Midnattsloppet Göteborg 2010

Vill börja med att tack för alla lyckoönskingar och fina ord de senaste dagarna!

Jag har befunnit mig i Göteborg hela helgen och har haft fullt upp så jag har inte hunnit svara på era kommentarer, men jag hoppas ni förstår att det betyder massor att ni hejjar på mig på min nya resa.

Vi hoppade upp ur sängarna innan kl 10 och åt hotellets frukostbuffé, det blev ägg, prinskorvar och köttbullar samt några skivor gurka och tomater för oss båda.



Sedan hoppade vi på en spårvagn in till Brunnsparken och vi gick i några butiker, bl.a. NK, Löplabbet och Shock där jag köpte ett par nya Dr Martens. De har bra med utrymme för tårna och passar utmärkt som höst- och vinterkängor.

 Vi hoppade på ännu en spårvagn som tog oss ut till Härlanda där vi besökte Bagaren och Kockens fysiska butik och därefter Bengans skivbutik.



Allt som allt hade vi traskat och fart runt i 4-5 timmar innan vi åter igen tog oss till hotellet. Vi åt middag på restaurang och sedan hann vi vila upp oss några timmar innan starten för Midnattsloppet. Jag hade sovit dåligt natten innan och passade på att vila i 1,5 timme. Blev väckt av en motiverad Fredrik som inget hellre ville än att gå bort till Heden och vänta på starten. Eftersom sömn är mitt favoritintresse hade jag hellre legat och sovit just då. Men jag visste att jag skulle ångra mig och det var ju faktiskt därför vi hade åkt till Göteborg - för att springa.

 Då upptäckte jag också att min Garmin hade laddat ur. Den var stendöd. Jag har alltid fullt batteri i den och stänger av den när jag inte använder den. Men nu hade den tydligen inte stängt av sig själv efter jag stängt av datorn som den var inkopplad i, som 305:an gör.

Kände mig lite trumpen och absolut inte i form för att springa en mil egentligen. Men så gick vi bort till Heden som låg ett par hundra meter från hotellet. Det var mängder med gulklädda löpare på det stora fotbollsfältet. Det kändes genast bättre. 

Vi lämnade in vår medhavda ryggsäck och gick på toaletten och ställde oss sedan i sista startgruppen. Fredrik sprang med mig i Stockholm förra året och tiden för honom blev då också +65 minuter. Något som var till fördel för mig men som tyvärr hindrade Fredrik lite under loppet då många var ”i vägen”. 

Ett turarmband?

Startskottet gick kl 22:25 för oss och vi pussades hejdå och önskade varandra lycka till. Jag kom in i en bra rytm från start och kunde se mig omkring medan jag sprang. Visst sprang jag om folk lite då och då, men jag tyckte mycket om att springa bland människor som var lika snabba som jag. Jag hade glada tjejer och killar runt omkring mig hela tiden.

Vi närmade oss Centralstationen där en vitklädd kör stod och sjöng i UV-ljus. Det var väldigt vackert :) Här hade tydligen Bella och hennes kille stått och ropat på mig men det hade jag inte hört. Jag hade fokus på annat håll.

Eftersom jag sprang utan pulsklocka hade jag ingen aning om hur fort det gick, men det kändes bra och jag flåsade bara i de två uppförsbackarna som Göteborgsbanan bjöd på.

 Jag hade egentligen inga intentioner om att ta personligt rekord, eller, klart jag ville springa på min bästa tid. Men vad skulle oddsen för det vara utan pulsklocka, utan koll på tider? Jag hade bara min egen känsla att gå på och jag sprang för upplevelsens skull.

Jag ville klara mig runt och för en gångs skull försöka njuta av folkfesten. Och det kunde jag, varenda sekund. Jag höll blicken högt, det var ett måste för att hålla koll på allt och alla. Jag kände mig avslappnad, lät axlarna falla ner och händerna pendla något fram och tillbaka. Den enda kroppsdel som fick arbeta under loppet var vaderna och fötterna.



Vi sprang på kullersten, på trottoarkanter och över spårvagnsspår. Jag kände att jag hade en fördel i att springa i FiveFingers. Efter loppet läste jag i GP om att många hade stukat fötterna.


Foton: Isabella Westblad

Det var en lätt bana att springa, men det fanns två ganska tuffa backar som banan bjöd på. En var rejält brant och jag fick flash-backs till Sofia kyrka i Stockholm. Nu tror jag ju iochförsig att den här backen inte går att mäta sig med den, men just då kändes den tung. Jag ville att den snabbt skulle vara över, så jag tog några snabba kliv uppför och sprang om både springandes och gåendes personer i backen. Jag må inte vara så snabb, men jag tror jag har en liten fördel i backarna då jag lätt kan lägga in en extra växel och resonera att ju snabbare jag springer uppför backen desto snabbare är den över. 

Midnattsloppet ska ju vara känt för jippon och tillställningar längs med banan, men Göteborg bjöd dessvärre inte på mycket på den fronten. Kören i början var häftig, sedan såg jag ett liveband med trummor och gitarrer som inte spelade. What’s up med det?

Jag väntade hela tiden på något extra, att något spännande skulle inträffa. Men det hände inget, och det var faktiskt lite synd. Publikens stöd var däremot stort och överallt där vi sprang hejjade folk och klappade i händerna.

Vid kilometer 8 kände jag mitt trött i vaderna. Nu var det jobbigt med minsta lilla medlut. 

Sista kilometern fick jag bita ihop för att få benen att röra sig snabbare, men när jag såg vårt hotell visste jag att jag var mycket nära mål så jag la in en högre växel och spurtade förbi 10-15 pers. Tittade på målklockan och med lite snabb huvudräkning kunde jag räkna ut att jag hade sprungit in på 1:09-nånting. Var dock inte helt säker så jag tog inte ut vinsten i förskott.



Jag fick min medalj, tog en banan och hällde i mig vatten. Mötte upp Bella och hennes kille, och snart hittade även Fredrik oss. Han hade sprungit in på en jättefin tid och kommer starta i en snabbare startgrupp nästa år. Dessutom hade han sprungit på en annan person med FiveFingers som han passade på att prata lite med.

Foton: Isabella Westblad

Vi tittade på utlottningen av maskeradtävlingen och det var två tjejer utklädda till ett X2000-tåg som vann :)


Foto: Isabella Westblad

Jag sprang inte allt jag hade, jag sprang för upplevelsens skull utan att för den sakens skull få en sämre tid än vanligt.

 Jag ville inte behöva springa allt jag hade och att all energi skulle gå åt till det, för då missar man så mycket annat. Jag är jätteglad att jag ställde upp! Nu har jag ännu en medalj i min samling.

Jag tror det är min 10:e medalj. Minst :)