Pulsbaserat, smått underbart, nattpass

Hej mina vänner!

Såhär ligger det till; har man inte bloggat om passet har det inte hänt. Ungefär. Jag vill sätta mig och skriva ner alla fantastiska känslor innan de försvinner. För jag har nyss varit ute på ett så skönt springpass att jag inte minns när jag upplevde något liknande senast.

Jag fick ett mycket sent infall och klockan hade nog passerat ett på natten. Skulle jag få till tre pass i veckan, vilket jag tycker är svårt, så skulle jag behöva springa innan det blev lördag och på söndag. Lyckades få med mig min sambo Fredrik. Jag tror han blev lite orolig för att jag skulle springa själv sent en fredagnatt. Det visade sig vara väldigt skönt med lite sällskap!

Målet för det här passet var att springa pulsbaserat och hålla pulsen låg. Jag har annars för vana att ta ut mig på alla pass, och det behöver man ju inte göra. Det kan till och med hämma utvecklingen. Så vi gjorde fyra stycken upphopp, som vi båda läst ska vara bra för att värma upp musklerna, och satte iväg. Jag ville hålla pulsen mellan 170 och 175 första halvan. Ibland gick den under 170 och då fick jag öka tempot lite och tvärt om.

Fördelen med att springa efter hjärtats slag är att man då verkligen kan ta det lugnt när man ska ta det lugnt, och tvärt om. Oftast har jag siktet inställt på ett lugnt pass, men tycker sedan att det går för långsamt och ökar. Vips har det där långsamma passet blivit ett ganska snabbt pass, alltså inte alls som det var tänkt. Det är viktigt att ta det lugnt när man ska ta det lugnt, och köra hårt när man ska köra hårt. Därför är pulsbaserad löpning så bra. Man ser ju direkt på klockan hur man ligger till.

Utmaningen för mig var alltså att hålla en jämn låg puls. Det gick alltså inte fort, men var desto behagligare. Fredrik och jag kunde prata om löpning och lite annat under tiden. Något som annars inte går eftersom jag är så ansträngd.

Vi sprang på en flack raksträcka och dimman låg tätt över cykelbanan. Det var inte en själ ute, förutom ett ungdomsgäng vi stötte på. Det var tyst, vindstilla och mörkt. Valde att inte springa med keps så jag kunde känna fartvinden i håret. Ibland kan det vara så skönt!

I 47 minuter var vi ute. 47 underbara minuter. Och jag ska se till att jag får känna såhär fler gånger. Fler lugna pass ska planeras in. Gärna en gång i veckan.



Pulsen landade på 174 slag i genomssnitt vilket är 81% av max (jag räknar min maxpuls till 215 slag eftersom 213 slag är det jag kommit upp i som högst, någonsin. Det är möjligt att den ligger några slag högre dock men eftersom jag inte har någon annan siffra så räknar jag på den.). Funderar ändå på om 81% av max inte borde kännas jobbigare än såhär? Nu ska jag iallafall jobba på att kunna springa snabbare vid den pulsen.

Funderar på att ligga på runt 175 slag första halvan av Cityloppet på onsdag och sedan öka. Andra halvan kommer jag antagligen inte bry mig alls om pulsen för 3,5 km kan jag springa snabbt med hög puls om jag är uppvärmd utan problem. Det ska bli så spännande! :)

När tog du ett lugnt träningspass senast?

Pulskurvan är väldigt jämn för att vara jag.
Inga dippar rakt ner och inga höga toppar som sticker iväg. :)