupp 3 där startskottet gick kl 13:45. Min start gick 15:04 och jag fick underhålla mig själv på bästa sätt genom att gå på toa, slappa i gräset och titta på när vinnaren sprang i mål. Jag startade i grupp 11 och jag hamnade någonstans i mitten till höger i gruppen. Kände mig lite nervös där jag stod, jag visste ju inte vad som väntade mig. Jag hade aldrig sprungit Göteborgsvarvet tidigare.

Rätt som det var small startskottet och vi pinnade iväg. Det kändes ganska bra och tjejerna som sprang bredvid mig firade första kilometern lite på skoj. Vid kilometer tre ropade några goa göteborgare "Nu är det inte långt kvaaar!" och skrattade. Kunde inte låta bli att dra på smilbanden :) Efter ytterligare en bit ropade några andra "Ni är lika snabba som kenyanerna som passerade här för tre timmar sen!". Himla härlig stämning :) Drack vatten på första vätskestationen vid kilometer fem och vid kilometer åtta började det bli lite tufft. Jag hade löpare omkring mig hela tiden och såg sällan vart det var jag satte ner fötterna och knappt heller vart det var jag var på väg.

Vid kilometer 11 eller 12 hörde jag någon ropa "Dessi!" och jag tittade åt vänster. Där stod Bella och hennes kille och tjoade och hejjade på mig. Vad glad jag blev av att se dem! :) Kort därefter tvingades jag att stanna och ta av mig mina FiveFingers och springa barfota. Mina fotleder ömmade och jag var ganska rejält trött. Jag har upplevt sedan innan att tröttheten dämpas av att springa helt barfota så jag chansade. Det gick bra, över förväntan och hjärnan kunde koncentrera sig på all information om underlaget istället för hur trött jag var.

Jag sprang barfota över grus, kullersten, igenom gröt som bestod av söndertrampade vattenmuggar och vatten och på gula svampar som låg på Götaplatsen. En intressant upplevelse för fötterna. Några tjejer som sprang förbi mig frågade om jag fått skavsår, men det var mitt minsta problem. Jag var trött. Så trött att jag fick gå uppför Götaälvbron som var den sista bron. Motivationen tröt och jag ville stanna säkert fem gånger innan jag slutligen började promenera. Jag tyckte inte att det var kul att springa och bitvis gick det så töntigt långsamt att det hade tagit mindre på krafterna att faktiskt gå. Efter Götaplatsen någonstans runt 17 kilometer tog jag på mig mina FiveFingers igen. Här hade asfalten blivit så jävlig att det gjorde ont under fötterna. Lite senare såg jag glassplitter på backen. Tänkte på Martin och hur han hade klarat av att springa helt barfota. Det visade sig ha gått utmärkt bra! Kan han va varit den första som genomfört Göteborgsvarvet barfota? :)

De sista kilometerna var några av de längsta i mitt liv och när jag såg de stora vita bågarna strax innan mål blev jag väldigt känslosam. Jag la in en spurt och kom i mål på 2:43:26 timmar, ett snittempo på 7:45 min/km. Långt över mitt mål men jag kände redan innan första milen att målet på 2:20-2:25 timmar inte skulle gå. Benen kändes tunga, jag hade ingen löparglädje och banan var jobbigare än vad jag trodde. Vidare har jag aldrig sprungit så långt i FiveFingers på asfalt tidigare. Bara att springa 21 km i FiveFingers varav 5 km helt barfota är en bedrift i sig.

När jag kommit i mål upplevde jag en mix av känslor. Jag var så glad över att äntligen kommit i mål samtidigt som jag var ledsen för att det varit så otroligt tufft. Tårarna vattnades i ögonen men jag höll tillbaka dem, vägrade att böla inför alla andra. Jag letade efter vatten då jag var väldigt törstig då jag skippat den sista vätskekontrollen för att slippa trängseln. Jag tog av mig chipet och lämnade in det i en av de stora behållarna, tog emot min medalj och fick en kexchoklad och en banan. Hittade vatten och lade jag mig sedan i gräset utanför en stund innan jag började leta efter Fredrik. Det gick inte att komma fram på mobilen då mobilnätet var överbelastat men vi hittade varandra till slut. Fredrik hade sprungit i mål på 1 timme och 41 minuter. En helt galen tid! Första halvmaran och i FiveFingers. På tal om det såg vi två andra som sprang i FiveFingers. En kille som skulle springa i ett par Bikila hann vi prata lite med innan start.

Själv kände jag direkt att jag aldrig mer skulle springa Göteborgsvarvet. Det var en sån pina och alldeles för långt för att det ska vara kul. Jag tycker generellt att en mil är långt och min favoritdistans har alltid varit 5 km. Jag gillar att trycka på och inte ligga och nöta i nästan tre timmar. Upplever inte som att det finns något syfte med det i dagsläget. Om jag hade varit bättre förberedd och sprungit fler långpass på asfalt så hade jag förmodligen klarat av det här bättre och kanske funnit det ganska skoj.

Men! Trots allt lidande är jag stolt över mig själv att jag tog mig i mål. Jag slog ändå min förra tid på halvmaran (Kanallöpet i maj 2010) med ungefär 15 10 minuter och kom på plats 12.473 av 43.026 löpare som tog sig i mål. Min löparglädje var i stort sett obefintlig under varvet men den har inte försvunnit! Jag har bara fått större insikt i vad det är med löpningen jag gillar och inte gillar. Nu väntar Blodomloppet på torsdag och det ser jag fram emot! :)












Bella fotade! Jag i rosa tröja och rosa keps.





16 kommentarer:

  1. Killen som sprang i Bikila22 maj 2011 21:43

    Bra jobbat till er båda två! Träffade Fredrik efteråt också (han kände inte igen mig utan solglasögonen först) och vi hann snacka lite resultat och upplevelser innan vi skiljdes åt.

    SvaraRadera
  2. Hej! Kul att du hittade hit! :) Hörde att det gått väldigt bra för dig. Hoppas fler blev inspirerade av att springa mer "naket" :)

    SvaraRadera
  3. Du var ju jätteduktig som tog dig runt!
    Jag startade i grupp 16 och fick också vääänta väldigt länge, precis som dig. Jag hade inte möjlighet att springa seedningslopp pga mina benhinnor.

    Har läst din blogg i flera år utan att kommentera men kände att det var dags nu :)

    SvaraRadera
  4. Åh jag förstod precis hur du kände! Jag sprang i mina converse istället för five fingers för jag vet hur jääävla ont man kan få av dom när man springer på asfalt långa sträckor. I skogen går det jättebra men asfalt...aj fotleder...håller med om att 21km är väldigt långt. Jag kände "det här är FÖR jävla långt" jag tycker MAX 1 mil är lagom, kanske 5km som standard och 1 mil när man vill springa lite längre... 2 mil... nää inte än på ett tag, verkligen inte! Jag vill däremot springa midnattsloppet i augusti, 1 mil, helt lagom!

    SvaraRadera
  5. Är så jäkla impad, så coolt att kunna kuta runt så länge. Grymt jobbat! Nästa långlopp kanske blir på inlines? ;)

    Kramis från Bettis.

    SvaraRadera
  6. C: Tack! :D Läste på din blogg och du fick ju en kanontid! Grattis!

    Martina: Håller helt med dig! Jag tycker ju generellt att 1 mil är långt och att då springa dubbelt så långt är ju inte lätt! Men vi kämpade på bra! :)

    Bettan: Vad söt du är! Tack! :) Mymlan hälsar och tackar för pellets ^^

    SvaraRadera
  7. Det är riktigt bra att springa 21k i VFF, särskilt på asfalt! Stort grattis!

    SvaraRadera
  8. Jag startade också i grupp 11 synd jag inte visste det då hade vi kunnat setts o peppat lite innan.
    Men stort grattis till din prestation!!!
    Jag är så imponerad!
    Och än mer imponerad av att du sprang barfota så långt! Mina fötter skulle aldrig tillåta det!
    Bra jobbat Dessi!!!

    SvaraRadera
  9. John: Tusen tack! :)

    Jossan: Jag kom på det efteråt! Jag vet ju att du skrev det till mig här för ett tag sedan. Tack för dina snälla ord! :) Nu måste jag in och läsa hur det gick för dig!

    SvaraRadera
  10. FAsen va bra gjort! barfota också! wow..
    Jga tycker att 1mil e jobbigt också.. tycker det är imponerande när folk vågar prova längre distanser, men vet inte om jagskulle våga själv!
    Bra gjort!

    SvaraRadera
  11. Härligt, Dessi! Springa asfalt med Five Fingers kan inte vara lätt!! Du gjorde mkt väl i från dig!!!

    SvaraRadera
  12. Bra kämpat! Coolt att du sprang barfota!!!! Grymt bra gjort! :)

    SvaraRadera
  13. Grattis! Som jag sa till dig du är en vinnare ändå! Du kämpade bra!
    Det är inte alla som springer 21km i fivefingers!!

    Hoppas du kommer att fortsätta med att springa halvmaror!

    kram och hälsa Fredrik att han gjorde så bra tid!

    SvaraRadera
  14. Hej Dessi!

    Väldigt bra kämpat! Håller med om att det var hårt! Jag springer oftast väldigt flackt.. Inga backar här i mina delar av Skåne ;)

    Runt 7km var det fortfarande riktigt kul och det gick bra, sedan började kroppen och sulorna så smått fallera... Asfalten blev värre och värre och det blev jobbigt att hålla fokus på underlaget. Sprang mest med pannbenet den sista biten.


    ...Efter lite forumläsande och artikelkommentarer har jag luskat fram att vi var minst fyra renodlade barfotalöpare i årets varv-upplaga!

    Om vi nu får för oss att springa Göteborgsvarvet igen får vi minsann försöka dra ihop ett "Team Barfota" :)

    SvaraRadera
  15. Härligt, härligt jobbat! Jag såg dig faktiskt vid det oerhört överbelamrade övergångsstället vid startgrupperna ;p

    SvaraRadera