2:a springpasset

Idag tog jag 2:a springpasset i ordningen, i skogen. Tidigare under dagen hade jag tagit en timmes promenad i votvantarna. Jag skulle vilja springa längre med dem än dagens 10 min, men det är lätt att förivra sig i början. Tar man det inte luuugnt och låter fötterna utvecklas i ett lagom tempo är det väldigt lätt att få skador. Det är såklart det sista jag vill ha, så jag springer hellre lite för lite än lite för mycket.

Det går väldigt bra och det känns kul och faktiskt ganska lätt att springa. Jag landar på framfoten och skjuter ifrån med framfoten och tårna. Det går också att landa på framfoten, snudda i hälen i backen och skjuta ifrån med framfoten och tårna. Jag skippar hälbiten helt och hållet just nu. "Det är ju såhär man ska springa!" - den känslan får jag varje gång jag springer numera. Det känns så okonstlat och fritt!

När jag var klar kände jag tydligt att musklerna i vaderna hade fått jobba. De ömmar lite grann. Det är ett gott tecken, för det visar att jag gör rätt och att kroppen nu får jobba.

Numer lägger jag extra mycket märke till andra löpare och deras fotisättning. Mötte tre löpare i spåret och två av dem kom klunsandes (det gjorde lite ont i mig). Kanske lägger jag märke till andras ljud mer nu? Springer man med VFF låter det nämligen nästan ingenting och tanken av att gå tillbaka till mina gamla klumpiga löparskor är inte särskilt lockande.

Mitt nuvarande mål är att kunna springa Midnattsloppet i VFF. Jag vet inte hur pass realistiskt det är när jag nu springer 10 min 2-3 gånger i veckan? Jag hade tänkt att öka på med två minuter varje vecka.

Stenar och rötter i terrängen är inga problem då fötterna formas runt hindren. Med vanliga skor är det lätt att trampa snett. Jag stukade vänsterfoten ganska illa förra sommaren med mina Nike air zoom elite som har en väldigt uppbyggd häl.

Fredrik stretchar efter passet